Oavsett hur befogad den skulle kunna tänkas vara så kan ju inte rädslan hos män för att inte bli valda som livspartners/potentiella fädrer vara skäl för att förbjuda insemination av ensamstående kvinnor. Det vore ju rent sjukt att förbjuda kvinnor något enkom i syfte att de skall vara beroende av män (eller tvärtom, naturligtvis).
Om det faktiskt vore så att majoriteten kvinnor, givet valet, hellre lever som ensamstående mödrar utan någon pappa involverad än skaffar barn med en potentiell livspartner så har mänskligheten definitivt ett grundläggande problem vad gäller relationer. Å andra sidan, om det faktiskt är så så borde ju insemination av ensamstående kvinnor absolut tillåtas - det vore ju illa om kvinnor tvingas leva i relationer de avskyr enkom för att sprida människosläktet vidare.
Dock, möjligheten till insemination bör också vara avhängig tillgången på donatorer. Det vore inte bra att få någon form av genetisk flaskhals där alltför många i de kommande generationerna är halvsyskon...
Jag ser det inte som någon rättighet att få barn.
Ehum, bara för att man lever i en s k kärnfamilj innebär det inte att allt är bra. Det har förekommit våld i familjen, skilsmässor, uppslitande gräl, barnmisshandel osv osv i alla tider ÄVEN i kärnfamiljer. Det viktiga är inte EN mamma, EN pappa utan en bra uppväxtmiljö och den följer inte per automatik med kärnfamiljen lika lite som den aldrig följer av andra familjekonstellationer.
Jag har sett att några har skrivit att barn inte behöver föräldrar utan kärleksfulla vuxna. Tycker ni att FNs barnkonvention har fel? "barn har rätt, så långt det är möjligt, att veta vilka föräldrarna är och att bli omvårdad av dem". Är det bara dumt hittepå för er?