Inlägg från: Anonym (vakna!) |Visa alla inlägg
  • Anonym (vakna!)

    Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?

    Dr Mupp skrev 2012-04-10 05:53:15 följande:
    Tittar man på vilka summor socialbidraget handlar om så ser man direkt att sitter man inte med onödiga kostnader så klarar man sig utmärkt. Faktiskt. 

    Simpelt exempel.

    1 ensamstående mamma med en 7 åring och en 4-åring.
    Hyra, el, busskort (mamman praktiserar), dagis, fackavgift, hemförsäkring, läkare och receptbelagd medicin betalas av soc. Utöver det får hon  8570 kr. 

    Enligt 2011 års riksnorm så bör matkostnaderna ligga på 3860 kr, vi räknar på 4000 och slänger in hygienartiklar under den posten. 

    Kvar finns 4570 kr.
    Fasta räkningarna per månad är:
    Mobiltelefonuppladdning 200 kr
    Internet 270 kr (finns billigare men nu räknar vi på månadssurf från comviq för vår mamma är prickad och kan inte få ett abonnemang)
    Tv-licens:  173 kr
    Barnförsäkring 300 kr för två barn. 

    Kvar efter fasta räkningar:  3627

    3627 kr som ska täcka nöjen och kläder. Hur kan man inte klara sig. 
    Hygien för alla och du räknar med att 140 kr/månad ska räcka? Hur länge ska mamma och barn gå utan klippning? Får mamman använda tandtråd och tamponger eller ska hon vara utan det i flera år?

    Du glömde helt förbrukningsvaror som inte är gratis. Sen, om mamman anses ha för nära till praktiken så får hon inget busskort. Hon får då gå med sina två barn till förskola och skola, gå till praktiken, hämta sina två barn och gå och handla. De får gå överallt de ska om de anses bo nära nog. Och även om mamma kanske får busskort så är det inte säkert att barnen får det och ev. handlingar, besök på bibliotek osv. blir dyrare för att barnen ska åka med och behöver biljetter.

    I det du kallar "nöjen och kläder" ska även barnens leksaker och ev. aktiviteter ingå. Barn i 4-7 års åldern behöver lite spel, ritpapper, kritor, saxar, pärlor, trådar, vinterleksaker... Kanske cyklar som går att hitta begagnat tilll hyfsat pris i närområdet för transportmöjligheter att hämta cyklar och annat på andra sidan stan, har inte den mamma du skriver om.

    Livsmedel (mat):
    Riksnormen är uträknad för hur mycket  
    vanlig, nyttig mat kostar i en månad.  
    Då ingår frukost, lunch, middag och mellanmål.  
    Maten kan vara råvaror, alltså sådant som du lagar helt själv
    till exempel köttfärs till köttbullar
    eller sådant som du bara behöver värma
    som färdiglagade köttbullar.  
    Pengarna ska inte räcka till godis, chips eller vin.  
    Den som bor ensam har lite dyrare mat än en familj.

    Kläder och skor :
    Vanliga kläder och skor  för alla årstider,
    och för olika tillfällen till exempel fritid eller fest.   
    Pengarna ska också räcka till kemtvätt av kläder  
    och till exempel väskor och klocka.
     
    Fritid och lek:
    Pengarna ska räcka till vanlig a saker du gör på fritiden,
    inomhus och utomhus, till exempel motion och kultur.  
    Det kan vara pengar för att vara medlem i en förening,
    gå på bio, hyra film, lyssna på musik, läsa böcker,  
    gå och simma och åka skidor eller skridskor.  
    För små barn ska pengarna räcka till leksaker och spel.  
    Pengarna ska inte räcka t ill dyra saker för fritiden
    som semester, husdjur, eller  datorspel och tv-spel.  
     
    Hälsa och hygien:
    Varor för din personliga hygien som tvål, tandkräm,
    tandborste och hudkräm.  
    Pengarna ska också räcka till rakapparat,  
    att klippa sig och till mensskydd.   
    För barn upp till 3 år ska pengarna räcka till blöjor.  
    Pengarna ska inte räcka till  
    besök hos läkare och tandläkare eller medicin.  
    Läs mer om läkare, tandläkare och medicin under frågan  
    Kan jag få pengar till annat än mat och hyra?
     
    Försäkring för barn och unga :
    Pengarna ska räcka till en gruppförsäkring  
    för sjukdom och olycksfall.  
     
