Ngn mamma som lämnat sina barn till pappan? Hur klarar man det?
En fråga till er som anser att alla icke fysiskt närvarande föräldrar är dåliga föräldrar, har ni ens föf en sekund tänkt på det TS skrev ang att hon förstod känslan hos mamman som tog livet av sina barn?? Fattar ni vad det innebär? Det innebär att TS har 'tagit slut' som människa och känner att om hon inte gör något NU åt sin situation så barkar det käpprätt åt helvete.
DET är starkt om något att faktiskt förstå att man MÅSTE göra något även om det innebär att man då inte kommer att vara fysiskt närvarande sitt barn.
Min sambo satt med pistol i handen när h*n levde med sitt ex och det enda som gjorde att h*n inte tryckte av var tanken på sitt barn.
För barnets skulle ville h*n leva men var tvungen att lämna mamman till barnet och, iom det även barnet rent fysiskt. Hellre en levande förälder som förhoppningsvis kan komma igen och vara en bra förälder än en som tagit livet av sig.
Eftersom min sambo inte orkar med barnets andra förälder så träffar h*n inte sitt barn speciellt ofta eftersom den andra föräldern då ringer 10-20 ggr om dagen för att kolla så att min sambo gör precis som den andra föräldern anser att man ska göra osv. Min sambo pallar inte! H*n äter tabletter för att klara av sitt vardagliga liv med jobb och allt.
Det finns väl ingen normalt funtad människa som lämnar sitt barn om det inte är absolut tvunget!!!