Debattartikel i Aftonbladet: Ska barn med Downs syndrom inte få finnas längre

Om du menar det som skrivs i artikeln så handlar det ju om vårdens inställning till det hela, inte de enskilda mammorna. Om problemet med att dessa tester skulle införas generellt och per automatik, och med ekonomi som största argument. Jag tycker inte att det är fördömande, utan relevant. Vad enskilda kvinnor väljer att göra är en annan femma, och jag hoppas att artikelförfattarna håller med om det.

Nej. Vi bor inte i Danmark, man om man följer tongångarna i debatterna (inte bara den på FL) så bådar det inte gott för människor med avvikelser här heller. Och att mammor till personer med DS reagerar oerhört starkt förstår jag, för de tar attackerna mycket personligt. De allra flesta personerna med DS både hör och förstår debatten om deras livskvalitet. Och den förs ovanför deras huvud, av andra som tar sej rätten att uttala sej och bedöma huruvida de lever ett bra liv eller inte. Få bemödar sej om att fråga dem själva.

Jag känner ingen mamma till ett funktionshindrat barn som motsätter sej abort bara för sakens skull. Vad jag, och många med mej, motsätter oss är en RUTINMÄSSIG sortering av människor, utan eftertanke. För att påstå att samhället inte skulle ställa krav på abort av foster som visar avvikelser är en utopi. I början kommer inte kravet att uttalas högt, men så småningom kommer det att göras justeringar som mer eller mindre tvingar människor att välja abort.
Och visst, det finns övertygande sociala och ekonomiska skäl, men frågan kvarstår; Vad är ett liv värt och vem ska ha makten att bestämma det?
Och varför är det dom som inte har någon närmare kontakt med eller kunskap om personer med funktionshinder som har de mest negativa uppfattningarna om sagda personer med funktionshinder?

Jag önskar att mitt barn hade fötts utan sina genetiska avvikelser (inte DS), men jag kan inte önska att mitt barn inte fötts alls. Jag hade hellre sett att forskningen riktade in sej på att lindra/bota symptomen på de genetiska avvikelserna istället för att bara identifiera dem och sortera dem som "icke önskvärda".

så ytterst otrevligt att läsa att du finner mina åsikter vara "tramsande"

Jag ser att du inte förstår.
Jag tar emot det BARN jag får, DS, nDS, flicka, pojke, blondin, brunett, blåögd, grönögd, halt, lytt, kort, lång.

Vad är det som är så svårt att förstå i det? Hur ska jag förklara för dig att jag inte har någon önskan att välja egenskaper hos mina barn, att de faktiskt ÄR välkomna precis som de individer som de är? 
Är det så svårt att förstå att en del faktiskt inte vill välja? VAD är det som är svårt att förstå i det? Berätta gärna så ska jag försöka förklara ytterligare lite tydligare så du förstår. 

..och det är inte dina inlägg jag svarar på heller

Tvärtom är det en jätteviktig aspekt i den här frågan. Man gör det för enkelt för sig att helt strunta i den.

"drabbad av sjuka barn"?
Hur tänker du göra då när ditt barn blir förkylt? Får vattkoppor? Influensa? Då är ju ditt barn sjukt!!.. 

"drabbad av sjuka barn"?
Hur tänker du göra då när ditt barn blir förkylt? Får vattkoppor? Influensa? Då är ju ditt barn sjukt!!.. 

Det är väl jättebra att var och en kan välja vilka barn de vill sätta till värden och som de känner att de klarar av att ta hand om. Jag tror inte att alla kommer att välja att abortera barn med DS. De som känner att de klarar att ta hand om ett barn med DS kommer att behålla barnet.

Man ska inte tvinga folk att ta på sig en uppgift som de vet att de inte klarar. Det blir aldrig bra.

De som känner att de klarar att ta hand om ett barn med DS brukar klara det galant. De är motiverade och har engagemanget som behövs. Men som sagt alla är inte rustade för detta ansvar och arbete.

Vi måste acceptera att vi är olika och gör olika val. Den ena är inte bättre än den andra. Vi är alla bra!      

Så då skulle de med ärftliga sjukdomar inte skaffa barn. Och det är många sjukdomar: högt blodtryck och kolesterol, en del cancertyper osv.

Det är ju det som är så otäckt. För vem ska bestämma vilka som är friska nog att födas. Det är inte så länge sen vi lobotomerade på löpande band de som var utvecklingsstörda eller psykiskt sjuka. Vi hade institutioner där folk hamnade på vaga grunder med 100% dödlighet varje år. Så chansen att överleva ett år var inte så stor.