Äggdonation i Spanien: erfarenheter?

Strandhem - Kör sakta nedtrappning. Jag kände lika som dig när jag blev gravid och trappade ner långsamt med crinone bara för att jag också kände mig livrädd för att sluta med något som jag känt som en livlina under de första 12 veckorna.

När du trappar ner så hänger också psyket med på ett bättre sätt och man inser att trots att man börjar ta en crinone mindre tex så är graviditeten fortfarande kvar och det är nog i psyket som vi får fram alla möjliga farhågor om att något ska gå snett, så därfär är också en nedtrappning bra även om din graviditet säkert skulle klara sig helt utan extra progestron nu. Men för säkerhets skull liksom, förstår dig som sagt fullt ut hur du känner.
Tror det kommer att gå bra med din graviditet

Pippi - Riskera inte något bara för att hålla det hela hemligt. Men om du inte vill berätta ännu för att kunna sjukskriva dig så kan du inte bara hitta på något helt annat? Kraftig magsjuka? Ryggskott? Blixtrande huvudvärk?
Tror du skulle behöva vara bara hemma och vila och slippa jobba överhuvudtaget, åtminstone 1 vecka.
Vi är många som blivit sjukskrivna de första graviditetsveckorna pga blödningar tex.

Callimero - Håller tummar för dig på torsdag när du ska göra VUL.

Xxxxxx02 - Grattis till ruvarstatus och ett mycket fint resultat med små eskimåer i frysen också. Men klart att den du ruvar på nu ska ta sig och de andra får vackert vänta tills ni ev tänker göra syskonförsök, eller hur? Positivt tänkande nu

Spännande att det är så nära nu för ditt försök.

Jag skulle tänka som så vid fundering kring att sätta tillbaka ett eller två embryon, att om man sätter in två st så tror jag alla gånger att man under graviditetens gång verkligen växer in i rollen att man ska bli mamma till två småttingar.

När man är mitt upp i det hela så tror jag att man fixar det mesta (så är det egentligen med allt här i livet).  Däremot om man "bara" väntade ett barn och födde detta och sedan hux flux skulle ta hand om ytterligare ett spädbarn sedan man vant sig vid att bara ha ett.....det tror jag skulle vara jobbigt. Men som sagt, tror att det det skulle fungera hur bra som helst att få två små (om det är just oron över hur du skulle orka ta hand om två st samtidigt?)

Jag känner en tjej som har tvillingar och hon har dessutom varit ensamstående (dock med en närvarande pappa varannan helg). Hon har dessutom haft ryggproblem men fixade första året riktigt bra och sedan har hon sagt att det bara blir enklare och enklare och att barnen har så mkt glädje av varandra och att hon sedan har det mkt lättare än mammor till ett barn. De har med andra ord alltid någon att leka med och de har ett band till varandra som är rörande att se.

Och även om små bebisar behöver mkt närhet osv så sover de en hel del också när de är små. Jag vill med detta säga att jag tror du skulle orka och du dessutom har en bra pappa som kan ta ansvar. Du får också fler föräldradagar att använda motför oss som är hemma med ett barn.

Graviditeten kan vara jobbig (finns så många nu väntar tvillingar men som snart är i hamn och dom har ändå klarat av vecka för vecka och överlevt :)

Callimero, jag skulle (om jag vore du....fast nu är ju inte du jag och tvärtom....) inte tveka att sätta in 2 st. Du har kämpat så otroligt länge och mycket med IVF att om du nu skulle få två små (inte säkert att båda fäster heller utan "bara" ett) så tror jag inte att du skulle ångra dig den dagen du sitter där som mamma med en fin liten bebis i famn och din man då kanske med syskonet, ni skulle alla gånger säkert känna er glada & nöjda över att sitta där med två älskade små barn. En utdelning som ni inte kommer att ångra.

Men även om jag svamlar på om hur jag tänker och hur andra kanske "rekommderar" dig så är det förstås ändå bara din och din mans magkänsla som bör styra det hela. Men jag tror faktiskt inte att man ångrar sig när man en vacker dag skulle sitta där med två små fina bebisar samtidigt (snart får du höra från bla Myran, Mariposa & MiaFia om hur de ser på livet efter att deras småttingar har kommit) .

