Har alla en bästa vän i livet?

Jag har flera mycket nära vänner. Vi pratar om allt, fikar, shoppar, och festar tillsammans, helst flera samtidigt. Har även nära vänner som jag av avståndsskäl inte kan träffa så ofta men håller kontakt med via telefon och FB. Jag skulle aldrig kunna peka ut _en_ av mina vänner som den bästa, det är olika individer och alla är toppen.

Mina bästa vänner är istället min blivande man och min lillasyster.  

Min allra bästa vän, min storebror. Han va den jag berättade allt för. Han va den jag stod allra närmast och som jag kunde prata timmar med om allt möjligt. Han va den som stöttade mig, fanns där hela tiden. Han kom när jag behövde honom oavsett tid på dygnet. Han släppte allt o kom till mig. Kunde vara mitt i natten till o med då jag behövde honom. En riktigt sann vän, det va han verkligen.
Olyckligtvis omkom han flera år sedan. Och sedan dess har jag ingen som jag kan dela så mycket som jag kunde med honom. Sorgen är tung fortfarande. o gråter ofta gör jag. Men jag vet att han är nånstans och mår bra och det är skönt att veta.
Har sambo men det är skillnad på syskon/bästa vän och sambo. Pratar mycket med min sambo men han kan inte ta platsen som min bror hade.

Har vänner. men inte många som jag umgås med. Många har flyttat från vår ort. Umgås väl med ett par stycken nu för tiden men det är inga som jag kan prata allt med eller ringa mitt i natten till.

Finns en person som jag skulle vilja börja umgås med (personen o jag känner varann men ses väldigt sällan). Men när jag nämnt det har jag inte fått något svar tillbaka.. Antar att personen inte vill? eller att det verkar komplicerat att ses?

Nej du är inte ensam!
Saknar ngn man bara kan ringa och prata om bra som dåligt.
Eller någon som bara kan komma och ta en kaffe en dag, eller som man kan åka till och bara prata lite!

minns när man efter skolan följde med ngn hem och satt och bara prata i evigheter.. det kan jag sakna i vuxenlivet...

haft två jättenära vänner som jag träffade nästan dagligen , nu har vi splittrats pga flytt o jobb mm. Inte samma sak o chatta o prata i telefon som o träffas. Fan vad jag saknar dom!!Får väl säga att min man är min närmaste men det är inte samma sak som en nära vännina

Jag har en vän som jag ville ha till bästa vän för många år sen, men det ville tydligen inte hon. Jag kände mig rejält sårad en omgång och bröt kontakten i två år, men sen blev vi sams igen. Idag är det mer distans emellan och jag tycker det är synd men hon visar ju inte mycket intresse fast hon säger att hon vill vara vänner så då får jag söka mig andra vänner.

Nu har jag sedan flera år en annan vän som jag tycker är min bästa väninna, vi rings vid varannan dag ungefär.

Jag har en bästis sen ett drygt år tillbaka. Vi kan prata om det mesta, ringa när som helst. Bråka och gräla, men vi blir vänner igen. Om vi inte ses så hörs vi av en eller flera gånger varje dag. En dag utan henne skulle kännas både tomt och overkligt.

Jag har flera vänner men min allra bästa vän är min älskade make.

Jag har samma problem har inte vänner heller och önskar mig en bra vän som jag kan berätta alt för henne och gå ut fika grille ringe henne när jag behöver prata ,att hon kommer finas när jag har nåt .

Jag har inte heller någon bästis, har faktiskt inte så många vänner överhuvudtaget.

Jag har ett bra liv, är gift (så min man är ju såklart min bäste vän), en underbar son på 5 år, en syster som jag borde träffa oftare.
Min mamma var min bäste vän men hon gick bort 2010...

Vi har ett socialt liv och umgås med vänner men jag saknar en riktigt bra tjejkompis, en som man kan ringa för att bara snacka lite om allt och inget, som man kan åka och fika med osv.

Jag har jättebra arbetskamrater men ingen som jag känner för att träffa privat, det blir för mycket då....

Så, om någon finns i Helsingborgsområdet så hojta till          

Haft bästisar i omgångar,  i ca 10- årsperioder. Den senaste gjorde jag dock "slut" med. Hon förändrades sakta men säkert och jag kände att jag inte orkade med all den negativa energin. Ganska sorgligt egentligen men jag orkade inte mer, iaf  inte just då. Långt senare (år) skrev jag sms till henne när hon fyllde år och även vid jul men fick aldrig något svar tillbaks. Vilket i sig inte är så konstigt. Kan sakna henne ibland.

Numera har jag ingen kompis alls, bara bekanta. Det är självvalt men ibland önskar jag att jag hade någon förutom min sambo att prata med.