Genus!
Jag har lite svårt att hänga med i resonemanget TS om jag ska vara ärlig. Jag har fortfarande rätt små barn. Yngsta fyller snart 3 år och äldsta är lite drygt 4 år. Jag har två pojkar. Jag tror att jag har väldigt vanliga barn och jag skulle aldrig få dem att gå någonstans i ett klädesplagg de inte vill ha. Hur små barn pratar vi om här?
Min äldsta är för tillfället i en period då allt ska vara rosa, lila, rött, orange och så ska det helst glittra och glänsa. Det verkar vara rätt typiskt för 4-åriga BARN. Inte för för flickor och inte för pojkar utan för barn. För 1-2 år sedan skulle allt, och jag menar verkligen ALLT vara blått.
Yngstas favoritfärg är gul. Han har annars ingen direkta färgpreferenser förutom att det ska vara just färg - starka, klara färger. Hur kul är det att gå in på en pojkavdelning i en klädaffär. Hmm, en brun tröja, ett par mörkblå jeans eller en jacka i den oerhört djärva kombinationen marinblå med en röd rand.
Och sedan det här med tryck och liknande. Jag vet inte hur andra 3- och 4-åringar generellt är, men mina vet i alla fall inte vem spindelmannen är och äldsta har precis börjat grunna på det här med döden och att inte leva mer. Vilka gummistövlar vill han ha? Ett par röda med färgglada blommor eller ett par svarta med vita dödskallar? Hmmm. Svårt val.
Våra barn leker med leksaker. De leker inte flicklekar eller pojklekar med flick- respektive pojkleksaker. Hur tänkte du med det här med dockor. Barn - pojkar och flickor - älskar att imitera sina föräldrar. Vi har inte använt barnvagn så de vill inte heller ha dockvagnar. Vi har däremot burit i sjal och bärsele och det har de också - i minivariant. Om något är det väl ett tecken på något oerhört sunt att pojkar VILL, inte tvingas, leka med dockor? På vilket sätt hindrar det från att leka med bilar och traktorer?
). Jag tror fortfarande att jag har rätt normala barn - som råkar vara pojkar - och i den åldern hade ingen av dem särskilt mycket hår överhuvudtaget och huruvida de skulle ha pojkfrisyrer eller inte var liksom inte på tapeten. Spännen och hårband - för dem vars barn faktiskt har lite mer kalufs än mina har haft - brukar vara svårt att få på både flickor och pojkar i den åldern. De vill inte och sliter av. Och jag vet inte riktigt hur du tänker dig att en 1,5-åring gör en massa typiska pojk- eller flicksaker. Mina har mest hängt med den förälder som varit hemma. De har inte spelat fotboll, hoppat hopprep eller varit intresserade av vare sig barbiedockor eller actionman-gubbar. De var liksom fullt upptagna av separationsångest, att lära sig gå och springa och vara ûberfascinerad av vattenpölar och fjärilen som just susade förbi. Får väl lägga in en lite brasklapp för äldsta som var helt tokig i siffror, bokstäver, former, färger.
. Storebror vill ha rosa byxor - som hör och häpna hans PAPPA införskaffat åt honom efter mycket bönande och beende.