    Förbrukningsvaror (varor  som går åt i hushållet) :
    Varor som behövs för att sköta hemmet och kläder och skor  
    som till exempel diskmedel, tvättmedel, dammsugarpåsar,  
    rengöringsmedel och skokräm.  
    Pengarna ska också räcka till annat som kan behövas
    till exempel glödlampor, toal ettpapper och hushållspapper,
    servetter, plastfolie, fryspåsar, tejp och liknande saker.  
     
    Dagstidning, tv-avgift, telefon:
    Pengarna ska räcka till en prenumeration på en dagstidning,  
    avgift för tv-licens, kostnader för telefon  
    och en del kostnader för mobiltelefon.  
    Pengarna ska också räcka till brevpapper, kuvert,
    vykort och frimärken.
    Pengarna ska inte räcka till internet, kabel-tv och dator.
  • Anonym (vakna!)
    Argo skrev 2012-04-10 05:14:54 följande:
    Alla barn är i princip fattiga. Det är det normala när man är barn.

    Det som av vissa kallas "barnfattigdom" är istället fattiga vuxna, barnets förmyndare/föräldrar.

    Och det är inte bara en lek med ord eftersom "barnfattigdom", så knepigt ordet är konstruerat, riskerar att leda tankegångarna åt fel håll, mot mer bidrag till barnfamiljen istället för mot lösningar som snarare involverar den vuxne som individ.
    Hur ska man då lösa problemet (som till stor del består av barn till lågavlönade ensamstående vuxna) med att barn växer upp under dåliga ekonomiska förutsättningar?

    Långsiktiga lösningar som att få fler i arbeten (som måste vara bättre avlönade i och med att ensamstående i låglöneyrken ska få mer pengar över att försörja sina barn), lägre skatter för arbetande osv kommer inte att hjälpa de mest utsatta inom en snar framtid. Vilka förslag har du?

    Att man borde satsa på att föräldrar i första hand ska försörja sina barn efter förmåga (och barnets behov) tycker jag bör vara en prioritering. hur svårt kan det vara att införa ett system där ensamstående föräldrar med barn får hjälp att räkna ut vilken summa den andra föräldern faktiskt kan och ska betala? Som det är idag så måste en förälder (eller barnet) stämma den förälder barnet inte bor med, om barnet kostar mer än de 1273 plus barnbidrag, och ev. en lågavlönadeförälderns tillskott av försörjningsstöd från soc (som är en lägstanivå, som är vad den ensamstående kan få i stöd från samhället. Många drar sig för det pga risken att inte få högre underhåll samt för att ombudet kostar mycket pengar.

    Varför ska ett barn leva fattigt då det kanske finns en förälder som kan bidra med mer än minimibeloppet? Varför ska samhället skjuta till pengar för barn som har en förälder som har råd att försörja barnet, men som idag kommer undan med minsta möjligt?

    Om fler föräldrar, som har möjlighet, försörjde sina barn efter förmåga (och barnets verkliga behov) skulle mer pengar frisättas, från fk och soc, att hjälpa de som har det sämst.
  • Anonym (vakna!)
    Anonym skrev 2012-04-10 09:56:25 följande:
    Om man sätter sig i situationen att man gör sig ekonomiskt beroende av någon annan är det ett aktivt val. Jag skulle aldrig någonsin göra det, i synnerhet inte om jag planerade för att bli förälder. Jag skaffade barn först när jag hade fått igång min karriär ordentligt (med en god utbildning inom ett område där det finns gott om jobb, både nu och i framtiden) och sparat ihop en rejäl buffert. Jag valde dessutom en pappa till mitt barn som jag vet är helt pålitlig, trygg, rejäl och omtänksam = mitt aktiva val.

    Jag har haft cancer så jag vet hur det är att bli sjuk. Dock klarade jag mig utmärkt på bidragen som gavs.
    Att harva sunt som "sjuk" och vägra acceptera att man faktiskt har en viss arbetsförmåga är definitivt val man gör. De som jag mött som varit eller velat vara långtidssjukskrivna/förtidspensionärer har inte totalsaknat arbetsförmåga, men de har inte velat anstränga sig. Stor skillnad.
    Alla har inte arbetsförmåga. Alla klarar inte ökade kostnader vid sjukdom på bidragen. Alla orkar inte stångas mot Fk eller soc för att få rätt ersättning.

