Genus!

Håller med TS! Finns dom som köper rosa saker och typiskt tjejiga saker åt sina söner innan DOM ENS har viljan att välja själv.

Sen tycker jag personligen att genus handlar inte om leksaker eller färger utan om att varje individ ska få vara som dom vill oavsett kön. Att man ska behandla barn som barn och inte som ett kön.

Men att klä min ettåriga son i rosa kläder och toffsar för att jag tror på genus, nej då har det gått för LÅNGT!      

Det är väl inte särskilt förrvirrande, man klär väl inte en ettårig pojke utan egen vilja i klänning? Eller gör man det nuförtiden?

Nej det har gått för långt, nu gäller det ju inte alla, finns ju faktiskt dom med vettiga genus åsikter. Sen finns det dom man verkligen kan börja FUNDERA vad dom har för fel

Jag känner många som tvinga på sina barn en motsats, det är det jag tycker är hemskt.

Ettåriga flickor kan inte heller välja om deras föräldrar klär på dom klänningar, men jag tycker att barnen ska få välja när dom är gamla nog att göra det själv. Och låta barnen styra. Det jag tycker går för långt är när man behandlar och klär ut små pojkar som uppenbarligen inte ens kan säga mamma, i typiska tjejsaker. Det är ju att visa han helt fel väg i livet och är definitivt INTE genus. Att sätta en docka och pappiljotter och läppgland på honom för att DET SKA VARA accepterat i sammhället. Pojkar och flickor ska kunna tycka och tänka och ha vad dom vill i den mån föräldrarna tycker det ska vara. Allt har ju olika åsikter om vart ''linjen går'' .

Jag personligen tycker att det finns mycket viktigare frågor att lyfta fram, att istället för att säga åt pelle 1 år, åh vilken fin blå ny tröja du har, så kan man säga hej pelle vad FIN DU ÄR idag (oavsett vad pelle har på sig). Att vi vuxna lyfter fram individen i barnen oavsett om deras föräldrar är genus anhängare eller inte. Lisa 1 år är inte finare än pelle bara för att hon har rosa klänning. Och man berömmer inte bara barn utifrån deras utseende, utan också från deras personlighet. En kille ska få visa känslor och dansa balett om han vill och en tjej ska få tycka om att hjälpa pappa med bilen. 

Jag har stött på föräldrar med söner, som inte ens vet vad dom har för kön, dom tror att dom är en hen. Och dom har ingen aning om dom är en tjej eller kille. och proppar på sina pojkar istort sett bara könsneutrala saker eller tjejsaker, äger inte en enda (kill sak) och får inte göra manliga saker.  

Tror inte det är någon som blir provocerad av en docka till en ettåring, jag tror att TS syftar på om du samtidigt hade proppat på din son alla andra typiska tjejsaker. För att du har valt det. Att dölja hans kön och få honom att likna en tjej. Det är inte att behandla ett barn oavsett kön, det är att behandla en kille som en tjej.

Ja men inte bara blåa och gröna klänningar med byggare bob och bara pojkkläder, sen rakar jag inte av henne skallen och bara köper traktorer och bilar åt henne innan hon fattar själv vad det handlar om.

Jag köper en blandad fin garderob med varierande färger och pedagogiska leksaker för hennes utveckling oavsett om det är blått,rosa eller vitt. JAG GÖR INTE SOM en del och bara köper tjejsaker åt min pojke. Jag lyfter fram olika leksaker och färger för min flicka.   

  

Tyvärr så finns det såna.

Återigen har jag stött på massor med föräldrar med barn som försöker låtsas vara så genusmedvetna och duktiga inför människor, men som verkligen drar ner sina pojkar i skoskaften för att göra dem tjejiga.

Detta är min erfarenhet, inte ALLA men har sett många!

Hur kommer det sig då att man bara behöver se sig omkring på stan eller på internet, så ser man små pojkar utsmyckade som tjejer?

Förstår om du har svårt att förstå att såna föräldrar existerar. Men det är min erfarenhet. Och om du nu leker med tanken att jag har rätt att såna existerar,  blir du inte lika upprörd som jag? Vad ska man göra med såna bekanta som faktiskt utsätter sina pojkar för sånt? Vad säger man? Hur bemöter man dem på ett vettigt sätt? För jag har enormt svårta att bemöta dem i dagsläget, när deras 2 åring kommer i lila overall och och rosa mössa och BARA tjejsaker. Han TROR att han är en tjej. Med nagellack, hårspännen och läppglans? Hur beter jag mig kring hennes åsikter om att det är genus och rätt?

Absolut får min pojke ha rosa på sig, men inte fan skulle jag proppa på han hela svenska sortimentet av kläder och leksaker i rosa! Och hårspännen och få stackaren att tro han är en tjej.

Han är en stark individ men en underbar personlighet som gärna få ha på sig vilka färger han vill, men jag tvingar inte på honom det, där är skillanden. Det finns såna föräldrar, det är såna jag pratar om.  

I min bekantskrets.

Nej absolut inte! Min lilla flicka är ju en tjej!

Men jag skulle inte printa i min lilla pojke att han är något annat är värdefull och underbar och POJKE! 

Jag är ingen genus mamma, men jag försöker att mina barn ska ha lika värde oavsett vad som är och jag försöker att inte få dem att vara något annat än dom är. Dom är barn och behandlas lika och med ett värde. Inte färger och kön. Eller stämplar och förväntningar.

Jag tolkar att barnet blir utsatt för något för att han får inte vara ett barn, hans dagar går ut på att vara genus åt sina föräldrar. Det är inget farligt att ha tjejsaker, men ska det bara vara tjejsaker? Ska dom inte vara pedagogiska och lärorika också?  Jag vet det för att jag spenderar tid med den familjen, det jag tolkar som tjejgrejer är det han äger, dockvagnar, dockor, rosa, lila. Inga pojkfärger alls. Han får bara göra ''tjejsaker'' baka, diska, städa, plantera blommor, bygga halsband (bara i tjejfärger). Mamman i familjen TILLÅTER INTE pojkfäger eller pojkaktiviteter (han får inte vara med sin pappa, och göra killsaker, bilar osv...) Han får inte visa pojkkänslor. Han får inte bli arg, men han får gärna gråta och visa känslor, men inte som en kille. Bara som en tjej.

Tycker inte att det är farligt att inte ha koll på sitt kön, men när han ska byta om på badhuset med dagis, går han till tjejavdelningen och vill inte följa med pojkarna, säger inte det allt?