Ensam men ser ju på familjeliv att det är ju fler...

Hej.
Märkligt nog så känner jag mig så ensam i min kamp o bli gravid. Ja "min", för mest är det jag som lider då min sambo har två barn sedan tidigare o kanske inte riktigt på mitt sätt.
Ett mf på tre år.
Nyss fyllt 38 o till er som säger "barn så sent?" nej, jag har velat länge men val i livet har påverkat med. o nu har vi i alla fall försökt i ett par år...
Väntar på stor livmoder undersökning, tagit pergokurer  (som för övrigt sabbade min cykel tror jag då min mens numera sedan kuren kommer på dag 33/34 o innan alltid på dag 29. Hm)
Sambon har kollat sina spermier med, o nu väntar en ev ivf, OM vi får lov pga min ålder o allt tar SÅ sjuk lång tid.

Min vän fick barn för tre veckor sedan, en annans dotter fick en son....i går. Får panik då jag ser mina vänners barn får barn FÖRE mig. Detta är käpprätt åt helvete fel.
Så är det ju alla bebisbilder o magar som flödar på fb, bloggar o ute på gatan. JA, det GÖR  ONT!!!!

O ingen kan jag prata med ,då de alla har barn o ja, kanske de inte vet hur de ska säga, men fasen det jag får är inte mycket till stöd. =(. Sjukt ledsen just nu.

Men så tittade jag igenom familjeliv.... 
O ser er, er alla som  kämpar om att få ert första barn .
Till er som vill ha syskon o kämpar, ja, jag beklagar men jag har inte lika stor känsla för er, ni har ett barn. Även om jag förstår er, förstå då mig rätt nu.... hoppas jag.

Men en kram...en kram till alla er.....som kämpar, månad efter månad....