    Bara för att du valde att få cancer så betyder inte det att alla andra klarar av det. Bara för att du aldrig saknade arbetsförmåga så betyder inte det att alla andra också har arbetsförmåga.
  • Anonym (vakna!)
    Anonym (Fattig, men rik) skrev 2012-04-10 16:54:19 följande:
    Du beskriver en av orsakerna till att mina barn och jag lever så ekonomiskt utsatta som vi gör! Förr hjälpte FK till att räkna ut och fördela underhållet så att båda föräldrarnas överskott kom barnet tillgodo. Har boföräldern underskott är det extra viktigt att få en gratis räknings- och indrivningstjänst till stånd. Så att barn som har en "rik"  förälder slipper leva fattigt.
    Jag önskar verkligen att politikerna skulle vilja ta tag i det för jag är övertygad om att det finns stora pengar att spara, för samhället! Det finns ingen anledning att samhället ska försörja barn som har en, eller två, föräldrar som har ekonomisk förmåga att försörja dem. Även om föräldrarna inte bor ihop så har barnet, enligt lag, rätt till en skälig försörjning av sina föräldrar, efter förmåga. Men det verkar politikerna ha glömt bort.

    Man kan inte lägga ansvaret att kräva en högre försörjning från den andra föräldern, på en förälder som redan har en svag ekonomi. Riskerna är för många och kostnaden blir för hög.
  • Anonym (vakna!)
    Anonym skrev 2012-04-10 18:54:27 följande:
    Uppenbarligen är det en hel del som missat hur fördelningen av arbetslösa inom olika åldersgrupper ser ut.

    Det är ungefär 5 % som är arbetslösa i vardera grupper 35-45 år, 46-55 år respektive 56-64 år, de är alltså inte längre speciellt attraktiva på arbetsmarknaden om de inte har en eftersökt kompetens.

    Ni som jämför med att era föräldrar gjorde si och så eller att ni minsann fixade utbildning och buffertar ta en titt på random stormarknad eller annan arbetsplats där människor inte har mer än gymnasieutbildning, och se framför er de 50+ när ni pratar om att flytta från Sverige för att få arbete, skaffa en utbildning som eftersöks.

    Alla som räknas som fattiga är inte unga, de som skaffat barn efter 30 år kan även de bli fattiga.
    Man vet att hushållets storlek, föräldrars utbildningsnivå, arbetsinkomst och de sociala transfereringarna är de viktigaste orsakerna att barnfattigdom uppstår.

    Ålder är ingen speciellt betydelsefull faktor, precis som du skriver.
  • Anonym (vakna!)
    Anonym (Fattig, men rik) skrev 2012-04-10 19:14:37 följande:
    Du skulle bara veta hur jag har stött och blött detta. Här på FL, bland bekanta som inte är insatta i hur systemet med underhåll är uppbyggt - och i mina egna tankar.
    Otaliga gånger har jag varit på FK om detta. Och jag skulle bra gärna vilja kunna påverka genom att hitta någon politiker i min närhet som kan sättas in i hur det borde vara i stället.
    Nu är vi två och jag ska banne mig kontakta lokalpolitikerna om detta och kanske till och med gå så långt som till de som sitter i riksdagen.
  • Anonym (vakna!)
    Anonym (Fattig, men rik) skrev 2012-04-10 20:05:08 följande:
    Vore bra om vi kunde gå samman!
    Jag ska nog finna något sätt.... Det är idiotiskt att vissa tvingas leva fattigt när det finns föräldrar som kan försörja sina barn. Samtidigt som om de som har råd, verkligen gjorde sitt, så skulle det finnas statspengar över att använda till de som har minst! Gud vad smarta vi är!!!
  • Anonym (vakna!)
    Anonym skrev 2012-04-10 20:54:21 följande:
    Mina föräldrar har verkligen inte stöttat mig. Jag flyttade ensam till en annan stad när jag var 16 och har tagit hand om mig själv sedan dess. De har inte gett mig ett öre sedan dess, inte frågat hur det går för mig och har inte gjort annat än att pika mig.

    Jag är inte moderat heller.

    Jag lever ett komplett, framgångsrikt liv. Till skillnad från dig. Vem ska lära sig saker?
    Kan du medge att du har haft tur som har fått vara frisk? Som fått barn med en ansvarstagande respektive? Som inte behövt vara arbetslös i många år?
  • Anonym (vakna!)
    Anonym skrev 2012-04-10 21:40:35 följande:
    Jag är handikappad, har svåra allergier, är manodepressiv och har haft cancer. Tur - nej, inte direkt.
    Men jag har ALDRIG någonsin tagit en massa bidrag bara för att jag kunnat.

    Inte ens som student tog jag bostadsbidraget trots att jag levde som ensamstående och mina räkningar utgjorde mer än halva inkomsten (och kurslitteratur och pendlingskort åt upp en stor del av resten).

