Tips om dhea

mba 12 - Var de andra folliklarna tomma eller omogna?
Hur som helst så vilken tur att det ändå fanns ett ägg och så länge du kommer till ruvarstatus så har du alltid chans kära du!
Det finns många som har blivit gravida med halvkassa embryon samt de som inte har lyckats bli gravida med toppembryon! Så tappa inte hoppet innan du löpt hela linan ut. Nu ska du ruva och tänka goda tankar om ditt lilla liv som du ändå fick tillbaka och glädjen eller den hårda smällen får visa sig framöver (jag håller tummar för den goda glädjande "saken" och låter inte det andra få stå i vägen).

Kram och ta nu hand om dig/er.

Cff - Spännande att få höra vad de har att erbjuda på CHR! Har du förresten kollat upp hur din livmoder ser ut, om det är något därinne som gör att den inte är mottaglig för små liv?
Du har gjort många behandlingar på raken, tror du inte att kroppen behöver en lite "time out"? Inte flera månader, men kanske 2-3? Och du har också dina fina frysisar att luta dig tillbaka på, oavsett om åldern tickar på så ligger de i tryggt förvar och jag är glad för att du har dom där du har dom. En livlina extra! Använd dom när du kollat upp din kropp ordentligt och du vet att det är så pass mottaglig som den bara kan bli. Förhoppningsvis får du hjälp med det i NY.

Hejar på dig!

Aja, dumt att tanten dök upp. Men positivt att du nu börjar med Prasteron. Ska bli spännande att få följa ännu en DHEA användare och se vad preparatet har för verkan på dig. Du har jättebra inställning, bara att ladda om batterierna och komma igen. Jag tror du fixar det här och inte ger upp framförallt, då finns ALLTID chansen. Men det är ju ingen lätt resa vi alla går igenom....nä usch & fy vad livet kan stå stilla omkring en när allt kretsar kring att försöka  "lösa gåtan" om att skaffa barn & verkligen själv jobba för det....Inte lätt alla gånger.

Tack för att du frågar hur jag mår, jag mår för det mesta bra. Men ser fram emot att avverka vecka för vecka och att dessa ska gå snabbt. Vill alltså helst att graviditeten går snabbt så att liten kommer ut och att vi får veta att vi faktiskt klarade av denna resa. Tar aldrig något för givet, men försöker inte se bakåt så mycket utan för varje dag som har gått bra så är jag nöjd.

Åkte dock igår kväll in på förlossningen då rörelserna i magen bara var helt stenborta i över 24 timmar. De på förlossningen ville att jag skulle åka in på koll. Allt såg bra ut, men liten i magen var trött och gick inte så bra att få igång även där (hade ju själv försökt med allt möjliigt men inget gensvar...) Men lite rörde den sig och efter att vi åkt hem så buffade det lite så att jag även kände ungefär som vanligt och jag känner mig trygg med läkarens undersökning och att det inte var någon fara för bebisen.

 För övrigt så har vi mött världens underbaraste läkare och BM/sköterskor den senaste tiden! Denne läkare förstod dessutom precis vad vi gått igenom och hur vi kände oss då han hade en nära släkt som kämpat med bla flertalet IVF men misslyckats och till slut skulle adoptera och allt var klappat och klart , t..om. resa bokad och DÅ plötsligt blev paret gravid naturligt!! Han hade stöttat detta par väldigt mkt under deras år och jag blev nästan rörd när han satt brevid oss och hade tid att berätta om deras / hans historia kring längtan efter barn, och jag riktigt kände att han kunde känna ens egna känslor kring hela den här resan.

Ja, det var jätteläskigt när allt blev tyst därinne under så lång tid.
Jag kan bara säga utifrån min egen erfarenhet och min bebis har rört sig i stort sett så fort jag satt ner rumpan och buffat extrat mycket när jag varit i rörelse och sedan satt mig ner. Så för mig var det första gången som jag inte kände några som helst rörelser under mer än 1 dygn. Men enligt läkaren som undersökte mig så kunde bebisar bli väldigt trötta mellan varven då de växer fortare och mer i vissa perioder och helt enkelt behöver mera vila. Sedan så rör den sig säkert lite ändå, men inte nog mycket för att jag skulle känna dom rörelserna. Jag har även moderkakan i framvägg, så mindre rörelser som när liten är  för trött för att karatesparkas så är det då omöjligt att känna dom. Nu har allt dock återgått som vanligt med rörelser med jämna mellanrum.....det känns bra! 

Hur går det för dig med allt? Känner du dig mindre orolig nu och vågar tro att det verkligen ska få gå bra för dig nu? Hoppas du mår bättre och att allt är som det ska.

Hannah - Vad skönt för dig att du fått bekräftat via ultrlajud att allt såg så fint ut som det bara kan göra .
Snart har du passerat v. 12, du ska se att du känner dig bättre till mods då.

Jag tog Crinone fullt u fram till lite mer än v. 12. Därefter så trappade jag ner genom att ta varannan dag. Mnins inte nu hur länge jag tog varannan dag, står nog i ett tidigare inlägg från mig nånstans här i tråden. Sedan drog jag ut till var 3:dje dag innan jag helt vågade sluta. Att sluta tvärt tordes jag inte, även om klinikerna ofta säger att man kan sluta redan vid TD tvärt t.e.x. Jag har tagit det mer säkra före det osäkra.

Må så gott nu!

Från vecka 22 är det förlossningen som gäller och det känns skönt att få hjälp där.
Mkt tillmötesgående och inga krusiduller om att man ska avvakta där inte.

