Juni-barnen

roligt initiativ, lägger till till favoriter och hoppas jag kan börja skriva här snart:)

Vera föddes i torsdags men jag skriver berättelse en annan dag.

Min mycket svåra foglossning har gjort att jag har blivit igångsatt de sista graviditeterna, så blev det bestämt även denna gång. Jag var inne på samtal och pratade med en jättebra läkare när det av en händelse kom fram att jag gjort en urinläckageoperation. Pga den blev det då bestämt att jag skulle snittas i stället för att föda vaginalt. Det kändes lite snopet eftersom jag har känt att förlossningarna har varit det som har varit min grej, vänta barn är jag inte nåt vidare på;) Denna läkaren sa att man snittar 7-10 dagar innan bf men att man tar hänsyn till hur jag mår så att det kunde bli tidigare. Jag köpte hela konceptet och började förbereda mig för snitt ett par tre veckor innan bf. Jag fick en tid för att få en tid för snittet. Bm och läkaren hade sagt att det nog skulle bli 2 -3 veckor innan bf och jag kände att den svåra smärtan gick att hantera tack vare det. Tiden för samtalet kom och jag fick en läkare som absolut inte lyssnade på mig. Jag fick snittid 8 dagar innan BF. Jag försökte tala om att jag inte klarade det men han var inte speciellt förstående så jag svalde och svalde för att inte börja gråta, jag vill inte vara lipig och är inte den gnällande typen. Väl ute ur rummet brast det för mig, in på toa började jag storgråta. Vi åkte hem och bestämde oss för att åka bort lite. Dagen efter ringde jag min Bm för att tala om att behövde en tid hos henne för att det skulle dröja. När jag pratade med henne, hon som känner mig och som vet hur jag har det, brast det för mig och jag blev jätteledsen igen. Hon sa då att hon skulle ringa in och förklara för dom hur jag har det. Jag fick en ny tid som de skulle ringa mig. Jag och maken hade pratat lite om att det är kostigt att de väljer att göra snitt i stället för att göra om den andra operationen ( det var en relativt enkel op). När jag pratade med läkaren sa hon att det var en policy de hade på sjukhuset där jag skulle föda. De snittade inte planerat tidigare än 7-10 dagar innan, självklat blev jag besviken igen men jag kände ok då får det bli så. Innan vi avslutade samtalet frågade jag henne varför de inte gjorde om den andra op istället för snitt, hon tyckte också att det var konstigt och bad att få ringa upp mig.
Hon ringde efter bara nån halvtimme och sa att om jag bara var medveten om att jag kanske skulle få göra om urinläckageoperationen så kunde jag föda vaginalt i stället. Jag fick då en tid i torsdags med förbehållet att jag kunde få åka hem om det var fullt på förlossningen. JAg var överlycklig och i torsdags kl 10.30 kom vi till  sjukhuset med löftet att vi skulle bli igångsatta:) Kl 12 satte de inte en ballong eftersom tappen inte var mogen, kl 14 åkte ballongen ut och vi fick flytta till förlossningen. Där nere skulle de ta vattnet men bebisen låg så högt upp så det var svårt. Bm skulle sätta en skalpelektrod och när hon gjorde det forsade vattnet ut.... vi skrattade hon skrattade det var som det inte fanns nåt slut på det:) Det enda var att jag fick bara vara stilla, hon ville att jag skulle sitta upp i sängen för att bebisen skulle få hjälp ner. JAag bokstavligt talat badade i vatten. Hon förklarade då att risken var stor att bebisen vände sig, eftersom den låg så högt upp. Efter en stund fick jag flytta över till fölossningssal för att få värkstimulerande så att bebisen skulle vilja neråt. Det fick jag och värkarna kom i gång, de ökade droppet snabbare än vanligt för att de ville ha ett snabbt förlopp och jag tyckte det var bra. Mina fogar var hemska och jag började ta lustgas. Efter en stund kom bm in och satt hos oss och småpratade. JAg förstod att hon ville ha koll. jag sa till min man att vad konstigt att hon inte har gjort nån gynundersökning på länge. Hon kom tillbaka efter att ha varit ute en stund och gjorde en gynundersökning. Hon satt länge och sa till min man att han skulle sänka mitt huvud, efter en stund säger hon att hon känner navelsträngen. Hon går ut igen, jag sa till min man, jaha då bli det snitt ändå då!! Han säger ja det verkar väl så. Sen kommer hon in: nu kommer det hända grejer, det kommer komma massor med folk vi måste få ut barnet!! Min dotter gjorde ett urakut snitt för ca 3 månader sedan så jag förstod ju direkt vad det var frågan om:( Det blir full aktivitet, min man reser sig men de trycker ner honom i stolen igen och säger att nej du får vänta här, vi kommer snart. JAg åker ut och in i op rummet. Jag hör hur de säger ska vi ta katetern? Nej säger någon, det hinner vi inte, det tar vi sen. Sen är det en som säger till mig att jag ska kissa. Va vart då? PÅ britsen och jag märker bara hur jag gör som de säger:) Det sista jag hör innan jag somnar är att den ligger högt upp den har vänt sig. Sen har jag ett svagt minne av att jag såg min man med ett litet knyte i famnen.
En stund senare vaknar jag upp på uppvaket med ont och jag fryser och det kliar och någon pratar med mig. Efter ytterligare en stund kommer min man till mig, med sig hade han vår lilla Vera, helt perfekt, 3065g, 49 cm lång. Hon hade inte behövt någon hjälp och hon skrek direkt när hon kom ut. Allt gick bra och i lördags morse åkte vi hem. 