Kram och jag ska hålla tummar för dig så de blir blå att du får lyckas denna gång!

Flummig förklaring (tror jag) ....

Xxxxxxx02 - Visst önskar man att vetenskapen kunde säga exakt varför det inte alla gånger blir bebis...trots att allt ser perfekt ut. Beklagar att din mens har kommit och att du inte lyckades denna gång trots fina förutsättningar.

Men jag tror att det mkt väl kan lyckas nästa gång, att det helt enkelt inte var din tur att bli gravid nu.
Min gynläkare påminde mig när jag var ledsen att inte ens fertila kvinnor kan bli gravida varje månad....naturen har säkert skött det hela för annars skulle det bli barn jämnt om kvinnan skulle mysa med mannen och det alla gånger skulle ta sig vid ägglossning.

Jag hoppas du kan känna att du ändå har svarat jättebra på din behandling för att kunna ta emot ett embryo och att din donator gav dig fin blasto. På`t igen bara så ska du se att slutresultatet kan se helt annorlunda ut.

Varm kram till dig också och jag hoppas lika mkt för dig och andra som försöker ta sig fram i träsket och till slut får komma fram till en grönare tillvaro där solen också skiner och där lyckan börjar ge sig tillkänna efter all sorg och besvikelse som denna barnkamp innebär.

Vad härligt Callimero!!! Blir också otroligt glad för din skull att du plussat, verkligen glad jag också att få läsa denna nyhet, du har kämpat så mycket att man själv blir rörd av att ännu en kämpare verkar ha lyckats till slut att få bli gravid. Håller tummar för dig! Kram Callimero

Callimero - Du ska se att lyckan äntligen börjar lysa mot dig. Njut av plusset! Ser fram emot att få höra fortsättning nu framöver om graviditets-dagar- veckor-månader som du lägger bakom dig osv.
Du ger nog hopp till många andra skulle jag tro om att till slut så LYCKAS DET!!!

Vilket fint hcg värde Callimero. Detta kommer att gå bra ska du se (även om jag mkt väl kan tänka mig att du oroar dig jättemycket....går bara till mig själv och hur nojig jag var i början och sprang och tog ett flertal hcg tills de inte längre var någon mening att kolla värdet). Så fantastiskt att du får uppleva denna resa mot ett barn nu, du har väntat så länge. Mysigt att fira jul i år va? Med vetskapen att du har en liten guldklimp i magen

Callimero - Usch, förstår så himla väl din oro du nu känner . Jag och många andra har också haft blödningar där vi direkt då tänkt missfall, det är ju så vi kämpare målar upp allt när det då tex kommer blod....Tänk också på att du inte har rött rinnande blod utan bara lite rosa.

Men oj vad många vi är som haft riktiga blödningar och där bebisar nu är födda och många är i analkande av förlossning och de där dumma blödningarna verkar "bara" vara något som vi ska ha så vi ska våndas ytterligare.

Med andra ord så kan även rejäla blödningar vara alldeles helt normalt, så jag tycker du ska tänka på det och också tänka på att det säkert är samma sak för dig och att du säkert kommer att få behålla det liv du nu har inuti dig.

Lita på hcg provet nu idag så dröjer det inte länge förrän du får göra ultraljud och se vad som finns därinne.
Jag hoppas innerligen att ditt hcg ser fint ut, då kan du nog andas ut fram till nästa vecka.

Massor av kraft & styrka i en så glädjande situation som du nu är i...men...som också skapar en himla massa oro och den försvinner inte förrän graviditeten är över, men sedan "föds" då en annan sorts oro för barnet, en livslång oro som säkert alla föräldrar har, vare sig kämpare eller ej

KRAM!

Callimero - Nu kan du andas ut. Jättefint hcg värde. Nästa mål nästa vecka då du ska på ultraljud. Du ska se att du kommer att ha dina nerver lite mera utanpå sen ju längre och bättre allting går,  istället för att ha dom helt & hållet inombords....det är inte en lätt resa att ha kommit till ett plus heller. Men en dag  i taget så ska du se att du kommer "fram" du också, som så många andra har gjort trots att tron på det hela sviktat måånga ggr under resans / graviditetens gång.

