Enter Sandman skrev 2012-03-13 17:23:04 följande:
Jag håller inte med och känner inte igen det du skriver om.
Det finns en mycket större bredd än så bland min bekantskapskrets.
Kanske för att jag befinner mig i en tillåtande miljö, där man får vara sig själv, oavsett kön.
För mig låter det mer som gamla unkna könsroller än något annat.
Jag känner både kvinnor och män som är mer eller mindre känslostyrda.
Men förväntningarna ligger på att det är kvinnan som ska vara det, som ska vara driven av sina känslor.
En del försöker leva upp till dom förväntningarna.
Det är det som är nackdelen med könsroller, dom begränsar människor.
Och om en man blir känslomässig, så sätter man bara sonika ett nytt ord på det, då är han auktoritär eller rättmätigt indignerad, eller har pondus, eller är orättvist behandlad och därför är det synd om honom.
Då ser man det helt enkelt inte som att han är känslostyrd, därför att könsrollen säger att män inte är det.
Varför inte bara acceptera att människor är olika.
Och jag tror inte en sekund på att vi fungerar olika beroende på kön.
Något som ytterligare är intressant är att kvinnor t.ex. tycker om att ha rätt, medans män gillar att bestämma.
Män köper mer kall logik som grund för beslut medans kvinnor grundar beslut på känslor och mjuka värderingar.
Vi killar beter oss annorlunda i konflikter beroende på om vi känner oss hotade eller ej, medans kvinnor utgår från sin känslovärd vid en konflikt.
Vi båda lyssnar till kloka ord och sakargument men hos män om vi inte är hotade men kvinnor lyssnar inte om de känner sig upprörda.
Bara ut och testa, prova att prata hans språk om det är något du vill att killen ska fatta. Prova att lägg aktivt undan det du känner och säg saker övertydligt med ren logik så ska du få se vilken bättre respons du får. Tvärtom hos män får lära sig prata kvinnornas språk, Förklarar man vad man menar med känslotermer så får man betydligt bättre respons. Ganska kul och har förbättrat min kommunikation och förståelse hos det andra könet 10 falt.