Så förbannat less på att spela glad när jag innerstinne drunknar!

Det är helt okej att vara ledsen och det är helt okej att visa det också.. dina vänner förstår att du är ledsen.. vem skulle inte vara det. 

Jag förstår dig fullt ut! Känn dig inte dum för det är helt normalt, jag känner som dig fast vi bara försökt bli gravida ca 3 mån :/ När andra kommer med sina stora magar eller söta bebisar så blir man nere...

då sitter vi i samma sits nu, försökt 1,5 år. går under utredning.var där i dag på läkarbesök känner mig mer olycklig än innan. när jag förstår hur mpnga år det kan ta. 

Lider med er alla som sitter i denna sits!

Borde inte vara ok att det händer så mycket skit i vissa familjer medans andra inte ens kan få en chans att visa vilka bra föräldrar dom är! ;(

Jag känner också väl igen mig i det du skriver. Vi har försökt sedan aug -10, och om allting hade gått som det skulle så hade vi haft ett litet underverk på ca 9 månader. Men ödet ville annorlunda, och jag är så förbannat less på alla pikar, på alla andra som blir gravida, alla som går och "skryter" med sin stora mage". Jag är så förbannat trött på att hålla allting inom mig och låtsas vara glad hela tiden, jag är så trött, så trött så trött på livet som inte vill infinna sig i min mage.
Det är inte så att jag inte är glad för deras skull, men jag skulle också önska att det vore jag. Jag ser inget annat än en mamma när jag ser mig själv i spegeln. Det är inte roligt att inte få det man allra helst vill ha..

Jag känner också väl igen mig i det du skriver. Vi har försökt i 2år aldrig blivit gravid Har tappat hoppet oxå flera gånger Känner att jag kommer aldrig få barn vet inte hur man ska få hoppet att hålla vid liv och fortsätta att försöka

Jag känner också igen mig i vad ni alla skriver. Vi har försökt sedan nov -10. Och inte en ända gång har jag blivit gravid.

Detta låter väldigt sjukt, men under en tid tänkte jag t.om att det hade varit bättre om jag iaf fått något missfall under tiden. Som en biljett på att det ändå kunde gå. Tänker inte så längre, men ni kanske förstår hur jag menar? Man är ju så otroligt maktlös.

Jag har valt att berätta för de flesta av mina kompisar och familj. Vissa har blivit otroliga bra stöd, medan andra inte verkar kunna förstå det verkliga jobbiga. -Det kommer gå bra ska du se! -Det kan ta lite längre tid för vissa, dock gick det med en gång för mig! Jo ja tack för den...

Här är en till som bara vill skrika ut hur jag mår men vet innerst inne att det inte hjälper. Klistrar på det där j*vla leendet trots smärtan.
Vill så gärna själv gå där lycklig men det får visst förbli en dröm för mig...
Till hösten har vi försökt i två år :(

vi försökte "bara" i åtta månader, men under de månaderna vart ALLA mina vänner gravida.. (okej, nästan alla..) tyckte det var skit jobbigt, för som du

säger så missunnar man ju inte sina vänner lycka, men man blir ju så jävla ledsen att man själv aldrig blir gravid.. när jag väl gav upp hoppet och tänkte att "jag skiter i det här nu" så dröjde det inte länge innan jag oxå vart gravid. tror helt seriöst att mycket är psykiskt, att man helt enkelt ska försöka bara vara. låter som en klyscha, men slappna av och försök leva ditt liv som vanligt, så ska du se att du oxå blir gravid snart! lycka till :)

vi försökte "bara" i åtta månader, men under de månaderna vart ALLA mina vänner gravida.. (okej, nästan alla..) tyckte det var skit jobbigt, för som du

säger så missunnar man ju inte sina vänner lycka, men man blir ju så jävla ledsen att man själv aldrig blir gravid.. när jag väl gav upp hoppet och tänkte att "jag skiter i det här nu" så dröjde det inte länge innan jag oxå vart gravid. tror helt seriöst att mycket är psykiskt, att man helt enkelt ska försöka bara vara. låter som en klyscha, men slappna av och försök leva ditt liv som vanligt, så ska du se att du oxå blir gravid snart! lycka till :)