Tack ska ni ha, ja man är tacksam för sjukvården:)

Har det inte kommit några nya bebisar eller har man bara inte hunnit skriva här:) Man har ju inte riktigt samma tid att sitta vid datorn nu;)

Baby 1112 grattis och skönt att allt gick bra. Vi hade ganska lika sista 5 minuter av förlossningen då, men för min del var det så att jag aldrig behövde gå igenom så mycket värkar, det blev akut direkt. Skönt att slippa värkarna först.
Har du snittats förut? Det hade inte jag. Ett tips är att skaffa en gravigördel om du inte har det, det var jätteskönt att ha över magen första tiden. Jag använder den fortfarande när jag går, även om jag bara går korta sträckor ännu. Lycka till med allt 

Förresten, jag tycker också att det är en utmärkt idé att fortsätta prata här.

Det kanske inte heter så men det är som en resårgrej som liksom håller in magen. JAg köpte den på babyproffsen. Kanske inte världens sexigaste men jätteskönt. Den kostade nån 100 lapp. Helt klart värt det. Jag håller med dig, jag hade också hellre fött vanligt. Vera är snart 2 veckor och nu är det mycket bättre men allt har varit lite jobbigare tycker jag. Andra dagen fick jag dessutom jätteont i axeln, fick skitsvårt att andas och det var jätteobehagligt. Det hade tydligen med diafragman att göra och var ganska vanligt. Fick morfin och nån annan tablett sen försvann det och kom inte tillbaka. Blödningarna är annorlunda och amningen har varit segare att få igång. Vera är fortfarande liten och har inte gått upp så mycket, hoppas det vänder snart

Den jag köpte på babyproffsen var liksom tunnare i resår, utan sömmar och sånt. Kanske inte lika effektiv men jätteskön.
baby1112: Ja det var riktigt otäckt, jag är inte så orolig av mig men då blev jag rädd. Tur att jag inte hunnit hem, jag hade tänkt åka hem den dagen men läkaren ville att jag skulle vara kvar en dag till, tur var väl det:) Tyvärr har jag fortfarande väldigt ont i halsen/nacken, eller det har liksom kommit tillbaka på samma ställe men inte lika illa. Får gå på smärtstillande pga det, inte pga snittet, känns lte surt. Ska nog ringa in i morgon och fråga vad det kan vara. 

Jag är lite nyfiken, jag förlorade nämligen också mer än en liter blod, vad är det för värden dom tar? Jag har sån fruktansvärd huvudvärk HELA tiden och funderar på om det kan ha med järnvärdet att göra.
Mig rekommenderade de att stanna en natt men sen fick jag åka hem, inga kontroller har tagits efteråt!! Eftervärkar och så kan tydligen vara lite annorlunda när man är snittad, sa de till mig. Med fjärde hade jag sjukt mycket eftervärkar och den här gången har jag nästan inte haft nåt ont pga det. Jag vet inte om det är att manhar så ont ändå, så att man inte känner det eller om de är svagare. Min lilla har även gått upp lite dåligt så jag är lite orolig att jag ine har tillräckligt med mat.