Genus!

Och ditt resonemang om att klä pojkar i rosa, men inte göra något åt flickorna... min dotter rakade av sig håret och hade blå tuppkam när hon var 5 år. Det var också ok, något hon verkligen ville. Som är ok för många pojkar, men provocerande när en flicka gör det.   

Jag känner många som tvinga på sina barn en motsats, det är det jag tycker är hemskt.

Ettåriga flickor kan inte heller välja om deras föräldrar klär på dom klänningar, men jag tycker att barnen ska få välja när dom är gamla nog att göra det själv. Och låta barnen styra. Det jag tycker går för långt är när man behandlar och klär ut små pojkar som uppenbarligen inte ens kan säga mamma, i typiska tjejsaker. Det är ju att visa han helt fel väg i livet och är definitivt INTE genus. Att sätta en docka och pappiljotter och läppgland på honom för att DET SKA VARA accepterat i sammhället. Pojkar och flickor ska kunna tycka och tänka och ha vad dom vill i den mån föräldrarna tycker det ska vara. Allt har ju olika åsikter om vart ''linjen går'' .

Jag personligen tycker att det finns mycket viktigare frågor att lyfta fram, att istället för att säga åt pelle 1 år, åh vilken fin blå ny tröja du har, så kan man säga hej pelle vad FIN DU ÄR idag (oavsett vad pelle har på sig). Att vi vuxna lyfter fram individen i barnen oavsett om deras föräldrar är genus anhängare eller inte. Lisa 1 år är inte finare än pelle bara för att hon har rosa klänning. Och man berömmer inte bara barn utifrån deras utseende, utan också från deras personlighet. En kille ska få visa känslor och dansa balett om han vill och en tjej ska få tycka om att hjälpa pappa med bilen. 

Jag har stött på föräldrar med söner, som inte ens vet vad dom har för kön, dom tror att dom är en hen. Och dom har ingen aning om dom är en tjej eller kille. och proppar på sina pojkar istort sett bara könsneutrala saker eller tjejsaker, äger inte en enda (kill sak) och får inte göra manliga saker.  

Ja men inte bara blåa och gröna klänningar med byggare bob och bara pojkkläder, sen rakar jag inte av henne skallen och bara köper traktorer och bilar åt henne innan hon fattar själv vad det handlar om.

Jag köper en blandad fin garderob med varierande färger och pedagogiska leksaker för hennes utveckling oavsett om det är blått,rosa eller vitt. JAG GÖR INTE SOM en del och bara köper tjejsaker åt min pojke. Jag lyfter fram olika leksaker och färger för min flicka.   

  

Tyvärr så finns det såna.

Återigen har jag stött på massor med föräldrar med barn som försöker låtsas vara så genusmedvetna och duktiga inför människor, men som verkligen drar ner sina pojkar i skoskaften för att göra dem tjejiga.

vad är det som är så himla svårt att förstå?
Om du nu jobbar som pedagog, öppna ögonen!
tror du man på fullaste allvar sitter och hittar på saker.

Det finns såna föräldrar.
Som göra sina söner till flickor, för att föräldern själv vill det.
Pojken får absolut INTE göra typiska pojk saker, INTE ha pojkfrisyrer eller "pojkiga" leksaker.
Utan ha klänning, långt hår, spännen, bara "flickleksaker", bara göra saker som mamma gör.
Och absolut inte göra saker med sin pappa, för det är minsann INTE genus enligt dom.

Fortfarande så är genus rätten att låta alla barn vara den dom är och göra vad dom vill.

Men alla ser det inte så, utan använder genus som en ursäkt för att forma sitt barn till ett annat kön!            

Förstår om du har svårt att förstå att såna föräldrar existerar. Men det är min erfarenhet. Och om du nu leker med tanken att jag har rätt att såna existerar,  blir du inte lika upprörd som jag? Vad ska man göra med såna bekanta som faktiskt utsätter sina pojkar för sånt? Vad säger man? Hur bemöter man dem på ett vettigt sätt? För jag har enormt svårta att bemöta dem i dagsläget, när deras 2 åring kommer i lila overall och och rosa mössa och BARA tjejsaker. Han TROR att han är en tjej. Med nagellack, hårspännen och läppglans? Hur beter jag mig kring hennes åsikter om att det är genus och rätt?