Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?

Fick uppfattningen att det var BARNETS situation som diskuterades, inte hur eventuella ensamma mammor skulle försörjas? Eller? För om det bara handlar om pengar så kan vi väl lika gärna säga att det inte är OK för tex arbetslösa att skaffa barn?!!! 

Och i min kompis fall så försörjer hon sig själv med lite hjälp från sina föräldrar ibland som köper lite kläder till lillkillen och så. Sonens pappa fick världens spel när han insåg att han skulle behöva betala för barnet han satt till världen (han hade ju minsann ett nytt förhållande och dom skulle flytta ihop och hur visste han att min kompis inte hade varit ute och horat runt när dom var tillsammans osv osv) och vägrade erkänna faderskapet och efter ett jättebråk där så sa min kompis att fine, om han inte ville ens träffa sin son så ville hon inte ha hans j-a pengar iallafall. Så han är inte juridisk far till barnet, vilket alla inblandade är väldigt nöjda med.

Eller så kanske det är dags för samhället att ändras när folk dömmer ut andra enbart pga hur de ser ut eller utifrån deras sexuella läggning eller civilstatus.

Är du så ängslig att du på allvar tror att det är utseendet hos en människa som skapar lidande eller inte lidande?
Riktigt så enkelt är det inte kan jag berätta.  

"onaturlig familjekonstellation"?

Jag vågar påstår att kärnfamiljen mamma-pappa-barn är en rätt onaturlig familjekonstellation, jag. 

Varför ska ma bry sig om vad du tycker i frågan?
Barn behöver trygga vuxna omkring sig för att växa och må bra. Det finns ingenting som säger att en singelförälder med ett bra nätverk omkring som vill skaffa barn på egen hand inte kommer att ge barnen det. Ingenting. Och en självvald singenförälder idag är inte mer "onaturlig" än en kärnfamiljscell är jämfört med storfamiljen/den utökade familjen som förmodligen är den mest naturliga familjen om man ska gå in på sådant. 

Så... ädelt av dig Att låta dessa varelser som har "fula utseende, bristande begåvning, misslyckande i arbetslivet, ensamhet, misslyckande med att skapa och behålla relationer med det motsatta könet" hjälpa till med välgörenhet och kultur

Personligen känner jag mig inte träffad av något av dessa epitet.
Däremot har jag valt att inseminera som ensamstående för att jag tror fullt och fast att det bästa för mitt barn är att växa upp med åtminstone ett syskon.
Mitt barns far håller inte med om det. Han tycker att det bästa för vårt barn vore att växa upp med en pappa som får göra precis vad han vill i alla lägen och en mamma som ska göra exakt som hon blir tillsagd. Hade jag insett detta tidigare än vid 40 års ålder så hade det kanske slutat annorlunda, men nu har jag fyra val:
1. Gå ut på krogen och ragga upp nån okänd för att bli på smällen
2. snabbt som ögat hitta en ny snubbe och antingen övertala honom att skaffa barn direkt eller lura honom till det
3. Inseminera som ensamstående
4. Låta mitt barn växa upp utan syskon

JAG tycker att alternativ 1 och 2 är moraliskt förkastliga och att alternativ 4 är att beröva mitt barn något fantastiskt, så för mig är det ett enkelt val.

Jaha, det  tycker du.
Jag tycker att det finns en hel radda olika entrancer, den ena lika god som den andre och det är inte där som ett gott föräldraskap ligger.

Det ligger hos individerna som vårdar och fostrar barnet, oavsett relationens art.

   

Fast hur är man begåvad om man inte fattar att det handlar om att det är viktigt att ett barn knyter an till sina förälder oavsett hur många det är. Det är inte pappan i sig som är helig, det är att barnet ska få samma chans att lära känna alla sina föräldrar (i betydelsen fostrare, inte avlare), om det har flera. Oavsett om det är en, två, tre eller fler föräldrar inblandade, oavsett vilket kön de har.

Majoriteten i denna undersökning verkar tycka inseminering ska vara tillåtet i Sverige. Ja men vad bra -då kan ju mänskligheten klara sig med bara en handfull avelshingstar, och kvinnor klara sig helt på egen hand i framtiden.

Papparollen är därmed utraderad till ett ingenting, och det händer just precis som jag tyckte vi började komma någonvart.

Mitt barn kommer att födas in i en familj med en förälder, vilket innebär att det är jag som är en viktig förälder för barnet. Jag kan ifrågasätta att jag har juridisk rätt att utesluta andra ur barnets familj; morbror eller mormor och morfar om jag skulle önska det. Men valet att bli ensamstående förälder innebär att jag undervärderar pappor i andra familjer, de är lika viktiga för sina barn som jag kommer att vara för mitt. Det handlar faktiskt inte om att jag är viktig som mamma - utan om att jag är viktig som förälder. Och i det är mammor och pappor lika.