Debattartikel i Aftonbladet: Ska barn med Downs syndrom inte få finnas längre

Jag undrar egentligen om det blir så stor skillnad i vilka som kommer att ta det nya testet, jämfört med de som väljer att göra KUB och sen eventuellt moderkaksprov/fostervattensprov. Idag gör ganska många kvinnor KUB, även de som inte tillhör någon speciell riskgrupp. Skillnaden ligger väl i att testet kommer att ge ett lika tillförlitligt svar som moderkaksprov/fostervattensprov tidigare i graviditeten. För den enskilda kvinnan betyder ju det att man kan genomgå en tidig abort om man önskar avbryta graviditeten. Man behöver ju dessutom inte riskera att få missfall pga testet. Sen är de ju faktiskt inte bara DS som upptäcks vid KUB, utan även trisomi 13, trisomi 18, och avvikande antal könskromosomer.

Om inte jag är ute och cyklar helt, vilket jag inte tror så får man redan idag efter ett moderkaksprov/fostervattensprov veta barnets könskromosomer om man önskar (vissa kanske inte vill veta). Så jag är rätt övertygad om att det redan idag sker aborter efter moderkaksprov för att fostret har "fel" kön (det kan ju lika gärna vara pojkbarn som inte önskas av någon. Jag tycker att det är tråkigt. Men det är ju fortfarande kvinnan som är gravid som bestämmer om hon vill göra abort eller inte och före utgången av vecka 18? får man besluta själv.

Idag gör man ju inte heller screening av foster för multifaktoriella sjukdomar (t.ex. diabetes), utan det är ju tillstånd/sjukdomar som har en direkt koppling mellan genotyp och sjukdom/syndrom/defekt och det tycker i alla fall jag är bra.

Att man inom överskådlig framtid skulle kunna screena för sexuelläggning är väl knappast troligt.

Personligen kan jag tycka att det kanske vore på sin plats med någon form av genetisk väglening till blivande föräldrar om man nu ska erbjuda alla fosterdiagnostik, kan tänka mig att informationen som lämnas inför testen kanske inte alltid är den bästa och det är ju tråkigt. Man ska ju få korrekt information om vad man har möjlighet att testa för och vilket svar man får.

Nu är jag inte motståndare till fosterdiagnostik på något sätt. Men jag kan ändå förstå rädslan som vissa DS-föräldrar uttrycker över den nya sortens test som kan göras med blodprov tidigt under graviditeten. Risken är ju att attityden i samhället gentemot barn med DS och deras familjer hårdnar. Om det finns ett tidigt tillförlitligt test som man väljer att inte ta, vilken attityd kommer man då att möta av sin arbetsgivare t.ex. Vem vill anställa någon som medvetet valt att sätta ett barn till världen som kanske (inte så otroligt) kommer att innebära "VAB-frånvaro" för föräldrarna både i högstadiet och gymnasiet? Alla kanske inte vill testa men trycket från omgivningen och vården kanske kommer att kännas för svårt att stå emot.