Inlägg från: violatricolor |Visa alla inlägg
  • violatricolor

    Låter ni andra mata?

    Ni som ger flaska från början, låter ni andra än ni som föräldrar mata?


  • Svar på tråden Låter ni andra mata?
  • violatricolor
    Mercurialis skrev 2012-05-13 09:06:42 följande:
    Nej, det hände ytterst sällan. Förvisso hade sonen inget emot att bli matad av någon annan men vi föräldrar ville inte lämna bort matningen "bara för att".



    Det är så jag känner också, såvida man inte har barnvakt någon gång.
    Coyote skrev 2012-05-13 09:11:47 följande:
    Väldigt sällan. Sonen hade inget emot att bli matad av någon annan, men jag ville hålla den delen för oss själva, för anknytningens skull.



    Precis, tyvärr förstår inte alla i min omgivning det. Vissa verkar rent av tycka att jag är larvig. Någon enstaka gång spelar ju ingen roll men det är lätt att det blir fler och därför vill jag vara tydlig på den punkten.
  • violatricolor
    Mary Jo skrev 2012-05-13 09:22:00 följande:
    Bara min mamma och vi matade,mamma var och är en stor del av hennes liv.

    Hon lät sig gärna matas av andra men det ville vi göra själva  



    Jag kan förstå det också, om den tredje personen är en stor del av barnets liv, men i vårt fall finns ingen som är tredje viktigast utan utöver oss föräldrar finns några som är lika viktiga som varandra och då skulle ju alla de få mata i så fall.
  • violatricolor
    En till mamma skrev 2012-05-13 09:28:08 följande:
    Alla som ville fick mata, ser inte någon anledning till att det bara skulle vara jag och maken.



    Anledningen är väl att det vanligen inte finns så många anknytningspersoner, utan oftast är det 1-2 vårdnadshavare som är viktigast. Handlar om trygghet och närhet. Det är så jag tänker i alla fall.
  • violatricolor
    En till mamma skrev 2012-05-13 18:02:01 följande:
    [quote=64894351][quote-nick]violatricolor skrev 2012-05-13 17:38:45 följande:[/quote-nick]Anledningen är väl att det vanligen inte finns så många anknytningspersoner, utan oftast är det 1-2 vårdnadshavare som är viktigast. Handlar om trygghet och närhet. Det är så jag tänker i alla fall.[/quot Idag är dottern 2 år och Jag kan lova Att det aldrig varit några problem med anknytning. Hon är trygg med de flesta i sin omgivning och i sig själv.



    Skönt!
  • violatricolor

    Nej, man ska ju inte behöva motivera och denna släkting frågade inte varför vid tillfället men hon blev lite sur. Någon mer har erbjudit sig att mata och det var bara för att hjälpa till och personen i fråga hade full förståelse för att pappan och jag inte ville att någon annan skulle mata, så då kändes det ok, men inte när någon blir sur över det... De får kanske ge välling någon gång när hon är större men nu är det för tidigt.

  • violatricolor
    Caaarroo skrev 2012-05-26 10:57:53 följande:
    Okej ja jag förstår. Det är olika det där. Min sambo hjälper ju självklart till och min mamma fick också mata någon gång. Men jag skötte det oftast! Tex om vi var på kalas där det var flera släktingar med, hade en fått mata så vill ju "alla andra" också göra det. Men var vi med min mamma bara jag och Alvin så fick hon ju självklart göra det om hon frågade! Men sambon satt med honom i knät när vi var hos hans familj, så skulle Alvin äta, då frågade faster får jag ge mat och jag stod i köket då säger min sambo absolut, så då fick hon ge nästa gång skulle farmorn ge och sen farfar så då sa jag nej alltså nu har faster fått ge ett mål så då sköter vi resten! Då var han ungefär 4 veckor! Så därför tyckte jag att det var bättre att vi skötte det så inte hela släkten skulle mata honom titt som tätt! Svårt att förklara vad jag menar men det kändes bara fel för mig. Men det kanske är så med första barnet bara. Brukar ju sägas så! ;)
    Det är så jag upplever det också, att får en så vill ju alla, och det blir lätt fler matningar än man tänkt sig, och, som jag skrev tidigare, så har vi ingen så nära, som barnet dagligen eller flera gånger i veckan, som kommer att bli en primär anknytningsperson. Det är alltså bara jag och pappan.
    MissOlsson skrev 2012-05-26 10:13:31 följande:
    Ni som inte vill att andra ska göra det pga det här med närhet osv.
    Jag är lite nyfiken. Vad är det ni är rädda för? Vad tror ni händer om någon annan matar ert barn någon enstaka gång då och då?
    Dygnet har 24 timmar och jag tror ju då inte att bebisen mår dåligt eller far illa av att någon annan tillbringar lite tid med bebisen, har närhet och matar den i 20 minuter på alla dessa timmar!?
    Man har ju inte bara närhet och kontakt med barnet när det får mat.
    Nu sover ju de flesta spädbarn minst halva dygnet så då blir det 12 timmar kvar om man inte samsover, vilket vi inte gör, och samsovning är kanske inte heller aktiv närhet på det sättet.

