Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?
Tragiskt att det ska behövas, men när vi nu lever i ett individualistiskt samhälle så...
Inlägg från: Stekt potatis
|
-
-
Jag tror faktiskt inte att barn som är inseminerade kommer att sakna en pappa. Min uppfattning är att barn som saknar en förälder gör det av den anledningen att det faktum att de har blivit bortvalda skapar känslan av saknad. Ett behov av att bli uppskattad, och att duga för den man bygger upp en drömbild om. Något säger mig också att den som inseminerar är så motiverad till sitt moderskap att hon gör allt för att kompensera för avsaknaden av en förälder, hon finner andra förebilder, samt har en hyfsad ekonomisk tillfredsställande situation som gör att barnet inte växer upp i någon "misär" eller annan oprivligierad miljö som också bidrar till saknaden.
Däremot vet jag inte hur dessa barn förhåller sig till ovissheten kring sitt ursprung, många adopterade vittnar ju om ett behov av att finna vem de är, och där kan det ju kanske uppstå vissa komplikationer vid en anonym insemination. -
"Tycker de hittat rätt partner" eh, ursäkta mig, jag har inte hittat någon som vill ha mig! Sluta generalisera och dra alla ensamma som väljer att inseminera sig över en kam. Ytterst få är bortskämda "feminister" som inte tycker att det finns någon man som duger. Tvärtom, massa fina kvinnor som av en eller annan anledning inte upplever att de duger till att bli någons barns mamma inseminerar för att de känner att de åtminstone inte vill gå miste om det nu när det tydligen inte är någon som är pigg på att dela sitt liv med just dem. Mannen har hela livet på sig att hitta någon att skaffa barn med, men för oss blir det panik!FaberCastell skrev 2012-03-13 10:31:34 följande:Alla betalar vi skatt solidariskt även för saker vi inte har behov av, men "vård" till friska som inte tycker dom hittat rätt partner att bilda familj med, eller helt enkelt inte vill ha en annan förälder till sitt barn, känns bara så fel. När resultatet dessutom är något som samhället försöker motverka så borde alla varningsklocker ringa. Det finns andra som behöver den vårdplatsen bättre och för friska finns det ändå andra fullt överkomliga alternativ.
Det är väl insemination som begrepp man ska ha invändning mot om något, inte vem som får göra det, när det kommer till den ekonomiska frågan. -
Varför är det på bekostnad av en sjuk man -och eller kvinna? Skulle det ena utesluta det andra? Går det inte att försöka hjälpa alla? Jag har inte följt debatten jättenoga så jag kan ha missat något viktigt i diskussionen.FaberCastell skrev 2012-03-13 13:54:43 följande:Jag påstod inte att jag täckt in alla kategorier av inseminationskandidater. Det finns säkert fler. Det dom har gemensamt är att dom tar resurser från sådana som inte kan få barn på riktigt pga av sjukdom. En frisk kvinna får sin barnlängtan tillfredsställd på en sjuk man och kvinnas beskostnad. Helt enkelt fel.
-
Det finns väl två saker (minst) som är positivt med att tillåta insemination av ensamstående i Sverige, det ena är att ALLA kan få hjälp, inte bara de som är ekonomiskt privligierade (sen kan det ju vara bra om man har tillräckligt med pengar att försörja sitt barn) och det andra är att färre män tvingas bli pappor mot sin vilja.
Ni som tror att det blir en massa män över; kvinnor som väljer att inseminera har ofta letat länge efter att hitta någon att skaffa barn med eftersom längtan är så stor. Det är ett stort samhällsproblem idag kan jag tycka att vi har så förbaskat svårt att förenas i gemenskap och något som vi alla måste arbeta med, kvinnor som män. Men tills vi lärt oss detta ska ensamma kvinnor självklart få insemineras, det är min åsikt i alla fall. -
Det spelar ingen som helst roll om en ensamstående inte kan betala tillräckligt med skatt för att täcka kostnaden för sitt eget barns sjukvård eftersom vi har det ekonomiska system vi har i Sverige idag. Vi har en socialkapitalistisk form vilket betyder att alla är med och bidrar till allt, även de som själva inte är föräldrar är med och betalar för att vi i vårt demokratiska samhälle ska ha medborgare som en dag ska bidra till välfärden. Därför är inte barn till någon i Sverige idag en stor förlust, tvärtom, vi skriker efter fler barn. Med ditt resonemang är ALLA barn som inte har höginkomstföräldrar en förlust, och få skulle då ha råd att ha fler än ett barn, samboende eller inte.Merwinna skrev 2012-03-13 20:09:37 följande:Fast har du tänkt på det här. I en familj med både mamma och pappa, så betalar vanligen nuförtiden både mannen och kvinnan skatt. Denna skatt går bl.a. till att täcka deras eget användande av MVC, Förlossningen, BVC... och deras barns nyttjande av dagis, skola, sjukvård, kommunens fritidsaktiviteter för barn och unga, ev. insatser om något av barnen visar sig ha särskilda behov...
