Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?

Jag antar att vi som alla andra kommer att infogas i systemet och ha kuratorssamtal om donationsbehandling (i Danmark kallas det helt enkelt journalsamtal och man har det med läkare/barnmorska) - det är inte särskilt ingående varken där eller här.

Jag har träffat få femmiskvinnor som har så stora funktionshinder att de vore olämpliga som ensamföräldrar. Men visst, plötsligt kanske det blir horder av dem.

Är det verkligen barnperspektiv att använda ett så trubbigt utsållningskriterie som familjekonstellationen är? Är det inte bättre att gå lite på djupet och se till att det är människor som lever i en situation där barn passar in eller är redo att göra omställningen som får hjälpen? 

Men socialtjänsten har redan ett aktivt ansvar för barnens bästa fast man från statens sida ej subvetionerar ensamståendes mammors insemination i Sveas rike. Man har ju redan mödrarvården, BVC osv för att se så att barnet ej far illa. Om staten reglerar ensamstående så blir kvinnor mammor i alla fall på olika sätt en del bättre och andra sämre. Krogragg t ex inte alls bra för någon....

Ahh... Så du tänker att det faktum att vår regering valt att inte undersöka befintliga barns situation ska göra att man inte ska göra någon undersökning?. Men som sagt, det finns brittisk forskning som dessutom är tämligen omfattande. Det gäller samma typ av donator, samma typ av familj och samma typ av samhälle.

Hur menar du att du har barnperspektiv på frågan - till skillnad från mig - om du anför att bristen på svensk forskning är ett argument mot assisterad befruktning för ensamstående. Ett perspektiv av något slag är det, men hur förklarar du att det ska vara ett barnperspektiv?

En diskussion är förstås en diskussion - av en regering i ett land som redan tagit ställning, och adopterade barns situation är rätt långt ifrån könscellsdonation... Ett adopterat barn har _alltid_ blivit lämnat, alltid bortvalt. Det lämnar avtryck som inte finns i samband med könscellsdonation.

jag håller med. Oattraktiva människor t.ex kan ju vara jättebra mammor ändå...

Haha, trodde jag aldrig skulle behöva läsa denna konstiga mening någonstans. Lite roligt var det faktiskt!

Planering av barn handlar alltid om "jag vill", det kommer det att göra med 0, 1, 2, 20 eller 100 pappor. Lev med det. 

Nej den är med 100% säkerhet skriven av en fjortis med pms

Och jag är inte emot att ha vissa kriterier för insemination, men det har inte med ensamstående eller inte att göra utan om att man kan erbjuda barnet en trygg tillvaro.

Men att planera barn är inte något man gör för barnets skull, alltså kommer ens motivering till varför man vill insemineras alltid att handla om jag (eller vi i de fall man lever i en relation) 

Vi har 350 befintliga barn i Femmis om vi ska tala om svenska barn. Barn som är ungefär lika olika som barn är mest. Intressant nog har socialdepartementet, som utrett frågan utan att någonsin visa ett enda papper sedan 2007, aldrig kontaktat Femmis för att komma i kontakt med de barnen. Det finns väl grovt räknat mer än dubbelt så många barn som tillkommit genom donation i Sverige, men de är inte organiserade.

Jag har inte sagt att vi saknar forskning, men att de svenska studier som finns inte handlar om barn till frivilligt ensamstående, och eftersom det i utländsk forskning visat sig vara stora skillnader mellan välmåendet till frivilligt och ofrivilligt ensamstående är det kanske inte direkt så konstruktivt att använda sig av den. Om du däremot som du säger anser att forskningen kan komma var som helst ifrån så föreslår jag att du läser mina ursprungliga länkar, jag lovar att jag inte kunnat påverka resultaten på Humrep...

