Debattartikel i Aftonbladet: Ska barn med Downs syndrom inte få finnas längre

En mycket svår fråga. Och jag tror inte att det finns något "rätt" svar. Självklart är det varje förälder som avgör hur de vill göra.
Men frågan är, när testerna blir allt mer förfinade, hur samhället påverkar de blivande föräldrarna. Redan idag finns det människor som inte anser att en person med funktionshinder lever ett "värdigt" liv. Och de förfäktar abort i varje fall för att barn som föds med funktionshinder "lider" pga smärtor ody. Framförallt personer med intellektuell funktionsnedsättning, vilket tydligen är det allra mest plågsamma.
Vad man missar är att hur förfinade testerna än är, kan de aldrig med säkerhet fastställa i vilken grad personen ska drabbas av funktionshindret. Man kan gissa och anta, men aldrig veta.
Och funktionshinder är så mycket mer än DS. Nedsatt syn, hörsel, kortväxthet, osteoporos,....Snart kan man se att ens ofödda barn kanske kan drabbas av MS, parkinson, cancer osv. Hur ställer vi oss då?

Och vad händer när samhället i en hårdnande ekonomisk framtid bestämmer att barn som föds med genetiska avvikelser inte ska försörjas av samhället? Eftersom föräldrarna redan vet att barnet blir funktionshindrat, och ändå valt att föda, kanske kravet blir att föräldrarna ensamma bär det hela.ekonomiska och omvårdsmässiga ansvaret.

Och redan idag pratas det om att man ska "bekämpa sjukdomar", men vad man bekämpar är personer som föds med genetiska avvikelser, representerade av DS. Vad händer med oss som människor om vi rutinmässigt börjar sortera människor efter deras genkarta?

Om man ser bakåt i historien så har mänskligheten en förfärande förmåga att klassificera människor efter olika teorier. Rasbiologin är knappt 100 år.  Huvudmått och huvudform var tecken på olika raser, som i sin tur representerade människotyper och intelligenser. För att "rena" människorasen från ohyran, tvångssteriliserades människor. Nazisterna använde rasbiologin för att avrätta judar, homosexuella, romer och funktionshindrade.
Idag ryser man och skakar på huvudet.

Idag vill somliga sortera redan innan födseln. Tanken kan tyckas god, rentav socialt och ekonomiskt välbetänkt. Men var stannar det? Och vem ska ha makten av fatta besluten?

På SVT gick en fin dokumentär som heter "Det rätta barnet" (finns fortfarande på play) och den är att rekommendera när det gäller det här ämnet. Det handlar ju inte om att varje enskild individ ska vara redo att föda ett barn med DS och vi har dessutom - och ska fortsätta ha - fri abort i det här landet. Vad det handlar om är en krass inställning till DS där man ser på det som händer i Danmark som något samhällsekonomiskt "lyckat" och där förhoppningen faktiskt är att utrota det hela. För mig är det en skrämmande tanke, dels att betrakta utvecklingsstörningar på det sättet som man aldrig skulle yttra sig om andra barn - oavsett vad de kostar samhället - och med en blick bakåt i historien är det naturligtvis förkastligt.

När jag var gravid blev vi inte erbjudna dessa tester, utan det lades fram som självklarheter och min barnmorska höjde på ögonbrynen när jag tackade nej. Det är också mycket märkligt anser jag, att slentrianmässigt vilja testa gravida kvinnor som om det gällde vilket urinprov som helst. Jag har flera andra bekanta som var med om samma sak, där det upplevdes som en självklarhet att testa efter avvikelser. Det är också en diskussion för vården tycker jag, hur man ska förhålla sig till det här. 

jag måste säga att jag är oerhört less på de där jävla anklagande tonerna som ds-mammorna kommer med. bara för att man inte önskar sig ett ds-barn är man värre än hitler. vad är det med folk?

jag menar den generella tonen bland ds-mammor.

Finns väl ingen som önskar sig ett barn med DS eller en annan "skada"?! Många väjer  abort  efter RUL och/eller ett fostervattenprov då barnet visat sig ha någon avvikelse. Då sker abort i veckorna 19-22!  Om man vill behålla eller inte behålla är upp till var och en,  alla fattar sina beslut som känns rätt för just dem. Ingen behöver hyllas eller nedvärderas för sina beslut. Tycker det är bra att man ha möjligheten att välja och testa sig redan i v.7 , kunna fatta beslutet tidigare samt  bespara sig   trauman pga sen abort då man måste föda fram fostret.  För många är det inte ett alternativ att ta hand om ett "skadat" barn resten av sitt liv, medan andra välkomnar sina barn oavsett. Alla är vi olika, bara att acceptera

*SUCK* Folk måste bli bättre att se skillnad på sak och person. Vill jag ha ett barn med DS? HELL NO! Skulle jag göra ett sådant blodprov om jag fick? Kanske. Beror helt på riskerna.

Hur som: Att man inte vill ha ett sjukt barn betyder inte att man vill att alla barn med den sjukdomen skall utrotas. Jag har en vän som har ett sjukt barn, sjukdomen sitter i hennes gener. Om de skaffar ett till barn finns risken att barnet också blir sjukt. Hon och hennes man är just nu inne på att inte skaffa barn igen men OM de gör det kommer de isf begära tester av barnet (ska tydligen gå att se om barnet är sjukt) så att de kan välja abort om barnet är sjukt. Betyder det isf att de inte vill att deras första barn skall finnas eftersom de inte vill ha ett till barn med samma sjukdom?

