Aldrig utvilad!!!! Jag dör varje morgon när väckarklockan ringer!!
Hejsan
Såg att det var rätt längesen TS eller någon annan skrev här. Jag hittade denna tråd då jag letade på google efter samma problem som mig. Jag känner verkligen igen mig i dina problem TS. Enda skillnaden är att jag inte alltid varit såhär, en gång i tiden för flera år sedan vaknade jag av mig själv på lördagmorgon pigg och glad för att jag fått sova ut. Det har som sagt inte hänt mig på flera år nu. Och känner igen mig i missförstånden man möter, de flesta pratar om att de inte kan sova, själv kan jag inte vakna.
Är precis som du att jag nästan inte vill gå o lägga mig, jag vill inte sova, för jag vet hur svårt jag kommer att få att vakna. Hur länge eller lite jag än fått sova, och spelar ingen roll vilken tid på dygnet det är, så kan jag nästan inte vakna när det är dags. Tar minst en timma för hjärnan att vakna "helt" efter att jag sovit, före det kan jag inte äta, inte prata med någon eller tänka, får kämpa med att hålla ögonen upp trots att man sköljt ansiktet i kallvatten. Nu måste jag alltid ställa en väckare även när jag är ledig på helgen, för utan att någon/något väcker mig (iaf försöker) så skulle jag lätt sova i flera dygn i sträck utan att vakna en enda gång.
Jag har jobbat treskift och ibland fyrskift de senaste åren och jag tror starkt att det är en starkt bidragande orsak till mina problem.
Men har läst runt mycket om detta på nätet och det finns div "sömnsjukdomar" som kan ge dessa problem, tex som redan nämnda narkolepsi. Jag har även läst att ny forskning har fått reda på att vissa personer har inte 24 timmars dygnet "i kroppen" utan istället 36 timmar. Då har man ofta svårt att somna vanlig tid på kvällen, utan beskriver sig själv ofta som en "nattmänniska". Sen finns det även något som heter sleeping beauty syndrome, som jag inte vet så mkt om tyvärr, leta på google om det. Tyvärr vet nog för det mesta svensk sjukvård inte heller så mkt om detta, men se till att få göra en riktig utredning om dina problem. Stå på dig, att ha det som vi är INTE normalt, och skapar stora problem att fungera i vårt samhälle. Som du säger så handlar det ju inte om lättja när det gått så långt att man knappt vågar gå och lägga sig och sova för man vet vilket helvete det blir när man ska upp om man ens vaknar någon gång, känns som man hamnar i koma.
Men förstår om det är svårt, själv fick jag senast jag försökte svaret att de "inte hade tid" med såna fall nu på vårdcentralen. De tror väl som alla andra att man är lat. Nu har jag kontaktat företagshälsovården istället där jag jobbar och hoppas få en riktig utredning.
Blev ett lång inlägg men ville iaf beskriva mina problem som liknar dina och vad jag hittat för sömnsjukdomar som kan orsaka dem, även om jag själv inte heller fått en utredning ännu.
Finns förresten ett forum på iFokus som heter Trötthet i Fokus, där kan man prata med andra med liknande problem, eller bara läsa och se vart och hur de fått hjälp.