Tänker på dig och hoppas att du mår hyfsat i ruvartiderna.
Kan inte ditt lilla embryo få glädja dig och alla oss andra nu genom att visa ett plus på din TD.
Så länge motsatsen är bevisad så tycker jag att vi tänker att så ska det bli.

Kram och ta hand om dig.

mba 12 - Enkelt är det dessvärre inte, tyvärr. Jag förstår att du ställer in dig på det värsta tänkbara.
Det är alltid lättare att tro och våga hoppas åt andra motför att själv sitta där i ruvarstadiet och tvivla på sig själv.....
Men jag hoppas du inte gett upp hoppet innan motsatsten verkligen är bevisad?
Svullen mage kan likväl hänga ihop med graviditet som med mens, jag skulle önska att det i ditt fall beror på det förstnämnda. När har du TD? Fick du förresten några stödmediciner?

Jag tog progynon vid min 4:e IVF, men har inte skrivit något i mina anteckningar om att jag upplevde att jag fick svullen mage.

mba 12 - Helt naturligt att man hamnar i det där tvivlet....vore nästan konstigt om man tog allt med en klackspark utan oro och funderingar. Men det är jobbigt att vara där du är nu.....

Vet du vad! Bröst och illamående är ofta något som kommer senare, en liten bit längre in i graviditeten. Det allra första säkraste graviditetstecknet är att mensen uteblir. Mitt illamående kom tex smygande ca 2 veckor efter att jag plussat, inte dessförinnan. Brösten likaså, de hände inget särskilt alls med dom förrän ännu senare.

Sedan kan ju våra stödmediciner ge falska symptom också, så det allra bästa är egentilgen att helt och hållet blunda för vad man känner och inte känner....men jag vet ju att det är betydligt lättare sagt än gjort......För det är jättesvårt att inte låta bli att känna efter hur det känns med allt.
Enda sättet att komma ifrån tankarna är nog att se till att sysselsätta sig hyfsat under ruvartiden och gärna vara ute och om man orkar också umgås med nära och kära (vilket man oftast ju tycker kan vara jobbigt när man inte är på topp utan hela tiden har tankarna hängandes efter en vart man än går.)

Men du har mer än 1 vecka kvar till TD, så ge absolut inte upp hoppet så här tidigt!
Du vet att du har alla mina tummar, tår och tankar på det allra bästa för ditt lilla embryo.

mba 12 - Någon gång kanske våra vägar möts för oss också, på riktigt. Men visst är det synd att avståndet för oss alla är så långt emellan....Tänk om du, jag m.fl hade bott på ett avstånd på max 10 mil ifrån varandra. Oj, vad vi skulle ha mkt utbyte av varandra och säkerligen få riktigt fina vänner för livet! Allas vår situation är ju onekligen speciell......och vilken samhörighet man känner med sina medsystrar.

Är glad att du har någon som förstår som du kan träffa och prata och ha trevligt med och där ni då verkligen förstår varandra. Jag är med dig / er i tankarna och hoppas att ni får en härlig lunch och en trevlig pratstund under tiden.

Missne - Härligt med ett nytt försök nu innan sommaren. Vul på måndag då? Hoppas på några (gärna många) fina folliklar som utvecklar sig som de ska.

Vore jag du så skulle jag höja till 20 mg på ÄP dagen och sedan ta den förhöjda dosen tills 3 dagar efter ET då jag sedan skulle ha sänkt till10 mg igen. Skulle också ha fortsatt med kortison först och främst fram till TD.
Själv så slutade jag inte helt med kortison förrän jag kommit en bit över v. 12 i min graviditet och jag trappade ner väldigt långsamt. Allt beror ju också på om du vet med dig ha automimmuna sjukdomar osv. En del behöver högre dos kortison och andra kanske inte ens är i behov av preparatet, det kanske inte ens gör någon skillnad om kroppen inte har några problem i vanliga fall.

Jag började förresten med kortison vid sprutdag 1 vid mitt senaste IVF och fortsatte med låg dos (5 mg) även efter att jag testat minus. Ville inte sluta helt när vårt hemmaförsök stod inför dörren. Så när jag överaskande  plussade vid vårt hemmaförsök hade jag bara för ca 3 dagar sedan tagit sista tabletten, trodde ju att det var kört med ett plus då jag testade minus bara någon dag innan BIM. Men jag började direkt om igen (tog då först 10 mg men minskade efter ett tag till 7,5) och hade bara ett glapp / uppehåll på dessa 3 dagar och fortsatte som sagt äta kortison till över v. 12.

Trombyl (i ditt fall barnalbyl) så skulle jag nog inte ta det när det närmar sig ÄP.
Själv fick jag Trombyl utskrivet av läkare och började med dessa vid ET-dagen och äter fortfarande (i vecka 26 och kommer så att göra ända fram tills några veckor innan BF). Fragmin tar jag också hela vägen fram till BF.

Visst går du i Falun? Kan du inte få vanlig trombyl utskrivet där hos dom?
Har du bett om Fragmin? Dessa 2 preparat jobbar på olika sätt. Löser upp samt förhindrar blodproppar.

Lycka till nu med kommande vul, först och främst.

Har inte sett till henne på länge. Vore roligt om hon har plussat, men jag har inte sett något inlägg från henne att hon gjort det. I bland kan man behöva en längre tids vila från FL, speciellt om man är slutkörd och inte orkar ta in mera från barnverkstaden. Ladda batterierna igen och försöka komma tillbaka till livet igen.....Så har jag känt ofta, men har inte lyckats ha mer än korta perioder med vila från FL . Är ju trots allt här i mina favorittrådar som jag har mina likasinnade att prata & bolla med.