Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

Ha det bäst!

Blir rent ut sagt ledsen av att läsa den här tråden. Fick mina fördomar bekräftade, sorgligt nog.
Jag borde kanske inte bli förvånad över vilka människor det finns, jag har säkert mött många av er på gatan. Jag möter säkert många av er dagligen nu också, men nu är jag en annan. Jag har inte längre trasiga kläder, jag studerar, jag bor i lägenhet, jag har husdjur och barn, jag ser ung och fräsch ut. När man dagligen möts av vänlighet och respekt så är det svårt att komma ihåg att den dagen man faller kommer inte mycket av den vänligheten att finnas kvar. Man vänjer sig så fort vid att ha det bra... Men ränderna från att ha varit fattig går aldrig ur en på riktigt.

Nej, en missnöjd sprider det till 12 andra. En nöjd bara till 3. 

Nej, det är inte bättre i och med att du påstår att McDonaldspersonal sparkar på sina kollegor när det är ungefär så långt ifrån sanningen man kan komma. Är det något som man lär sig på McDonalds så är det hur beroende alla är av varandra för att det överhuvudtaget ska gå att få jobbet gjort. 

Nu vänder du på det. Frågan gällde inte vad som är minimum utan att ha mer än det man behöver. Idag har i princip alla i Sverige (åtminstone de som vi vet om finns i Sverige) mer än vad som behövs för att klara sig, varför jag inte anser att det är riktigt att tala om det behövs mer för att inte vara "fattig". 

Icke då. Jag blev "befordrad" knappt ett halvår innan jag skulle börja plugga på heltid i en helt annan stad, vilket jag gjorde klart på tidigt stadie eftersom utbildningen inför befordran kostar ganska mycket. 

Erh..?
Jag är beroende av att alla gör det se ska för att det ska fungera. Om Pelle inte går ut och torkar borden så kommer folk inte ha någonstans att sitta och kommer folk inte att ha någonstans att sitta så kommer de inte handla, om de ens kommer in i restaurangen.

 

Jag anser inte att det handlar om kronor och ören. Det har jag sagt x antal gånger nu. 

Fast det finns ganska många som har MINDRE än normen, som av en eller annan anledning inte har så att det räcker till grundläggande behov (mat, kläder, bostad, m.m.). Alla får inte den hjälp som normalsvensken tar för givet att de ska få. Jag och min familj var en av dessa familjer. Vi levde på sparpengar i flera månader och klarade oss längre än vi "skulle" på dessa pengar. Vi sålde allt vi kunde sälja och när även de pengarna var slut sökte vi hjälp och blev nekade. Vi skulle klara oss 4 personer på 137 kr enligt socialen. Orsaken till att vi blev nekade vill jag inte ta upp här, men det handlade inte om missbruk eller att vi misskötte vår ekonomi på något sätt.

Vi hade verkligen inte vad vi behövde. Vi prioriterade mat till barnen och om inte vårt hyresbolag hade varit så förstående hade vi blivit hemlösa, för vi hade inte råd med både mat och hyra. 

Nej, jag anser inte att det handlar om det. Jag har skrivit några gånger nu att psykisk ohälsa är en starkt bidragande orsak till att somliga människor inte "kan" leva drägligt på försörjningsstöd emedan andra kan det, och t o m kan spara samtidigt.