    Jag jobbade redan under gymnasiet, när jag bodde 50 mil från mina föräldrar som inte gav mig ett öre.
    Extraknäckte ideellt under hela min universitetstid för arbetsmeriterna.
    Jobbade med skitjobb i Norge åren efter examen, för att ha en försörjning.

    Just nu har jag 2 jobb! Har inte haft en semester på 3 år!
    Hellre det än att vara en lat samhällsparasit.

    Jag har haft tur som har träffat en fantastisk man, men det var inte tur att jag skaffade barn med honom! Det var ett välavvägt beslut. Utan honom hade det inte blivit några barn alls.
    Du måste ha varit lyckligt lottad ekonomiskt och kanske även med socialt stöd då du klarat dig utan bostadsbidrag och inte saknat pengar då du varit sjuk!

    Vilken tur för dig, men tyvärr har inte alla samma tur.

    Har du jobbat hela tiden så har du rätt till semester som alla andra, om du väljer att inte ta ut den så är det ditt val.
  • Anonym (vakna!)
    Anonym skrev 2012-04-10 22:31:46 följande:
    En miljonär som flyttar till en by där alla andra är miljardärer är fattig, med ett relativt mått. Relativ fattigdom är ganska ointressant.

    Absolut fattigdom är ett problem. Det finns runt 1,5 miljard människor som lever i absolut fattigdom. De hjälper jag gärna, inte gnällspikarna som sitter och skriver på det här forumet istället för att jobba.
    Så du tycker att endast de utan tak över huvudet, de som lever utan el och vatten är fattiga? Okej.... Då vet vi!
  • Anonym (vakna!)

    Den som arbetar och har en bra inkomst betalar mer skatt, i kronor räknat, än den som är sjuk och har en lägre inkomst. Men, den som är sjuk och har en låg inkomst betalar mer i skatt än sin f.d kollega (med samma lön) som är frisk och klarar av att arbeta, pga jobbskatteavdraget. Hur kan det bli rättvist? Blir man friskare för att man får mindre pengar?

  • Anonym (vakna!)
    Dr Mupp skrev 2012-04-12 08:40:08 följande:
    Jobbskatteavdraget finns för att det ska löna sig att arbeta. Det ska vara mer lönsamt att få 10 000 i lön än 10 000 i bidrag. 
    Visst, men som sjuk låginkomsttagare blir du dubbelt bestraffad av att inte kunna arbeta. Sjukpenning är en försäkring, inte bidrag!
  • Anonym (vakna!)
    Regnig måndag skrev 2012-04-12 08:51:34 följande:
    Och eftersom vi har inbyggt i systemet en viss arbetslöshet plus att vi har en del människor som inte är arbetsföra av andra anledningar så straffar vi de som inte kan, de får skylla sig själva helt enkelt.

    Livets ord har predikat det här sedan många år men inte i min vildaste fantasi att jag kunnat föreställa mig att de skulle ha sån framgång.  Säga vad man vill men deras hjärntvätt har varit synnerligen effektiv!
  • Anonym (vakna!)
    Regnig måndag skrev 2012-04-12 08:59:40 följande:
    Men nu stämmer inte det där vilket man inser om man kan läsa på fler webbsidor än wikipedias.
    Bla definierar inte SCB fattigdom utan ekonomiskt utsatta och kriterierna är inte den inkomst du drar till med.
    SCB mäter öht inte fattigdom.

    Se till att ha på fötterna nästa gång!
    Sant!

    SCB mäter inte fattigdom.

    SCB beräknar däremot:
    en indikator – ett tecken på att man kan leva fattigt.
    en risk att ha inkomster som kan leda till utanförskap eller fattigdom.

