Inlägg från: Anonym (Usch.) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Usch.)

    Ngn mamma som lämnat sina barn till pappan? Hur klarar man det?

    Ja det är onekligen helt galet att flytta långt bort ifrån sitt barn, vare sig man är mamma eller pappa. Ett otroligt svek mot sitt barn. Du borde skämmas. Men tyvärr är det ju barnet som får betala priset. När man väljer att skaffa barn får man vara beredd på att göra uppoffringar. Stackars barn. Barnets pappa har givetvis helt rätt.

  • Anonym (Usch.)
    Anonym (mamma!) skrev 2012-03-23 10:59:56 följande:
    När min son var tre år flyttade jag till en stor stad, och sonen bodde varannan månad hos mig, varannan hos sin pappa. Detta fungerade bra! Men när det var dags för skolan var vi tvungna att bestämma vart han skulle bo.
    Jag gick med på att låta honom bo hos sin pappa, mycket för tryggheten i en liten stad, närhet till sin mormor etc etc. Men jag sa till hans pappa att detta var tillfälligt, och att vi skulle ta upp frågan igen.
    Mitt livs största misstag. Varför lita på en man som jag en gång valt att lämna just för att han var oärlig!!?? Hans svar - vänd dig till tingsrätten!

    Jag vill inget hellre än att sonen ska bo hos mig, men har inte velat dra upp honom från det livet han har nu. Kan inte göra så mot honom.
    Jag har under flera års tid åkt till honom en gång i månaden, gett honom mobil så att vi kan prata varje dag.

    Jag har ofta blivit dömd av samhället, men jag vet hur mycket jag älskar min son och att jag skulle dö för honom - därför kan folk säga vad de vill. Det är bara de som inte vet vad de pratar om!

    Men tänk efter ordentligt innan du flyttar. Se till att använda familjerätten INNAN, så att pappan inte kan köra över dig i framtiden. Se över dina rättigheter! Det gjorde inte jag och ångrar mig fruktansvärt mycket!

    Lycka till!
    Vatrför skulle sonen bo hos pappan tillfälligt? Ni bestämde att han skulle bo där och börja skola där, och sedan en dag så skulle du bara på eget bevåg bestämma dig för att rycka upp ungen? Pappan kanske behövde vara oärlig för att tillförsäkra sig om att barnen skulle få en stabil tillvaro. Helt sjukt förövrigt att ha varannanmånadsboende för en treåring. En månad borta från en förälder i sträck.....Så jävla vansinnigt....herregud. Det hade nog inte hjälpt så hemsk mycket om du vänt dig till tingsrätten, då de ska se till barnets behov före mammans eller pappans. Om barnet hade en bra stabil tillvaro hos en pappa som inte var olämplig hade de ändå inte beslutat att rycka upp ungen från det, för att det passade din näbb just den månaden att vilja ha tillbaks barnet. Bara det faktum att du aldrig ändå kämpade för ditt barn visar ju på att intresset från din sida knappast var särskilt stort ändå.
  • Anonym (Usch.)
    Anonym (mamma!) skrev 2012-03-23 14:14:46 följande:
    Som sagt, folk kan säga vad de vill.

    Du får tycka att du är världens bästa förälder och jag världens sämsta. Ska inte ta det ifrån dig eftersom det verkar vara så viktigt för dig att visa vilken bra människa du är.

    Jag älskar människor som sitter och trycker ner på andra för att få sig själva att må lite bättre.
    Hoppas att mitt inlägg fick dig att må lite bättre!
    Ha en skön solig fredag!

    Nej, jag är inte perfekt. Men att lämna sin unge är inte ens lite dåligt, det är totalt värdelöst föräldrarskap.
    Nej, jag mår inte ett dugg bra av ditt inlägg, det gör ont att tänka på alla stackars barn som har föräldrar som bryr sig mer om sin egen bekvämlighet än barnens rätt att ha tillgång till både en mamma och pappa. 
  • Anonym (Usch.)
    Anonym (Klara) skrev 2012-03-23 21:48:47 följande:
    Fy fan vad svinigt skrivet. Har du ingen förståelse för att alla kan hamna i situationer som kräver åtgärder av detta slag? Hur har du mage att sitta och döma en person som uppenbarligen har det svårt? TVI FÖR DIG.

    TS, som någon skrev -kontakta familjerätten och kom överens med dem i samråd med pappan om att du ska flytta "på prov" i tex 2-3 år. Bestäm att frågan ang boende/vårdnad ska tas upp igen och att du vill ta upp frågan ang gemensam vårdnad o vv-boende i framtiden. Förstår om du bara vill komma iväg just nu, men utgå från att situationen kommer se bättre ut längre fram, så bränn inga broar innan ni ser hur det utvecklar sig. Hoppas allt löser sig.

