Enskild adoption

Vi planerade inför en att göra en enskild adoption i våras och tog kontakt med MIA och familjerätten i vår kommun. Precis som i ert fall hade de accepterat att vi var strax över åldersgränsen, detta med hänvisning till att det var ett litet barn som var i ungefär samma situation som det ni avser att adoptera. Barnet behövde dock någon som tog hand om det snabbt, så eftersom det skulle ta fyra månader att gå igenom adoptionsutredning valde vi att hoppa över det. Eftersom vi hade medborgarskap i det landet som vi skulle adoptera ifrån, behövde vi inte svenska myndigheternas medgivande (enl. lag 1971:796). Ett sådant medgivande hade dock underlättat för oss under rättsförhandlingarna utomlands visade det sig, men det gick bra till slut. Vi har fått lära oss ganska mycket juridik för att genomföra vår adoption. Om vi hade haft lite mer tid till att förbereda oss hade vi nog föredragit ert tillvägagångssätt.

Jag tror att ni efter MIA:s beslut dels bör undersöka om ni måste göra adoption i Pakistan (evt. för att få föra  ut barnet ur landet). Vårt barn kunde ansöka om pass i adoptionslandet först efter att adoptionsbeslutet var fattat. Om ni adopterar i Pakistan behöver ni också undersöka dess juridiska verkan, islamisk Kafalah (adoption) kan ibland ha ganska svag innebörd. Om man adopterar från ett land som är anslutet till Haagkonventionen men har s.k. svaga adoptioner (att det kvarstår band till de biologiska föräldrarna) tror jag att MIA hänvisar till tingsrätten för att besluta om adoption på nytt så att den får samma innebörd som om barnet vore ett eget biologiskt barn.Jag vet inte hur de gör i fall med adoption från länder som inte är anslutat till Haag-konventionen (t.ex. Pakistan).

Som ni märker har jag ingen fullständig kunskap om enskilda adoptioner, kan mest komma med lite tips. Jag var i kontakt med MIA inför vår adoption och fick goda råd därifrån. Ni kan säkert få bra stöd därifrån.

Fredrik