Som lärare är det ibland nödvändigt att säga vad man själv tycker för att behålla något slags trovärdighet. Eleverna förstår i a f var man står och då kan man säga "Jag tycker så här/jag är så här, men man får tycka vad man vill". Alla lärare har en ryggsäck/ett bagage som man bär med sig, och när det visar sig i undervisningen så får man använda det och resonera kring det.
. INGEN kan någonsin vara objektiv. Så fort vi öppnar munnen så värderar vi och lägger vi värderingar i än det ena än det andra. Har ni överhuvudtaget läst läro- och kursplanerna? Den nya, precis som det som föregått, är en samling av värderingar som man som lärare förväntas lära ut. Det är min skyldighet som lärare att just stå för och lära ut värderingar. Sedan är nog alla som läst grundläggande källkritik även medveten om att en subjektiv källa som är öppen med sin subjektivitet bättre än en källa som utger sig för att vara objektiv. Som lärare tycker jag att det är bättre att vara öppen med vad man står i exempelvis politiska frågor för detta kommer hur jag än försöker att lysa igenom och då är det bättre att eleverna vet var jag står, vet vilka personliga åsikter jag har. Att säga att man är objektiv, eller än värre att tro att någon kan vara objektiv eller tro att man själv är det....det är farligt!