    Nix. Jag har ingen förståelse alls för att man sviker sina barn på det viset. Mina sympatier är här förbehållet barnet,

    Flytta "på prov" i 2-3 år??? Och sen kan man ångra sig och vilja leka mamma igen när det passar, tills man tröttnar nästa gång eller? Förlåt jag måste ha missförstått tråden, jag trodde vi talade om ett barn här (silly me) Men det verkar ju mer handla om nån tomatplanta eller nåt va?  
  • Anonym (Usch.)
    Anonym (Klara) skrev 2012-03-23 22:15:38 följande:
    Om du läser vad TS skriver så gör hon detta för att själv överleva.
    Vad är ditt förslag? Att hon ska fortsätta leva i en ohållbar situation tills hon inte orkar längre utan bryter ihop och kanske blir inlagd? Hon kanske är självmordsbenägen??? och behöver komma ifrån FÖR ATT ÖVERLEVA?

    Och här sitter du och predikar, det är väl knappast ett lätt beslut för någon att lämna sitt barn.
    Utgår från att du själv aldrig någonsin mått dåligt och att du sköter ditt liv perfekt enligt vad plikten kräver.

    Trams. Man får ta sig i kragen helt enkelt när man har barn.
  • Anonym (Usch.)

    Självmordsbenägen och bryta ihop av att behöva bo på "fel" ort, men pigg och glad av att lämna sitt barn?? Baha!!

  • Anonym (Usch.)
    Anonym (flyttat) skrev 2012-03-29 12:38:34 följande:
    Jag är en mamma som "lämnat" mina barn och tro mig det är inte lätt. MEN jag ser nu efter ca 1 år att barnen mår bra och det är så viktigt. Både för mig för att kunna unna mig att våga vara lycklig och för barnen såklart som slapp dras in i en oändlig soppa av rättegångar osv. Jag fick höra exakt samma sak från mitt ex när jag valde att flytta och vad folk i övrigt tycker struntar jag faktiskt i. Mina närmsta vänner och slökt vet varför och gläds med mig, speciellt nu när dom ser att det trots allt rett upp sig med barnen. Jag och exet är mer sams nu och allt flyter på..... Men visst är det tungt att bara ha dom VH. Men det var valet JAG tog för att veta att mina barn har det bra samtidigt som jag har det bra. Om du vill prata mer får du gärna inboxa mig, så less på alla som har massor av åsikter när dom inget vet
    Hur är det ställt med ens känsloliv om man blir lycklig av att bara träffa sina barn varannan helg?
  • Anonym (Usch.)

    Visst är det bra om båda föräldrarna mår bra, men en absolut förutsättning för att faktiskt kunna fungera som en kvalitativ förälder är faktiskt att man finns i hyfsad närhet. Annars blir man möjligtivs en rolig helgperson, men att inbilla sig att man under dessa förutsättningar kan fungera som en förälder är faktiskt självbedrägeri.

  • Anonym (Usch.)
    Anonym skrev 2012-03-29 13:57:56 följande:
    Alltså,det är ju värst för den vuxna som får lämna. Och hur många karlar har inte sina barn vh,eller mindre. De får inget skit. Nu har vi vv,men jag skulle lätt kunna lämna mina barn till den andre föräldern,om det var bäst för barnet. Jag skulle må piss,men inte barnet. Och är det ett barn över 10år..så är det ju lättare..man har msn,tele..lättare att åka på lov etc:)
    Värst för den vuxna?? Vilket bullshit. Självklart är det alltid värre för barnet som blir övergivet av en förälder utan att ha något att säga till om, än om den vuxne som faktiskt gör det aktiva valet. Det var det värsta jag hört....att det skulle vara värst för för den vuxna??!! Mycket dumheter har man ju läst men detta tar ju priset.

    Förövrigt vill jag poängtera att det är precis lika illa att överge sitt barn, vare sig man är man eller kvinna.n Egotrams. Skulle nog våga påstå att en försvinnande liten del av alla de föräldrar som väljer att flytta långt ifrån sina barn gör detta för att deras psykiska hälsa står och faller med detta. Det handlar nästan alltid om ren och skär egoism.
  • Anonym (Usch.)
    Kattdamen skrev 2012-03-29 14:06:43 följande:
    Om du känner att det finns risk att du dödar ditt barn, så ska du definitivt lämna barnet med sin pappa.
    Ja det är ju svårt att inte hålla med om.
Svar på tråden Ngn mamma som lämnat sina barn till pappan? Hur klarar man det?