Hur vet du att du kan jämföra deras reaktioner? Har du sett några studier som undersöker likheter i reaktioner mellan adopterade barn och barn som tillkommit med donation? Jag vore onekligen intresserad, särskilt med tanke på att jag har intentionen att uppfostra ett barn som blivit till genom donation. Min förklaring om skillnaden handlade just om reaktionen - att barn som adopteras har blivit bortvalda (och sedan valda) medan donationsbarnet bara blivit valt. Det finns inget trauma där sökandet efter ursprung för svar är viktigt. Det *kan* vara så, och det kan finnas likheter - det finns som sagt vittnesberättelser av vuxna som blivit till genom donation som tyder på det. Men att dra stora växlar på likheten med adoption är kanske onödigt? Utan konstatera att en del barn som kommit till mha donation _är_ nyfikna på sitt genetiska ursprung och andra inte.

Och vad hade du använt istället? Vi representerar kanske hälften av ensamstående fertilitetsturister - förmodligen något färre, och givetvis kan det vara så att vi är mer belästa än andra (jag har inte riktigt det intrycket - snarast ser jag att vi är olika som folk är mest men har underrepresentation i den del grupper som förmodligen också är underrepresenterade bland fertilitetsturister i stort). Det som gör oss problematiska tror jag kan vara att det finns en kostnadsaspekt i resandet som gör att vi överrepresenterat är väletablerade, men det gäller troligen alla som reser. Och det är troligen kostnadsaspekten som bla gör att Golomoks forskning visar på ett något bättre mående hos donationsbarnen (i kontrollgruppen ingår ju familjer "i allmänhet")

När det gäller barnens situation är forskningsunderlaget sett till västvärlden relativt gott, men när det gäller skillnaden mellan anonym och id-release-donation är det tunnare. Det är allt vanligare att vi som reser så långt det är möjligt väljer id-release (eftersom det trots allt inte verkar finnas mycket som talar EMOT det), men det är inte alltid möjligt. Får vi komma hem blir det definitivt en ickefråga, även om en del får fortsätta resa. Men få kommer att resa för att försäkra sig om anonym donation.

Jag tror att vi tänker olika om adopterade vs donationsbarn. Jag säger inte att jag inte intresserar mig för adopterades situation, men det intresset har handlat om förberedelse för en adoptionsprocess (som föll på Vietnams stängning). Jag har inte jämfört grupperna på grund av i min mening alltför stora skillnader.

Jo, jag förstår principen men samtidigt blir det lite besvärligt (minst sagt) att göra ett slumpmässigt urval på barn till ensamstående efter donation utan att snoka upp barnen ifråga. Och tyvärr är det inget som framgår ur varken SCB eller flergen för den delen.

När det gäller barnkonventionen är det tveksamt om man faktiskt i artikel 7 avsåg att förälder=genetiskt ursprung. Vill du ha bakgrunden kan jag väl ta fram det om jag får lite tid på mig (mer än jag har mitt i ett försök att förbereda morgondagens utbildning och städa). I första inlägget jag gjorde finns en länk till länders deklarationer om tolkning där tex Storbritannien klargjorde att man tolkade det som de juridiska föräldrarna (de har trots det valt att donatorer ska ha id-release men baserar inte beslutet på barnkonventionen)

Nej, du misstolkar mig inte per se. Jag kan dra paralleller men hävdar faktiskt att utan att just likheten/skillnaden klarläggs kan man inte automatiskt dra slutsatsen att barn med donatorursprung har samma behov som adopterade barn. Bortlämnadeaspekten (eller bortvalet som en frånvarande existerande okänd far gjort) är för stor för att jag ska kunna bortse helt från den.

Grupperna är inom sig heterogena - inte alla adopterade vill veta och flera vittnesberättelser från donatorbarn säger att de hade velat veta. De flesta barn som haft id-release vid donation har inte tagit reda på donatorn, men å andra sidan kan vi inte säga att de alltid kommer ha den inställningen eller om det faktum att de kan få veta gjort att de inte fokuserat på det.

Det finns såvitt jag vet inte något som talar för att id-release ska vara skadligt (och därför väljer många av dem som kan välja detta), det finns en risk att anonym kan väcka mycket frågor (och därför hade till exempel jag svårt att byta typ när jag var "tvungen" - givetvis hade jag valet att ge upp) - men särskild klar är inte den amerikanska forskningen och de länder som har anonym har inte alltid valt det för att underlätta tillgången på donatorer utan själva dragit slutsatsen att det ska vara det bästa för barnet.