Är du ensamförälder, så har du inte EN CHANS att betala så mycket skatt att det täcker ens vad ditt eget barn kostar! Tänk t.ex. på att den verkliga kostnaden för en dagisplats är 10 000 per barn och månad, och en skolplats i grundskolan något liknande. En normal förlossning kostar 15 000, ett kejsarsnitt kostar 30 000...
Ensamma mammor är en stor förlust för samhället, oavsett hur barnen kom till i deras magar..! -
Du måste vidga ditt perspektiv för att kunna argumentera sakligt. Att din mamma inte hade tid, eller att du inte har tid med ditt barn om du är ensamstående gör inte att hela världen fungerar så per automatik. Du talar om prioriteringar, men man kan prioritera sin tid så att man får gott om det för sina barn, både i par och som ensamstående. Det är samhället omkring oss som anger normer, men det står dig fritt att välja om du ska jobba ihjä dig för att kunna köpa en massa prylar, eller ha lite mindre av dessa och istället ha tid för din familj, även om den bara råkar vara du och ditt barn.c89 skrev 2012-03-14 14:29:50 följande:Nej, hade det inte varit en mening i det och tjänat ett visst syfte så hade vi blivit självbefruktande. Det hade varit den vägen evolutionen tagit om det hade räckt med en förälder för ett litet människobarn. Det är inte så. Än mindre i vårt nutida samhälle.
Jag har inte ett enda minne av att mamma satt och lekte med mig när jag var liten ärligt talat. Hon är en jättebra mamma och jag är imponerad av henne på många sätt, men HON HADE INTE TID. Det tråkiga är att folk gör detta till en ekonomisk diskussion, det hör inte hit, det handlar inte om att ha råd att vara förälder eller att vara en bra förälder, utan att man helt enkelt inte räcker till. Det finns inte hur mycket tid som helst! När TVÅ föräldrar har det svårt nog att få vardagen att gå ihop, så fungerar det naturligtvis ännu sämre för en ensamstående, och än värre för en HELT ensamstående.
Något ekonomiskt som däremot upprör är att förslaget innebär att denna inseminering skulle bekostas av skattebetalarna som vanlig sjukvård. Alltså att kvinnor som prioriterat annat före att vara en bra flickvän/sambo/fru och hitta en bra pojkvän/sambo/sam helt plötsligt ska behandlas som en sjukdom. Nej, alla har sina prioriteringar. Har man inte hittat eller ens försökt på riktigt att hitta någon i rimlig tid att skaffa barn med så får man väl ta konsekvenserna av det på samma sätt som någon som valt att inte utbilda sig får ta konsekvenserna av att man inte kan få ett bra jobb som det krävs utbildning till. Simple as that. Barn ska inte få lida för att en singelkvinna en vacker dag kommer på att det vore lägligt med ett litet barn just nu och bestämmer sig för att åka till sjukhuset och trolla fram ett.
Dessutom, som du skrev i ett annat inlägg, jag tror inte att det är så många mammor som pratar mens och pms med sina barn överhuvudtaget. Vidga ditt perspektiv, simple as that! -
Det är inte minoriteter som sätter agendan idag, däremot har deras åsikter äntligen fått en röst. Vad är det för fel med det?c89 skrev 2012-03-14 14:51:38 följande:Jag tror att det är helt tvärtom. Vi har vidgat våra perspektiv för mycket, tappat fokus på vad som är viktigt och istället för att uppmuntra till stabila familjer som fungerat i alla tider så ska dessa straffas mer eller mindre. Staten går in och bestämmer hur man ska fördela sin tid, vem som ska göra vad och dittan och datten, FÖRUTOM om man råkar tillhöra en minoritet, för då jäklar har man helt plötsligt alla rättigheter och alla alternativ i hela världen!
Hur blev det så fucked up rent ut sagt? Hur blev minoriteter "det rätta" och det biologiskt naturliga det som andra tycker att det har rätt att lägga sig i och bestämma över?
