Så förbannat less på att spela glad när jag innerstinne drunknar!

Ursäkta mig nu men f*n vad Jag hatar de där orden!
Jag och sambon har påbörjat utredning och hans spermaprov visade att han hade relativt lågt antal / ml men bra värden i de andra parametrarna...
Och jag har oregelbunden mens som gör allt svårare :(

Jag har försökt att sluta tänka, lägga fokus på annat och leva livet så normalt som möjligt men ALLA blir verkligen gravida, ALLA frågar 'när kommer eran första då?'

Suger verkligen!!

Värst är ju frågan: När ska ni ha då? Det är ju dags nu...
Hör detta varenda dag!

Idag kom en kompis hem till oss, han var överlycklig och slängde ur sig Tesse ska ha barn!

Tesse och jag var väldigt tajta vänner under några år men när jag valde att flytta ihop med min kille, förlova mig och försöka få barn var inte jag längre en vän hon ville ha. Under en lång tid försökte blandannat tesse få mig och min kille att göra slut.

Tesse har gjort 8 aborter under våran bekantskap och hennes anledning har alltid varit, varför använda kondom när man kan göra abort? En ursäkt jag tycker är så idiotisk att jag inte ens kan prata om det för jag blir så arg. Och nu ska hon ha barn!

Smärtan som uppstod inom mig går inte att förklara,

jag bröt ihop för första gången inför någon annan än min sambo och jag grät, jag sparkade och slog och skrek. Livet är så sjukt orättvist och jag förstår inte varför jag ALDRIG kan få det där +:et. :'(

Jag känner mig igen i vad du har skrivit.Livet är så .vi kan inte ändra något.
Men det värsta att andra frågar när ni ska ha barn och jag svarar
när Gud vill.

Jag vet känslan!

Jag får alltid höra: Har du inga barn?? Men guuu du som är så gammal.... det är kanske dags nu annars blir det inga. Jag är 34 år gammal snart vad tror folk?? att jag inte vet hur dem kommer till eller?? Dem kanske skulle prova på att inte kunna få ägglossning och sen uttala sig. Dem kanske skulle prova på att leva med skammen att det är ens eget fel att man inte kan få barn och inte partnerns. OSV......

Jag förstår TS helt och hållet fullt ut att visst att man inte missunnar andra att få barn, men när är det ens egen tur??

Min närmsta vän är 22 år gammal med en 1-åring. Det första hon börjar prata om när vi ses är barnkläder och ska visa och kolla min son vad han gjorde och visar bilder i kameran fast ungen sitter mitt emot i vagnen.

Jag har tagit ett stort avstånd när det gäller att träffa henne för hon fattar inte hur det är när man gång på gång säger att man inte kan få barn och vill helst inte bara prata barn.

Suck säger jag bara.       

Vi har försökt i över två år. Imorgon skall vi iväg och fira midsommar i en sommarstuga med min sambos syster som nyligen blev på smällen och hennes man. Det gör så ont i hjärtat att dom knappt försökt och nu lyckats men inte vi. Hela helgen kommer jag få höra barn-prat. herregud vad alkohol jag kommer få dricka för att orka med (Fick även mens idag på förhoppad BIM+2)...
Jag orkar inte längre hålla det privat för vissa nära att vi försöker, för jag börjar bara gråta när dom pratar om alla par som råkade bli gravida överallt, det är inte värt att försöka hålla masken längre..

Hej!

Guuuud vad jag känner igen mig i era berättelser... 1 år har jag och sambon försökt nu, och för mig känns det som en evighet!
Jag är van att kunna kontrollera och planera allt jag tar mig för (kontrollfreak ). Det allra jobbigaste för mig är att jag absolut inte kan göra ett SKIT ang detta. Det finns ingenting jag kan styra och ställa över, utan händer det så händer det.
Vi blev nyss klara med vår utredning, som inte visade på ngr fel alls på ngn av oss, skönt iofs! Så nu gäller det "bara" att försöka själva fram tills i vår, har inget hänt då så får vi hjälp med IVF etc. Man måste tydligen vara folkbokförda på samma adress i 2 år innan man får göra sådana behandlingar, därav väntan tills i vår.

Varje gång mensen kommer går världen under för mig, man känner en sådan oerhörd besvikelse, man tappar hoppet helt och hållet, jag känner mig verkligen okvinnlig... Varför kan inte vi? Inget är fel på oss, så varför går det inte? Alla andra utom vi, så känns det verkligen.
Man ser magar och bebiser överallt, det tär på en något fruktansvärt.. Vi har "bara" försökt i ett år, för många är det småpotatis, men för mig är det riktigt länge. När man har ställt in sig på något och verkligen vill det så gärna vill man ju att det ska hända nu nu nu...! Hoppas vi alla blir mammor en fin dag..

Kram och glad midsommar! 

Jag förstår hur du känner, jag känner likadant. Har fått veta att min sambo inte kan bli biologisk förälder och jag kan inte få barn utan assisterad befruktning. Jag har gått på ca 3 dop om året, sist fick jag gå ut ur kyrkan för att inte visa tårarna. Jag har inte lyckats säga grattis till de tre släktingar som nu är gravida. Vad jag skall ha för ursäkt att inte gå på dopen funderar jag ofta på. Det värsta är att ingen vet vad vi går igenom, då vi inte berättat. Vi står nu i kö för donation i Sverige och planerar för att få hjälp tidigare genom privatklinik.

Känner ett enormt dåligt samvete när jag nu skriver detta,
jag har för några dagar sedan fått mitt efterlängtade plus.

Jag önskar med hela mitt hjärta att det går vägen för er alla snart.
Kämpa på, ni är tappra! KRAM

jag förstår dig TS! har samma känslor som dig..
du är absolut inte ensam *kram* 

STort stort grattis ts, skulle just skriva och berätta att de tog lång tid för oss med när man är ung och frisk, men tillsut brukar de komma tänkte jag skriva, men STORT GRATTIS till erat underverk!

Stort Grattis, hoppas att vi alla som går och längtar kan få vårt + en dag. Du skall absolut inta ha dåligt samvete, var glad!!!

grattis ts.. 
nu hoppas jag att de är min tur snart.
 

Tack alla. :)
Känns bra att ha erat stöd fast jag inte vet vilka ni är,
håller mina tummar för er alla. Kram

Tack från mej med! Mycket läsvärt och tänkvärt.
Jag har själv just blivit moster till världens sötaste lilla tös <3
blir tårögd i alla fall när jag tänker på att underverket inte är
mitt... Men vi har bara försökt i 7 mån. och jag har en förträning på
högra äggledaren o min man har haft prostatit sedan mars.

Jag är på väg att ge upp... det är kanske bäst så. Det brukar smälla då... ;) har jag hört.