Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?

Jag tror att jag förstår din tanke. Din rädsla. Även om jag inte delar den. Du tänker att papparollen skulle konkurreras ut genom möjligheten att skaffa barn, för en kvinna, utan pappa? Förstår jag rätt? Om jag tänker mig in i situationen kan jag förstå att det känns lite maktlöst. Men jag tror verkligen inte att papparollen förminskas. Det här är alltså kvinnor som inte skulle skaffa barn med en man iaf. Som skulle leva barnlösa. Ingen möjli pappa blir berövad något oavsätt.

Det där är OT. Om du har problem med att ensamstående mödrar samt homosexuella par ska få skaffa barn så kan du skapa en egen tråd om det.

Det är redan förklarat.
Läs inlägg 455.  

Nej.
Det är inte samma sak att inte ha haft någon pappa från början som att bli bortvald av ev pappa. 

Och att dessa "helt friska" (det kan vi inte veta, eftersom de inte utreds så länge det är förbud mot fertilitetsbehandlingar för ensamstående) betalar skatt för att ofrivilligt barnlösa par som i större utsträckning inte ens berättar för barnen om donationen (för det är de resurserna vi skulle "ta") ska få behandling skulle med samma argumentation bara vara så fel. Ändå har jag inget emot det. Men mina skattepengar är inte annorlunda än parens. Men ärligt talat är 1/3 av mina kostnader omkostnader för resor mm som inte skulle finnas även om jag fick betala själv så det spelar inte så stor roll.

När det gäller min syn på medföräldrar har jag pratat om det tidigare i tråden om det intresserar dig.

Då säger man ju som det är. "Du har ingen pappa. Du är min alldeles egna unge!". Undrar barnet om själva den biologiska tillblivelsen så talar man om att man fick en sädescell, ett litet bebisfrö, av en man som gärna ville ge sina frön till familjer som inte kunde eller ville ha en egen man med egna frön.
Återigen, att vara pappa är en aktiv handling. Frånvaron av en pappa och en frånvarande pappa är inte samma sak. 

Att söka sitt ursprung betyder inte automatiskt att man mår dåligt och/eller känner sig rotlös.Man kan ju helt enkelt vara nyfiken.

Varför just en medförälder, varför är två idealet? Och varför just en medförälder, räcker det inte med ett bra socialt kontaktnät?

"Tycker de hittat rätt partner" eh, ursäkta mig, jag har inte hittat någon som vill ha mig! Sluta generalisera och dra alla ensamma som väljer att inseminera sig över en kam. Ytterst få är bortskämda "feminister" som inte tycker att det finns någon man som duger. Tvärtom, massa fina kvinnor som av en eller annan anledning inte upplever att de duger till att bli någons barns mamma inseminerar för att de känner att de åtminstone inte vill gå miste om det nu när det tydligen inte är någon som är pigg på att dela sitt liv med just dem. Mannen har hela livet på sig att hitta någon att skaffa barn med, men för oss blir det panik!

Det är väl insemination som begrepp man ska ha invändning mot om något, inte vem som får göra det, när det kommer till den ekonomiska frågan.

Vad har du för belägg för det av mig fetmarkerande påståendet. Menar du att singlar över lag är osociala människor utan vänner och släkt? 
Att lyckas hitta rätt partner, av kärlek och med gemensamma mål för liv och familj under en för kvinnan lämplig ålder för barnafödande (typ 20-42 års ålder, enl vissa mellan typ 28 då du är färdigutbildad, och 35, då du enl vissa är för gammal), är inte alla förunnat. Och är då längtan efter barn mer central än längtan efter kärlek och ett förhållande, är väl insemination ett bättre alternativ än ett kvart-i-tre-ragg?

Återigen, har du en frånvarande pappa måste du leva med det faktum att du har blivit bortvald.  

And the fun just keeps on coming... På vilket sätt anser du att ensamstående till skillnad från par tror att barn är en accessoar eller en hobby? Jeez. Då hade det väl för bövelen varit betydligt enklare att köpa en hundvalp - än att ägna flera år och absurda mängder pengar på att försöka få barn? Det finns de som skaffar barn utan att vara redo, som inte förstått (så långt det nu är möjligt innan barnen kommit) vilken förändring barn kommer att innebära - men jag skulle inte förutsätta att de personerna är vanligare bland dem som fått hjälp att bli gravida.

Och ta resurser från friska par? En del ensamstående är normalfertila, men en lika stor del som bland befolkningen i övrigt är det inte. Ska de ensamstående som har problem då få landstingsfinansierad vård eller ska de också vänta på att finna sin manliga medförälder (för med en annan kvinna - som jag ju också kan få landstingsvård tillsammans med - kan vi ju också vara "friska")

Varför ska jag lägga tid på att hitta en partner? Varför skulle jag någonsin göra det?

Ja, för min del för att jag faktiskt vill leva i en kärleksrelation, Det är värt att lägga tid på att hitta den. Men det har inget med barnskaffande att göra.

Varför ska jag lägga tid på att hitta en partner? Varför skulle jag någonsin göra det?

Det jag noterade (och jag har btw inte haft något stort karriärintresse även om jag ville få klart min grundläggande universitetsutbildning och ha fast jobb, men det är ju lågt ställda förväntningar på karriär) när jag sökte partner under det sista året innan jag började försöka själv, var att jag i varje man jag mötte utvärderade honom som "pappakandidat". Och i magen var det inte rätt mot någon av oss. För alla människor har rätt att bli vald utifrån andra kriterier än att den verkar ha bra gener eller verkar ha bra föräldraegenskaper. Det känns lite cyniskt att tänka att om kvinnorna har alternativ skulle de välja bort en partner... för det är väl inte därför vi vill leva i en relation? Och så lågt värderar vi väl inte män att det är som spermabärare vi tror de blir "valda"? För mig blev det så att jag valde att gå vidare med att försöka få barn som ensamstående, och avvakta letandet efter partner. Det naiva var väl att jag inte tänkte på att när barnet finns kanske jag skulle bli än mer kräsen med vem jag vill släppa in i mitt barns liv. Men det är fortfarande sökandet efter relation som styr önskan om en partner, inte att jag vill hitta någon som råkar vara innehavare till sperma.

Så varför skulle jag lägga tid på att hitta en partner? Varför skulle jag någonsin göra det? Ja, för min del för att jag faktiskt vill leva i en kärleksrelation, Det är värt att lägga tid på att hitta den. Men det har inget med barnskaffande att göra.