Jobbigt värre, kan inte berätta

Detta inlägg ägnar jag åt att berätta hur underbart livet är igentligen, hur positivt det kan vara att känna sig levande, denna natt denna mörker, den omfamnar våran värld, den tar bort alla spår utav samhället, alla är inomhus, knappt några bilar som åker, inga fåglar som kvittr, inget är levande i luften förutom ljudet utav vinden. som låter precis som ljudet utav tomhet,

vill du veta hur jag känner?

föreställ dig en blåsig mörk natt precis så känns det.

det jag önskar mest i hela världen är att min familj visst hur jag kände, jag behöver att få leva, annars kommer jag att dö, jag behöver att berätta för de hur mycket jag älskar dem. de måste få veta att jag har ett barn som jag älskar och som jag vill att de oxå älskar  med mig. jag är så ledsen, jag behöver att leva snälla.

Behövde verkligen att skriva av mig bara..