    I EU-sammanhang pratar man om:
    Social exclusion.
    At-risk-of-poverty.
  • Anonym (vakna!)
    Anonym (3) skrev 2012-04-12 16:44:54 följande:
    Måsste skriva en sak till!
    Flera skriver att dom jobbat innan dom blev sjuka så dom har minsann betalat skatt!
    Om man har arbetat så har man ju haft möjlighet att lägga unnan i privata försäkringar.
    Jag har under 10år tjänat 300 000/ år och valt att sätta undan ca: 10 000:-/år i privata försäkringar.
    Du  har under 10år tjänat 300 000/ år och valt att åka utomlands för ca: 10 000:-/år 
    Jag har alldrig tagit ett lån utan sparat ihop till allt innan jag köpt något
    Du har allt på avbetalning för det var ju inga problem när du kunde jobba att betala  
    Är det då inte ditt val att hoppa A-kassan/strunta i försäkring/ta lån m.m. och då ta konsekvenserna av att vara fattig vid sjukdom/arbetslöshet 
    10 000 per år i en privat försäkring? Tycker du att dina 300 000 per år var en låg lön eller var vill du komma när du jämför din verklighet med de som varit lågavlönade och är sjuka?
  • Anonym (vakna!)
    Dr Mupp skrev 2012-04-13 08:02:16 följande:
    10 000 på en privat försäkring tycker inte jag låter så konstigt. Vi betalar 6000/år för ungarnas barnförsäkringar. Då är vi låginkomsttagare. 
    Har man  en årsinkomst på 168000 kr/år, före skatt naturligtvis, och ett par barn i tonåren så har man, i normalfallet, inga 22 000 kronor/år att stoppa in i privata försäkringar. Har man pengar kan man spara pengar/göra bra val. Har man inga pengar blir livet tufft om något händer. Det är en sanning
  • Anonym (vakna!)
    Argo skrev 2012-04-13 09:04:37 följande:
    Det har vi tagit i en annan tråd för flera år sedan men jag står fast vid att det är okvalificerade tjänster, med  lön mellan dagens lägstalön och socialbidrag, inom offentlig service och direkt ut i arbetslivet när de anländer till Sverige som gäller. Det fungerade 1945 så det bör fungera nu med.

    Varje fall är individuellt men merparten av de fattiga föräldrarna skulle "avhjälpas" på det sättet.

    En viss mängd personer kommer alltid, pga sjukdom, arbetslöshet mm att vara fattiga. Det intressanta är att se till att det inte är samma människor som fastnar i det stadiet.
    "när de anländer till Sverige"? Har du missat alla "svenska" kvinnor som är sjukskrivna/har sjukersättning och är ensamstående med barn? De kan inte arbeta, hur gärna de än vill.

    Så vi ska tillåta att en stor del ensamstående föräldrar är fattiga för "det har alltid varit så"? Lustigt argument.
  • Anonym (vakna!)
    Argo skrev 2012-04-13 09:30:05 följande:
    Det är ju bara att gå till källan för påståendet och läsa:
    www.rb.se/SiteCollectionDocuments/Rapporter/B...

    Flest fattiga barnfamiljer, räknat på kommun, finns i (sid 41): Malmö, Landskrona, Södertälje, Eda och Årjäng.

    En viss del svenska bruksorter i kris men framförallt är denna typ av fattiga familjer hopkopplande med utländsk härkomst. RB skriver bla (sid 5):

    Den ekonomiska utsattheten är i synnerhet påfallande bland barn med båda föräldrarna utrikesfödda eller där barnen och deras familjer kommit till Sverige under senare år. Av samtliga barn med vistelsetid högst två år i Sverige har barnfattigdomen fortsatt öka och uppgår till drygt 70 procent 2009. Under senare år har det skett en ökning av utrikes födda barn med högst två års vistelsetid i Sverige, från 32 000 barn 2005 till 53 000 barn 2009.

    Fenomenet du talar om existerar visst, men är inte den huvdsakliga anledningen till denna "barnfattigdom".


    Rekommenderar denna länk: www.scb.se/Grupp/valfard/2008-4/LE0001_2008K04_TI_04_A05TI0804.pdf
  • Anonym (vakna!)
    Argo skrev 2012-04-13 09:42:43 följande:
    Jag skrev: "merparten".

    Jag är så cynisk att jag tror att vi aldrig kommer att kunna utrota fattigdom eftersom den, till viss del, beror på individuella faktorer såsom exempelvis alkoholism, sjukdomar och ekonomisk okunskap. En viss andel av befolknignen kommer alltid att falla in under de kategorierna. Tror jag.

    Ensamstående föräldrar har jag inte nämnt som grupp.
    22% av alla barn med sammanboende föräldrar under 30 år lever under fattigdomsgränsen.... Vart tredje barn med sammanboende föräldrar utan gymnasial utbildning, lever under fattigdomsgränsen. I sammanboendehushåll där ingen av föräldrarna arbetar lever 68% av barnen i fattigdom....

    58% av alla barn till ensamstående föräldrar som inte arbetar, lever under fattigdomsgränsen. Bland barnen till ensamstående som arbetar är det 12%.

    Ensamstående är en stor, viktig grupp när man diskuterar fattigdom.
Svar på tråden Hur kan ni påstå att det inte finns fattiga människor i Sverige?