Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?

Du talar som om hela gruppen vuxna donator-barn är emot det. Visa gärna källa på det!

Ingen säger att ett barn som kommer till med donator garanterat kommer att må bra. Det finns betydligt fler faktorer som spelar in. Alla kvinnor är inte lämpade att vara ensamstående mammor, så i de fallen så blir det självklart tufft för barnet att vara utan en pappa om det inte finns en stabil och trygg mamma. Detta är bara en av alla de orsakerna som kan ligga bakom att barnet mår dåligt. Det behöver inte handla om just donator-delen.

Det är just såna fall som man uppmärksammat vara problematiska. Alltså där ett par väljer att inseminera men inte berättar för barnet förrän det är äldre. Forskning har visat att det är viktigt att man är öppen mot barnet redan från början och förklarar hur det hela har gått till. Sen påverkar det även huruvida donatorn har varit anonym eller öppen. Det är som sagt många faktorer som spelar in, så man kan inte säga rakt av att donatorbarn mår dåligt. Det beror helt på omständigheterna kring donationen, och hur föräldern väljer att hantera det.

Jag ifrågasätter inte att barn till anonyma donatorer mår sämre då det överensstämmer med den forskning som jag också har läst. Däremot har studier på barn till öppna donatorer visat på ett annat resultat. Jag ska försöka att hitta den studien jag tänker på...

Här är en studie vars resultat visar på att de intervjuade ungdomarna som var barn till en donator generellt sett mådde bra och inte led av hur de hade kommit till.

humrep.oxfordjournals.org/content/20/1/239.fu...

Nu börjar det likna något. Ni som vet mer och är pålästa. Presentera era fakta. Tack så mycket!

De är tydliga med hur resultaten skiljer sig mellan de ensamstående mödrarna, de homosexuella paren och de heterosexuella paren. Så jag tycker att den ger en bra överblick trots allt. Barn till ensamstående mammor verkade hantera situationen bäst utav de tre grupperna.

Oj då denna tråd har det skrivits i. Jag är medlem i FEMMIS dvs friviligt ensamstånde mammor med insemination/IVF. Jag anser att det är rätt att ensamstående ska insemineras  Vi betalar skatt och då ska vi få också åtnjuta den vård som par får. Oxå anser jag att man ska utredning i sin barnlöshet som ensamstående kvinna om man t ex ej lyckas i sin insemination och behöver ivf.
Vi har ju strikta regler i Sverige för donatorer av ägg och spermier och barnet kan få reda på detta vid 18 års ålder. Man kan aldrig få garantier i livet och äv om man är två så kan man skilja sig, dö, bli sjuk mm. Att vilja få barn är är ju en egoistisk längtan det vet alla om. Adoption för ensamstående är faktisk en lång och krånglig process och barnen har i många fall handikapp och då kan man behöva vara två vuxna. Ofta får ensamstående kvinnor adoptera äldre barn el med speciella behov.
Är det inte bättre att ett barn är planerat och älskat av  en person och kommer till på ett bra sätt? Visst kan man gå ut och ragga men säg den man som tackar dig som one night stand som du medvetet lurar? Knappast att du som kvinna säger när du ska ha sex med en främling "jag vill ha ett barn spruta i mig"? Först han kan ha en massa könsjukdomar och äv annan ohälsa, både ärftligt men äv psykiskt och fysiskt? Vill du medvetet att barnet ska ärva det eller? Jo men serru visst kan du träffa en snubbe som har  sjukdomar och du väljer ha en relation och att ni sedan planerar för barn men då har du och han planerar och tänkt igenom det förhoppningsvis. Alla män vill inte bli pappor och jag avskyr tanken på kvinns som går ut och raggar och blir med barn ,medvetet. Det tyder på ren dumhet. Nu kommer de som säger men om man inte skyddar sig så får man stå sitt kast. Om kvinnan säger att "jag äter piller/har p-medel" och de båda vill ha sex? Kondomen kan spricka oxå....
Visst om man har en manlig kompis som vill donera sperma eller träffar donator som man vet är frisk osv och han ej blir krävd på fadeskapet och man gör upp då kan det vara ett alternativ. Fy fan vad förbannad jag skulle bli om jag var man och blev pappa mot min vilja.
Donator har valt att donera sperma så han har nog tänkt igenom att det kan tänkas barnet knackar på om antal år. Han får genomgå hälsoundersökningar och det finns en massa kriterier som ska uppfyllas.
Självklart ska man få inseminera sig som kvinna i Sverige.
Nej män kan ej få samma möjligheter för de kan ju inte bära barn så jämlikhetspratet är ju verkligen bortkastat här.
Själv har jag fel på mitt dna och har ett barn med handikapp var sjukdomar kan vara högt ärftliga så jag behöver ägg och spermiedonation och andra behandlingar som ej är tillgängliga här.  Utomlands finns det andra möjligheter. Men jag är för insemination för dem som har den chansen,...

