Isnogood skrev 2012-03-24 22:28:37 följande:
Hej
-Min sambo visste att hästara fanns innan vi flyttade ihop, o e väl medveten om vad de kostar.
då det e mina hästar, min "hobby" , så betalar jag ALLT som har med dem att göra, precis som han betalar ALLT som har med HANS hobby att göra.
-Inte svårare än så.
Skrev lite längre upp om detta.
jag betalar allt med mina pengar, problemet är ju att vi har gemensam ekonomi så han blir ju påverkad av att hästarna kostar på så vis att vi inte(enligt han) kan lägga undan pengar för handpenning till eget hus som han vill ha dessutom säger han att vi aldrig kommer kunna ha råd med en gård som jag ju vill bo på för jag vill ha hästarna hemma.
Har haft inackorderat många år innan vi flyttade ihop men för mig är inte ridningen allt utan jag mår så bra av att vara tillsammans med dem och ta hand om dem i överigt med och allt det mister man med inackordering + att man inte kan bestämma själv hur man vill ha det med allt.
Det jag reagerade mest på var att du skriver att du inte skulle kunna göra dig av med dem fast du inte har tid med dem..?
-Har du funderat på vad som faktiskt kan vara bäst för HÄSTARNA..?
Inget djur mår särskilt bra i längden av att "bara stå".
Alltså jag har ju tid me dem men det är ju som att ha 3 barn och det funkar ju med läs, en förstående man.
jag låter dem absolut INTE stå, red förbi en granne idag med två hästar som bara står hon har 4 barn så kan tänka mig hon aldrig hinner rida dem, sånt är hemskt för då kan hästarna ha ett roligare liv hos någon annan.
Men jag har hela tiden sagt att så länge jag inte kan betala för h'ästarna och ge dem bra hovvård, foder osv och hinner rida/träna dem iaf 3-4gånger/vecka så tycker inte jag att de "lider" precis:)
sen på sommaren kan man ju hinna med dem mer när det är ljusare längre och barnet sover osv.
men allt handlar ju om hur man prioriterar med.
Fodervärd kanske..?
-Behöver ju inte vara på heltid, kanske halvtidsfodervärd?
Behöer heller inte innebära att de flyttar till fodervärden, finns många som e fodervärdar åt hästar som står kvar hos ägaren, men att de själva har asvar, förfogande o nyttjanderätt.
hm ja det är ju en ide jag med tänkt på, även medryttare har jag funderat på, men jag vet inte om jag är knäpp men jag känner inte riktigt för att dela mina hästar med någon eller betala för att någon annan rider mina hästar, alltså hinner jag inte ta hand om dem själv så ska de ju vara hos någon annan så att säga.
Det är inte själva tiden som är det största problemet utan det är mestadels det ekonomiska.
och ja om de kan stå kvar hos mig, men hade saknat ihjäl mig efter dem om jag inte fick träffa dem varje dag.
jag älskar de hästarna något otroligt mycket de är som mina barn de är mitt liv kan lixom inte se mig själv utan dem och jag hade blivit så olycklig.
jag vet ju bara när jag var gravid red till vecka 26 sen fick jag ställa av dem och jag kunde först inte förstå varför jag mådde så dåligt psykiskt blev sämre och sämre, men förstod sedan att det var pga att jag inte kom ut i naturen och red, mår så mycket bättre psykiskt och har jag en dåliug dag så är jag överlycklig sne när jag kommer in från stallet de är underbara älskade hästar.
när jag var mamma ledig men inte kunde rida så gick jag t.o.m på kalhyggen med barnvagnen för att hitta nya ridvägar hahah då är man hästbiten, har sån ridlust om jag inte får vara med dem osv...
alltså jag kan verkligen itne tänka mig ett liv utan dem men kan ju inte tänka mig ett liv utan min familj heller såklart...men kan inte välja där imellan ju det är som att välja mellan att sälja sin själ...för hästarna är JAG och mitt välmående jag älskar dem något innerligt och tar hand om dem så noga som sagt är de som mina barn.
men mitt eget barn kommer givetvis i först hand men som sagt kan endå inte välja bort hästarna för då kommer han ju få en deprimerad mamma som inte orkar ta hand om honom.
hästar (iaf mina) är inte bara hästar för mig, de är något så mycket mer de är mina allra bästar vänner och ja alltså det är sån gränslös kärlek och jag kan bara inte ens tänka mig ett liv utan min äldsta häst vågar inte tänka på om han skulle dö en dag kan lixom inte se det vet inte vad jag gör då.
så att sälja honom alltså det kommer inte ens på tal i min hjärna på något sätt för vem skulle sälja sitt barn? det är den bästa liknelse jag kan komma på för de som har barn de vet ju vilken kärlek man känner samtidigt som man inte kan gämföra dem med ett barn på det viset heller men ja...
gränslös kärlek och ansvarstagande och MÅBRA tillsammans med-.
jag menar, jag varken röker eller dricker kan jag inte få ha detta då...motrion man inte märker man utövar för man är så lycklig, man slipper psykolog med haha.
Finns många olika slags alternativ om man bara vill, gäller bara att inte tänka för självviskt.
-Och, JA, jag vet precis hur det kan vara att tänka o känna så, har själv varit i precis samma situation och då faktiskt sålt en av mina älskade hästar, för HANS (hästen) skull, då ja inte kunde ge honom det han förtjänade o behövde, hur mycket jag än älskade honom...
-Sålde honom just därför, för ATT jag älskade honom så mycket...
Jag hoppas inte jag är självisk men ja jag vet inte, känns som att jag kommer dö inuti om jag tvingas sälja dem:( fy fan rent ut sagt...:(
som jag skrev innan sålde jag min 3e häst för familjens skull har hästarna hemma så behöver två, den ena är min älskade vän och ridhäst och den andra köpte jag som föl och har nu ridit in och han är ju min framtid + sällskapet för den äldre.
alltså om någon av mina hästar skulle bli så svårt sjuka att de inte skulle få ett drägligt liv och jag såg att livslusten försvann i deras ögon så skulle jag givetvis inte tveka att avliva dem så självisk är jag inte även om det känns lite som att du fick mig att framstå som det:(.
Men jag köpte ju dem inte för att sälja dem eller för att någon annan ska rida dem...
Lycka till, vad du än beslutar dig för
tack.har svarat i texten med fet stil.