Skitdåligt minne! På riktigt! 30 år
Skönt att höra att man inte är ensam. Min pojkvän blir ofta irriterad på mig för att jag glömmer vad han har sagt eller för att jag är disträ och inte lyssnar. Hos värföräldrarna berättar han ofta vad vi har gjort och sen får jag frågor om det och ibland har jag ingen anin om vad han snackar om för jag kommer inte ihåg så jag försöker att låtsas att jag minns för det är så pinsamt att inte göra det.
I skolan har jag alltid suttit och dagdrömt. Fram tom gymnasiet har jag typ aldrig hängt med på lektioner för jag drömmer mig bort så fort det blir miiinsta ointressant trots att jag gör allt jag kan för att lyssna. Blir pinsamt sen när jag måste fråga klasskamrater om vad som har sagts och de blir irriterade och tycker att jag är dum (känns iaf så).
Har dock fått mkt bra betyg och har en högskoleutbildning men det är på bekostnad av mitt sociala liv för att jag varit tvungen att ta igen allt jag missat på lektionerna hemma med boken istället. Och jag läser inte snabbt heller för att jag är så lättdistraherad. När jag väl fått fokus så har jag svårt att byta fokus tex om nån pratar med mig när jag är inne i ett tv-program. Eller när jag kör bil kan jag inte prata samtidigt.
Jobbigast av allt är dock den dåliga koncentrationen i muntliga samtal. Orden går inte in om personen inte talar "i rätt hastighet" eller inte lämnar pauser att reflektera det sagda.
Nu låter det extremt illa men det är ju inte värre än att folk tror att jag är normal men bara "ointresserad". Skulle va så skönt om man bara fick en diagnos, typ ADD, så man kan använda det som försvar nästa gång man blir anklagad för att Inte "bry sig".