Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?

Alla mina vänners mammor har förklarat det här med mens och pms för oss barn. Min pojkvän är också insatt i ämnet. Vi vet alla vad som väntas när mamma är extra grinig och lättirriterad några dagar och har alla lärt oss hur man bäst hanterar situationen...

Roligt att du väljer att fokusera på PMS, haha.
Sedan kan man knappast skylla ifrån sig på sin man när det gäller barn. Det är en så pass stor sak som man inte kompromissar om. Om någon säger att denne vill vänta så finns det nog ingen som längtar efter barn som bara säger "okej" utan man vill ha en tidsram för ungefär hur länge det kan vara.
Säger mannen "Ett år" så borde en normalbegåvad person förstå att det ligger något annat bakom när det gått 2,5 år.

Och nej, 35+ kvinnor som helt plötsligt kommer på att de vill ha barn kunde ha tänkt på det lite tidigare eftersom att du med en enkel googling kan få fram HUR MYCKET FAKTA SOM HELST om hur mycket fertiliteten sjunker för kvinnor efter 35 och hur mycket riskerna för missfall och medfödda sjukdomar och kromosomfel ökar. Det är inte utan anledning som många landsting inte erbjuder IVF för kvinnor över 37 t.ex, det är helt enkelt inte schyssta odds då. Det är inte heller schysst att kasta skattebetalarnas pengar i sjön för det.
Vill man ha barn då och inte lyckas så får man väl betala IVF själv. Man kan nämligen inte försöka kämpa mot det biologiska hur mycket som helst eller till vilket pris som helst. Även om jag givetvis önskar att alla som vill ha barn ska få barn, oavsett ålder osv. Det får dock inte gå ut över skattebetalarna och inte heller över BARNET.

Roligt att du väljer att fokusera på PMS, haha.

Nästa gång nån försöker ragga på mig så ska jag dissa och säga att du behöver inte mig, du kan få ditt barn genom insiminering. Låt mig va.

Adoption osv är en modern förteelse. Likaså IVF osv.
Gå tillbaka i tiden. Var du homosexuell på medeltiden så var du, det innebär också att du inte kan få barn. Kan du inte själv skaffa barn så har du ingen rätt till barn. Varför? För att man inte har RÄTT till något man inte kan "fixa" själv.  Jag förstår innerligt inte hur man överhuvudtaget kan säga emot dessa empiriska fakta. Det är logik på dess främsta nivå, det är rent socialt även där rätt på dess främsta nivå eftersom att man heller inte har rätt att stjäla något från någon annan, definitivt inte ett barn.
Heterosexuella par som inte kan få barn har inte heller rätt till barn. 50-åringar som kommit in i klimakteriet har inte heller rätt till barn osv.

Av den anledningen att kvinnor vill ju ha ett barn och familj. Papporna har bara varit ett onödigt måste för att ta sig dit. Nu kan dem göra det utan män.

Parallellerna funkar inte, eftersom bröst- och GBP-operationer som går snett inte drabbar någon annan än personen själv. Barnskaffande på onaturliga sätt drabbar däremot oskyldiga barn. Därför måste samhället få lägga sig i. Såvida vi inte ska besluta, att samhället ALDRIG får lägga sig i barns uppväxtvillkor..?

Lösningen på det dilemmat är att riva upp homosexuellas rätt att inseminera och adoptera.