Inlägg från: Anonym (fattar ni inte?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (fattar ni inte?)

    Ngn mamma som lämnat sina barn till pappan? Hur klarar man det?

    En fråga till er som anser att alla icke fysiskt närvarande föräldrar är dåliga föräldrar, har ni ens föf en sekund tänkt på det TS skrev ang att hon förstod känslan hos mamman som tog livet av sina barn?? Fattar ni vad det innebär? Det innebär att TS har 'tagit slut' som människa och känner att om hon inte gör något NU åt sin situation så barkar det käpprätt åt helvete.
    DET är starkt om något att faktiskt förstå att man MÅSTE göra något även om det innebär att man då inte kommer att vara fysiskt närvarande sitt barn.
    Min sambo satt med pistol i handen när h*n levde med sitt ex och det enda som gjorde att h*n inte tryckte av var tanken på sitt barn.
    För barnets skulle ville h*n leva men var tvungen att lämna mamman till barnet och, iom det även barnet rent fysiskt. Hellre en levande förälder som förhoppningsvis kan komma igen och vara en bra förälder än en som tagit livet av sig.

    Eftersom min sambo inte orkar med barnets andra förälder så träffar h*n inte sitt barn speciellt ofta eftersom den andra föräldern då ringer 10-20 ggr om dagen för att kolla så att min sambo gör precis som den andra föräldern anser att man ska göra osv. Min sambo pallar inte! H*n äter tabletter för att klara av sitt vardagliga liv med jobb och allt.

    Det finns väl ingen normalt funtad människa som lämnar sitt barn om det inte är absolut tvunget!!!

  • Anonym (fattar ni inte?)

    Inlägg 92, tror du på fullaste allvar att TS en dag vaknade upp och tänkte; Nje idag ska jag nog lämna mitt barn för att bo 25 mil härifrån, det blir nog bra.

    Jag tror att det bakom detta beslut ligger en hel jävla massa som inte vi vet om. Åratal av misshandel kanske. Ingen av oss vet men jag tror absolut inte att man tar ett sånt beslut lättvindigt. Att du är empatiskt handikappad må ursäkta din mycket okänsliga kommentar, men hur fan kan man säga så till en människa i uppenbart stort behov av hjälp? Inte vågar du stå för det heller utan fegar bakom anonymiteten.
    Ja, jag är också anonym eftersom min sambos ex snokar här och jag vill inte att exet ska få något ytterligare att dra upp hos soc för att smutskasta min sambo.

  • Anonym (fattar ni inte?)
    Anonym (Usch.) skrev 2012-03-29 21:04:53 följande:
    Man lämnar nog inte sitt barn ensam hos en misshandlare.
    Barnet kanske aldrig har sett misshandeln eller varit utsatt. Och det behöver ju inte vara just misshandel det var ett exempel vilket jag trodde du förstod, men jag överskattade visst din förmåga där.
  • Anonym (fattar ni inte?)
    Anonym (Usch.) skrev 2012-03-29 21:18:16 följande:
    Översätter ditt inlägg till; om jag inte kan vinna med argument så kan jag ju alltid håna din intelligens.
    Valfritt vad du vill anse om mitt inlägg eftersom jag anser att du inte är värd att lägga ner nån tid på att försöka få dig att förstå att det ligger djupare saker bakom än att någon bara har lust att flytta om man väljer att flytta fast man inte får ta med sig sitt barn. Det är lite som att försöka lära en myra skillnaden på en moderat och en sosse.

    Skulle TS hellre ha tagit med sig barnet utan att pappan ville det? Det hade i mina ögon varit värre.
  • Anonym (fattar ni inte?)
    Anonym (Usch.) skrev 2012-03-29 21:39:42 följande:
    Hon kan stanna nära sitt barn och söka annan hjälp för sina problem istället för att sticka.
    Du tror inte det är vad hon har försökt göra innan hon valde att (kanske) flytta?? Min sambo sökte hjälp, h*n gick hos psykolog och åt redan då 'happy pills' för att klara av att kliva upp på morgonen. ÄNDÅ satt h*n där en dag med pistolen i handen, laddad. H*n var tvungen att flytta för att överleva eftersom exet inte lämnade sambon ifred när h*n bodde kvar på samma ort. Inget av det exet gjorde räckte för att få besöksförbud men det räckte för att min sambo skulle bryta ihop. Och min sambo är ingen klen person.
Svar på tråden Ngn mamma som lämnat sina barn till pappan? Hur klarar man det?