Ypke - Yes! Jättegrattis till din graviditet, läser ju nu att du också är gravid.

Och Längtar 74 - spännande med syskonförsök!

Hoppfull- Jag gick på specialistmödravård och jag hade sedan plus gått på både fragmin och trombyl (kortion också men det trappade jag ner efter vecka 12 nånting). På specialistmödravården tyckte dom inte att jag var i behov av fragmin eller trombyl, men jag fick utan problem fortsätta då jag inte vågade sluta och jag fick till svar att det inte gjorde någon skada i allafall och att det var helt ok att jag fortsatte, men i mitt fall var det ändå tydligen inte nödvändigt, enligt dom.

Så sa dom till mig i allafall och läkarna där är ändå väl insatta.. Kände aldrig någon rädsla för att ta alla dessa stödmediciner. Dessutom antar jag att du tänker ta tex trombyl på 75 mg och det är ingen hög dos. Likaså kortison, du tog det sist och du tog inte skada av det så varför inte köra på det igen?

Trombyl och fragmin är medicin som förhindrar samt löser upp blodproppar (de verkar dock på olika sätt).
Att förhindra blodpropp i moderkakan är en av anledningarna till att jag valde stödmediciner. Varför jag ville fortsätta med blodförtunnande ända fram till förlossningen var för att jag också var livrädd för dåligt flöde i navelsträngen.

Jag kände nog samma velande dock som du innan jag började med framförallt kortison. Men när jag väl bestämt mig så kände jag att det var ett bra beslut av mig. Hoppas att du också kommer att känna dig nöjd med det val och beslut du gör, det ska ju kännas rätt för dig, det är viktigt.

Åh, stort grattis Callimero till att du fått se ett fint pickande hjärta , är så glad för din skull.

Och längtar 74 - Lika stort lycka till med syskonförsöket nu och ruvandet. Fin svägerska du har, synd att inte du kan få ha henne som din BVC sköterska, bor ni långt ifrån varandra?

Egentligen så gör det ingen skillnad om du gör kub eller ej, du är ändå gravid oavsett koll och om sifforna mot all förmodan skulle visa på dåliga siffror så har du ändå ett val att göra ytterligare undersökning (fostervattensprov)
för att ta reda på mera. Även om det finns viss risk för missfall så är ändå den ganska liten.

Avstår du KUB så har du ingen aning alls hur det står till, så det är egentligen lika jobbigt att avstå som att göra KUB. Jag blev gravid med mitt eget ägg, men pga åldern så valde jag att göra kub (kände mig också nojig innan det var gjort) och efteråt kändes det ändå bra att jag gjorde det.

Nu är ju din donator väldigt ung, så mest troligt så är allt bra med din liten i magen. Dock så skadar ju inte ett kub barnet, så vore jag du så skulle jag nog ändå göra det. Om inte annat så får du ju också se bebisen igen och få en lite noggrannare undersökning och det är ändå inte helt fel.

Callimero - Ja, du får veta siffrorna där på plats. Om du bara visste att jag hade exakt samma känsla som du.....att jag var livrädd att behöva göra fostervattensprov.....Men egentligen så ska siffrorna då vara rejelt låga och OM de nu skulle vara det i ditt fall (vilket jag inte tror med tanke på din unga donator) så är det kanske ändå bättre att ha möjlighet att avgöra om graviditeten ska fortsätta eller ej genom att ta reda på om det verklgien är kromosomfel.

Men om du känner att du skulle vilja föda ditt barn oavsett kromosomfel eller ej så är ju det helt givet att du ska avstå. Men varför du velar om du vill göra KUB är nog ändå för att du är orolig att barnet ska ha kromosomfel och då är ett KUB nog hellre att föredra framför att inte göra det.

Kom ihåg att de allra flesta barn föds friska och oavsett om du får en hög siffra så finns där också en risk, och någon av tex riskgruppen 1:20000 föder ett barn med kromsomfel, likaså att någon kvinna som fått väldigt dåliga siffror låt säga 1:20 mkt väl kommer att föda ett helt friskt barn.

