Caaarroo skrev 2012-05-26 10:57:53 följande:
Okej ja jag förstår. Det är olika det där. Min sambo hjälper ju självklart till och min mamma fick också mata någon gång. Men jag skötte det oftast! Tex om vi var på kalas där det var flera släktingar med, hade en fått mata så vill ju "alla andra" också göra det. Men var vi med min mamma bara jag och Alvin så fick hon ju självklart göra det om hon frågade! Men sambon satt med honom i knät när vi var hos hans familj, så skulle Alvin äta, då frågade faster får jag ge mat och jag stod i köket då säger min sambo absolut, så då fick hon ge nästa gång skulle farmorn ge och sen farfar så då sa jag nej alltså nu har faster fått ge ett mål så då sköter vi resten! Då var han ungefär 4 veckor! Så därför tyckte jag att det var bättre att vi skötte det så inte hela släkten skulle mata honom titt som tätt! Svårt att förklara vad jag menar men det kändes bara fel för mig. Men det kanske är så med första barnet bara. Brukar ju sägas så! ;)
Det är så jag upplever det också, att får en så vill ju alla, och det blir lätt fler matningar än man tänkt sig, och, som jag skrev tidigare, så har vi ingen så nära, som barnet dagligen eller flera gånger i veckan, som kommer att bli en primär anknytningsperson. Det är alltså bara jag och pappan.
MissOlsson skrev 2012-05-26 10:13:31 följande:
Ni som inte vill att andra ska göra det pga det här med närhet osv.
Jag är lite nyfiken. Vad är det ni är rädda för? Vad tror ni händer om någon annan matar ert barn någon enstaka gång då och då?
Dygnet har 24 timmar och jag tror ju då inte att bebisen mår dåligt eller far illa av att någon annan tillbringar lite tid med bebisen, har närhet och matar den i 20 minuter på alla dessa timmar!?
Man har ju inte bara närhet och kontakt med barnet när det får mat.
Nu sover ju de flesta spädbarn minst halva dygnet så då blir det 12 timmar kvar om man inte samsover, vilket vi inte gör, och samsovning är kanske inte heller aktiv närhet på det sättet.
Nej, man har inte bara närhet och kontakt när barnet får mat. I början ville min dotter ligga i famnen konstant, men sedan hon var ca två månader vill hon göra mycket annat också, inte ligga så mycket, utan snarare sitta på mina knän och skoja, ligga på ett täcke på golvet, gymma, sitta i babysittern.... Så matstunden är definitivt en av de stunder då vi är närmast (bad, massage och nattning hör dit också men hon somnar vanligen när hon äter). Jag tror inte alls barnet far illa om någon annan än de primära anknytningspersonerna matar någon enstaka gång men det blir lätt fler och jag vill verkligen ta vara på de stunder av närhet som finns.