Det aborteras ju årligen lika många barn i sena graviditeter av ANDRA sjukdomsorsaker än DS, men ingen tycker att det är att försöka "utrota" de barnen? 

Jag har iof inte stött på den retoriken i Sverige heller när det kommer till DS, men jag kanske bara inte läst tillräckligt? Däremot har jag ju fler än en gång stött på diskussioner om att psykiskt sjuka tex kostar för mycket och även där försöker man ju se om det finns möjlighet att se det genetiskt. Lika så alkoholism/annat missbruk.
Sen kan det ju iof vara intressant med en diskussion om själva kostnaden men det är inte ok om det ska vara ett påtryckningsmedel till att abortera "skadade" barn.

"ville alltså ha ett barn med ds"? Jag ville ha det barn jag väntade, det barn som redan fanns i min livmoder. 
 

Downs syndrom är en kromosomrubbning. Detta leder till en utvecklingsstörning  som kan variera från mycket lindrig till grav.

  Downs syndrom påverkar hjärnans utveckling och gör att flera olika funktioner i kroppen inte fungerar eller fungerar dåligt.
En person med Downs syndrom får ofta en rad följdsjukdomar. Syndromet  syns oftast även på utseendet och personer med Downs syndrom har ofta ett säreget utseende.. Hjärnans underutveckling sätter stopp för många funktioner som för oss är normala så som t.ex. förmågan att klara sig helt själv. Något som sjukdomen absolut inte påverkas är känslor, personer med Downs syndrom anses vara glada och positiva men mycket känsliga personer.

Att få ett barn med DS skulle för mig vara en mardröm. Har en 12 år yngre kusin med ett gravt utvecklingsstört barn och han ser *lätt* 12 år äldre ut än mig, sliten med grått hår pga. av denna belastningen. Har stött på människor med barn som har utvecklingsstörningar och har sett hur det sliter på föräldrarna och hur familjer spllttras pga. det.

Varför i hela världen skulle man önska att all denna olycka skulle fortsätta finnas?

Så du tror på allvar att par med DS skadade barn lever lyckliga och välmående?

Det är jättebra om det finns ett test som visar tidigare än det gör i dag. Folk kommer fortsätta att vilka avbryta en graviditet när det visar sig att ett barn har DS. Det kommer aldrig att ändras. Att avbryta sent är både fysiskt och psykiskt smärtsamt. Att få möjligheten att göra det tidigare så slipper man i alla fall den fysiska delen.
Aborten är fri i Sverige fram till en viss vecka Oavsett orsak. Och det kommer den att förbli.
Om man väljer att avbryta eller inte vi kromosomavikelser är upp till var och en. Ingen ska dömas för det. Varken de som behåller eller de son väljer att inte göra det.
Som vanligt i dessa trådar blir folk påhoppad för att man inte vill ha ett barn med DS. Jag ser ingen som hoppar på någon som väljer tvärtom.
För mig var det otänkbart att ha ett barn med DS. Jag har stora delar av mitt liv jobbar med barn med DS så för mig var valet enkelt. Avbrytandet var skitjobbigt. Hade det funnits ett sätt att få göra detta tidigare så hade det var otroligt mycket lättare.
Jag skulle göra samma val i dag. Det innebär inte att jag inte respektera människor som inte tar samma beslut som oss. Valet är fritt och så kommer det tack gode Gud att förbli.

Magstark? Jag har personliga erfarenheter av människor med utvecklingsstörda barn, och deras liv är allt ifrån den dans på rosor som du försöker ge sken av.

Skall du skriva något till mig så får du skriva om något som jag har skrivit och inte hitta på egna saker (nej, jag har aldrig sagt att DS-föräldrar inte skulle få lov att vara lyckliga)

Mad as snow : ja då läser i selektivt. Finns fler än jag i tråden som delar den åsikten som jag har.
Dessutom är det det enda du väljer att kommentera i mitt inlägg.
Jag tror för övrigt att det alltid kommer att fortsätta att finnas människor med DS. Människor kommer att fortsätta göra sin val som så som i dag. En artikel i en tidning är inte samma sak som att det är så det kommer att bli. Vi bor inte heller i Danmark.

Mad as snow: vem ifrågasätter föräldrar som väljer att föda ett barn med DS?

Ja, det är ett lidande som jag inte önskar någon. De föräldrar som inte knäcks av det och som får livet att fungera skall ha en eloge.

Mad as snow: nej man behöver inte dela åsikter heller. Det är rätt skönt.

Jag håller med skribenterna som menar att det här egentligen handlar om abort, inte funktionshinder. Vi har fri abort i Sverige. Det innebär att jag kan göra abort av vilken anledning jag vill utan att behöva redovisa det. Det vore ju lite konstigt om kvinnor skulle få abortera alla foster, utom de med DS?

Mad as snow : ok jag tolkade det fel. BEr om ursäkt för det Jag delar din åsikt där. Ingen ska ifrågasättas för det lika lite som människor som gör andra val ska ifrågasätts för det.
Vet inte om du har sett vilka häxjakt det kan råda i vissa trådar här på folk som valt att avbryta på DS. Riktigt elaka hemska kommentarer.
Det är inte rätt från någon håll.
Men det är inte det tråden handlar om.
Åter till ämnet