Om jag vore du skulle jag göra kub och sedan lita på vad läkarna säger och du har ju där också ett eget nytt val om du vill gå vidare med fostervattnesprov eller ej om siffrorna är dåliga. Vill du inte göra fostervattensprov så fortsätter ju graviditeten precis som vanligt, egentilgen preics så som om du inte gjort kub.  Avstår du först och främst  från kub så vet du absolut ingenting och frågan är om det är så mkt bättrè?

Din oro känner nog många av oss igen, den ska liksom bara finnas där bara för att vi kämpat så mycket.
Himla tråkigt, men du ska se att du kommer fram du också och kommer att få hålla ditt älskade barn i famn.

KRAM och lycka till med ditt beslut. Det ordnar sig nog till det bästa ska du se.

Grattis Callimero till ett fint resultat på KUB.
Och grattis Längtar 74 till dig och din graviditet.
Och hejar på er som ruvar och som kanske ska till att ruva.

Fortsatt God Jul också

Längtar 74 - Beklagar förlusten av det lilla livet. Spelar ingen roll att det bara var i början....kan förstå att det gör ont i dig.   Kram.

Hoppfull 03- Grattis till två tickande hjärtan!

Så roligt att läsa att allt går bra för dig nu Callimero.
Var också lite skraj för att sluta med kortison och progestrone. Fragmin och Trombyl var liksom något som var uteslutet att sluta med, de var min "livlina" så de vägrade jag sluta med trots att jag enligt Specialistmödravården nog inte behövde dom.

Tänker nog följa denna tråd tills du och några till är  i land med era barn :)

Förresten, Ny i GBG, ingen som hört något från henne och hur det går för henne?

Ny i GBG - Hej trådvän! En av mina allra första kontakter här på FL är faktiskt du och Mariposa som var de jag först kom i kontakt med i AMH tråden, mycket värdefullt tyckte jag och har hela tiden önskat att du och några andra kämpare ska lyckas nå ända fram till ett barn ni också.

Så himla tråkigt att ni inte lyckats (än). Jag hoppas att ni vågar / orkar försöka 1 gång till som du skriver. Men så skönt att ni också ställt er i adoptionskö, erat barn kan finnas där också eller kanske blir till inom de allra närmsta åren .

Så fint av er att kunna tänka er att vara familjehem åt ett barn som behöver en varm familj att få bo hos och växa upp i.

Känner flera personer som har familjehem, varav en som ej har egna barn men som på detta sätt ändå fått vara en barnfamilj. I väntan på adoption tex så kan det ju vara helt rätt att redan nu bli en liten familj om ni tar emot ett barn som behöver er. Många barn växer upp helt i familjehem då de biologiska föräldrana aldrig blir kapabla nog av olika orsaker att ta hand om sina barn, så man kan få ta hand om barnen under hela deras uppväxt. Och ni gör verkligen gott för både er själv men inte minst då heller för ett behövande barn som behöver mkt kärlek och en naturlig samvaro i en helt vanlig familj.

Hoppas att du tittar in på FL och skriver något när du har lust. Blev så glad när du skrev och berättade var ni ligger till. Så orättvist tycker jag det är när många kämpar så starkt och så finns det dom som inte alls skulle få bli föräldrar som föder barn efter barn.....Du vore så värd att få slippa kämpa, men nu har ni ändå flera mål framför er och även om allt sånt också är en lång process så vet ni att ni kommer att få bli föräldrar ni också och garanterat kommer att älska barnet jättemycket.

Oj, nu skrev jag (som vanligt) mer än jag hade tänkt.....

Varm kram till dig från mig  

 Stort grattis till dina två små prinsar  = Dubbel kärlek  

Hej Elizaa! Jag  kan tyvärr inte hjälpa dig med något bra svar. Om du kanske inte får något svar av de andra fina tjejerna i tråden som gjort ÄD så är mitt tips att försöka läsa tillbaka ALLT,  för du kan lära mkt av att läsa sida efter sida (det går snabbare än man tror om du bara går in för att läsa och inte skriva något). Tror du kan få svar på det mesta då , men du får säkert svar också (men läs bakåt ändå är mitt råd :)

Lycka till!

Underbart!!! Stooort GRATTIS till den lilla efterlängtade flickan .
Glad över att du äntligen nått fram dit du så länge varit värd att få hamna.
Kram till dig och njuuut nu av ditt nya liv som MAMMA