    Nej, man har inte bara närhet och kontakt när barnet får mat. I början ville min dotter ligga i famnen konstant, men sedan hon var ca två månader vill hon göra mycket annat också, inte ligga så mycket, utan snarare sitta på mina knän och skoja, ligga på ett täcke på golvet, gymma, sitta i babysittern.... Så matstunden är definitivt en av de stunder då vi är närmast (bad, massage och nattning hör dit också men hon somnar vanligen när hon äter). Jag tror inte alls barnet far illa om någon annan än de primära anknytningspersonerna matar någon enstaka gång men det blir lätt fler och jag vill verkligen ta vara på de stunder av närhet som finns. 
  • violatricolor
    Caaarroo skrev 2012-05-26 10:25:37 följande:
    Missolsson!
    Jag kan ju bara svara för mig själv! Men eftersom att jag inte kunde amma, och det kändes väldigt ledsamt och tråkigt så tyckte jag att det var viktigt att jag eller sambon skötte den delen i början! 
    Så var det för mig också, eller jag har ammat lite men fick inte upp mjölkproduktionen så bra alls. Var liksom du väldigt ledsen över det och det är säkert en bidragande orsak till att jag tycker det känns extra viktigt att flaskmata själv (eller att pappan gör det).
  • violatricolor
    MissOlsson skrev 2012-05-28 10:56:10 följande:
    Inte alls konstigt.
    Har du en bebis som vill äta väldigt ofta eller har kolik (min har velat ha varannan timme dygnet runt ganska länge nu, dvs jäkligt många tillfällen att knyta band med barnet) och du knappt hinner vila själv, gå på dass, göra mat, klippa gräset eller krama din make typ så kan jag lova dig att du inte tackar nej till hjälp med flaskmatningen någon enstaka gång när du är så jäkla trött och frustrerad så du bara vill gå och dö och du vet att maken inte kommer hem från jobbet förrän på fredagkvällen!
    Tro mig, du tackar inte nej till hjälp då av en nära vän eller släkting om de vill hjälpa till att mata någon gång, det kan jag lova dig
    Klart att man kan var i en sån situation att man behöver den avlastningen. Vår tjej äter inte så mycket på natten länge (3 mån), däremot väldigt mycket dag och kväll, men där räcker den med mig och pappan, vi hinner sköta oss själva och hemmet hyfsat på helgen och kvällarna när vi byts av, sen väljer vi bort en hel del sånt.
  • violatricolor
    Bite me skrev 2012-07-12 15:52:49 följande:
    Bara jag och min man som matar. Dom stunderna ger jag inte bort gratis Flört
    Nej, inte jag heller... förutom till pappan förstås, då kan det vara skönt att göra något annat en stund, tycker jag, särskilt när dottern var mindre (upp till 3,5 mån ungefär, nu är hon 4,5) och varje matning tog typ 1h för hon åt så långsamt och njöööt verkligen
  • violatricolor
    cloudberry79 skrev 2012-07-12 15:54:54 följande:
    Nix, inte heller när vi låg inlagda på neo, då var det jag eller maken som sondmatade nätterna igenom på bestämda klockslag. Sonen fortsatte äta dygnet runt med två timmars mellanrum i en bra bit över sex månader, sen började han hoppa över enstaka mål.
    Blev ni uppmuntrade till det på neo? Eller fick ni "ta för er"? 
  • violatricolor
    cloudberry79 skrev 2012-07-12 16:40:04 följande:
    Vi fick ta för oss, personalen var nog mer inriktad på att de lika gärna kunde sköta det på nätterna, men det kändes för viktigt för oss att börja jobba hårt på anknytningen redan då för att låta personalen sköta mat och liknande.
    Det borde ju uppmuntras, men att de talar om att de gärna avlastar och hjälper till om föräldrarna känner att de behöver. Det kan ju säkert finnas föräldrar som är så chockade och osäkra i en sådan situation att de vill ha lite hjälp, eller att de har storasyskon hemma som de måste ta hand om också, tänker jag.
Svar på tråden Låter ni andra mata?