Anonym (Less) skrev 2012-04-11 21:42:37 följande:
Jag har bitit ihop sååå många gånger, jag har blivit kallad för hora, fitta och allt fult man kan tänka sig, jag har gått med på att han betalade mindre underhåll ett tag, han pratar illa om mig inför barnen, han säger till barnen att jag tar hans pengar, att det är mitt fel att han fick flytta ifrån huset osv...så fort det inte passar honom så hotar han med att inte ha barnen. Jag har tagit allt för barnens skull, dom älskar sin pappa trots att jag hatar honom och jag vill absolut inte ta honom ifrån dom nåt vis. Jag vänder ut och in på mig själv för att att vara alla till lags och barnen ska ALDRIG någonsin få höra mig säga ett enda ont ord om deras pappa MEN det betyder inte att han ska kunna bete sig hur som helst mot mig längre. Det är inte bara jag som ska behöva bita ihop.
Vi är många som är i den situationen. Efter 3 års vårdnadstvist 5 år med samarbetssamtal som inte lett någonvart, alla möjliga anklagelser, svartmålningar, hot o.s.v. Har jag lärt mig en sak, gör det så enkelt som möjligt!
Prata så lite som möjligt, då slipper man bli kallad en massa.
Ha en överenskommelse som man inte ger vika på (gärna från soc eller liknande)
Dra inte in barnen i bråken och ignorera vad han säger.
Du kan inte göra något åt vad han säger till barnen, kallar dig o.s.v. Du kan inte förändra hans beteende. Det är mycket man får stå ut med när man fått barn med fel man. Sista gången jag hade kontakt med soc (en handläggare som följt med sen starten) Sa hon "Du har fått barn med fel man, vi kan inget göra och inte du heller mer än stå ut"
Det är en hopplös situation många gånger men det hjälper inte att lägga ved på elden. Det mår man inte själv bättre av. Ibland känns det som man ska gå under men barnen är det viktigaste.