Det är tyvärr svårt att hitta relevanta studier som passar in i just denna diskussionen. Majoriteten av forskningen som är gjord har handlat om anonym donator, och det är många av dessa studier som folk lutar sig på när de menar att donator-barn mår dåligt. Jag tycker att det är fel att använda en sådan studie som argument för att det är olämpligt för ensamstående att inseminera, speciellt eftersom att Sverige inte tillåter anonym donator. 

Lillsudd väldigt bra skrivet.

Till andra som skrev att min inlägg ej tog upp barnperpektivet. Alltså vilja att få barn är starkt rotad hos människan. Det finns par både samkönade och heterosexuella som får barn och singlar. Och det är inte tvåsamheten som gör det mer lämpligt att bli förälder anser jag. Man kan ha allt typ pengar, ork, god hälsa och vara två och ändå vara helt olämpliga som förälder. Däremot kan det bli lättare att vara två som delar ett föräldraskap och allt däremellan.
Man brukar ej benämna donator som förälder för han (pratar nu om spermadonator) är inte pappa i någon mening förutom genetiskt sätt. Va händer med alla kvinnor vars karlar lämnar dem i sticket när det blir gravida och inte vill veta av barnet? Ja då får barnet inget val för pappan har valt bort det pga olika orsaker.
Äv om barnet vill veta så tar pappan avståd. Barnperspektiv? Njet njet.

J

Vilken forskning visar på att barnen mår sämre vid anonym donator? Jag har sett en del vittnesberättelser och studier från USA som kan tyda på det och jag kan *tro* att det är så, men problemet har varit att man inte tagit hänsyn till när barnet fått veta. Att en person som av misstag får veta som vuxen eller har minnen av berättandet kan ta skada av det och känner sig sviket är kanske inte så konstigt. Faktum är att i Sverige är vi långt ifrån att alla berättar för sina barn att de kommit till med ägg- eller spermadonation. Tidigare var siffran för berättande så låg som 10% vilket ju kan få en att ifrågasätta hur värdefullt det egentligen är med id-release. Glädjande nog har det ökat och drygt hälften skulle 2007 berätta (humrep.oxfordjournals.org/content/22/6/1759.a...) och ytterligare ökning när äggmottagarna räknades med vid en ännu nyare studie (humrep.oxfordjournals.org/content/26/4/853). Hela betydelsen av id-release bygger ju på att föräldrarna berättar...

När det gäller barnets rätt till sina föräldrar är det kanske inte bara singlar det berör? För om det är rätten till genetiska föräldrar borde väl donatorbehandlingar förbjudas överlag? För inte heller i heterofamiljer ingår donatorn i familjen.

Sverige har valt att tolka 7:e artikeln i barnkonventionen som att det är de genetiska föräldrarna som avses (artikeln i övrigt handlar om rätt till medborgarskap, registrering och namn - dvs en identitetsartikel i stort). Eller rättare sagt - man gör det ibland. Sverige tillåter ju donatorbehandlingar för par, det är bara vid singelbehandlingar man pratar om rätten till genetisk förälder. Men man har valt id-release av denna anledning. Storbritannien, som också använder id-release, har klarifierat att de tolkar förälder som den/de som juridiskt är föräldrar (treaties.un.org/pages/ViewDetails.aspx?src=TR...). Man har inte gått vägen genom Barnkonventionen för att att komma till den slutsatsen.

Men det är inte så enkelt att andra länder inte har något etiskt tänk för de val de gjort. Det är lite förmätet av oss att tro att vi har monopol på sanningen. Bakom anonyma donationer finns ibland föreställningen av länder att det är bättre för barnet att få se donatorn som just en donator - att id-release öppnar för risken att det blir förvirrat. Det är sant att det blir längre köer när man använder id-release; men det har hittills inte hindrat de länder som vill byta typ. Finland bytte 2008 och har löst det genom import. Danmark hade frågan uppe för några år sedan och röstade då ned förslaget men nu är det uppe igen. Så det kan ändras snart. Det är förresten en missuppfattning att man kan välja i Danmark. Lagen säger att anonym ska användas, men barnmorskor nämns inte i lagen och därför kan de använda id-release vid insemination. Så vid insemination kan man välja, och då väljer många svenskor id-release. Men om man behöver IVF måste man ju ha en läkare och då är det anonym som är enda alternativet.

Den brittiska psykologiprofessorn Susan Golombok har undersökt barn i ensamstående familjer efter donation med flera kollegor och med många nedslag, det senaste när barnen var "unga vuxna" (humrep.oxfordjournals.org/content/25/1/150.ab...). Det är förstås vanskligt att översätta forskning från ett land till ett annat även om Storbritannien påminner om Sverige, men i men mening är det ännu mer vanskligt att ta rapporter som handlar om ensamstående efter separation (före eller efter födseln) och byta över till en annan grupp. Ännu finns absolut inga rapporter gällande barn till frivilligt ensamstående.