Min mamma levde i en värld med lika många timmar på dygnet som alla andra mammor vad jag vet ;) Att jobba sex timmar om dagen istället för 8 ger trots allt ändå inte tillräckligt mycket extra tid för att skjutsa två-tre barn till sina två-tre aktiviteter i veckan, hämta och lämna hos kompisar, ordna nyttig mat på bordet, städa, umgås med barnen själv osv. Barn har enligt mig rätt till ett aktivt liv, de ska inte behöva tvingas sluta spela piano eller fotboll bara för att den ensamstående föräldern inte har tid att skjutsa. Man är naiv om man tror att man klarar allt galant helt själv när man knappt klarar det när man är två på heltid. Det är inte rättvist mot barnen. Återigen, barn är ingen rättighet.
Det finns inga bevis på att kärnfamilj är det "rätta" sättet att leva, det visar väl inte minst alla skilsmässor på (50% av alla äktenskap slutar i dag i skilsmässa). Stabila familjer har absolut inte fungerat i alla tider, vad har du fått det ifrån? Inga skilsmässor kanske, nej för det var ekonomiskt omöjligt att skiljas förr. Sedan första gången i den kända världshistorien har vi människor i västvärlden själva fått besluta vem vi vill, och om vi vill, leva med någon. Men det fördömer du, för det ska vi straffas för genom att inte få ha barn?
Det går utmärkt att ge sitt barn den fritid den behöver. Man ordnar sitt liv praktiskt. Man behöver inte bo i en villaförort bara för att man har barn. Det går att bo i stan, nära aktiviteter så barn kan gå själva. Att umgås med barn behöver inte betyda att man sitter ner och pratar, de kan vara med när man lagar den där nyttiga maten, de kan hjälpa till att städa och finnas som en naturlig del i familjens liv. Jag tycker du har ett konservativt och trångsynt synsätt, därav min uppmaning att vidga ditt perspektiv. -
Vad betyder det att "barn inte är en rättighet"? Vad menas egentligen med det? Det används så ofta att jag börjar på allvar fundera över innebörden av det hela.
I praktiken borde det betyda att om man inte kan producera barn på "naturlig väg" så har man ingen rätt att vara förälder. Det innebär alltså att man aldrig ska hjälpa någon med till exempel utredningar om man inte blir gravid, IVF:er, inseminationer, adoptioner, etc etc.
Är det ett godtagbart kriterium för att vara förälder; att man har fungerande äggstockar och spermier? För ingen kan väl ha missat att värsta pundarparet kan bli gravida medan den mest tänkbara underbara förälder med sunda värderingar, god ekonomi och tillräckligt med tid, som alltså skulle ha blivit världens bästa föräldrar, för dem är det ingen "rättighet" om det skulle vara något problem med reproduktionsorganen. Att säga att barn inte är en rättighet betyder att man indelar människor i att ha fungerande spermier och äggstockar. Då, och bara då, är det en rättighet att ha barn. Det betyder i praktiken; Sup, knarka och lev rörare så mycket du bara vill, har du bara en kropp som fungerar så har du rätten att skaffa ett barn, sen om du inte kan ta hand om det spelar ingen större roll.
Man måste sluta tala om att "barn är ingen rättighet". Det stämmer inte. För stor del av befolkningen är barn en rättighet. Nu försöker myndigheter att utöka den rättigheten, men inte bara till dem som kan reproducera sig, utan till dem som hade blivit fantastiska föräldrar men kanske saknar en liten detalj ; någon som vill befrukta dem. Är det verkligen så farligt? För gemene pundare är barn en rättighet bara de kan reproducera sig, men den kvinna som hade blivit en fantastisk mamma men som saknar en man ska förvägras moderskapet? -
Aha ok! Så, det enda som egentligen är en rättighet är det som gör att man direkt överlever? T ex i Sverige är det en rättighet äta, för äter man inte så dör man. Och kan man då inte äta så läggs man in på sjukhus och får hjälp med det. Om det är så så fattar jag.Ckillen skrev 2012-03-15 10:27:56 följande:Jo men om någon t.ex. inte får uppleva sex. Eller låt säga har en defekt så att man inte kan uppleva sex. Då finns det ingen som lägger ner tonvis med pengar på att forska fram sätt för den personen att få njuta ändå. Då sägs det bara lång näsa, sex är ingen rättighet.
Då tycker jag att alla som tjatar om det där med att barn inte är en rättighet ska... vara tysta. För det är bara folk som KAN få barn som ständigt uppmuntrar det där som ett mantra. Jag har barn och jag tycker att alla som vill (och som kan ta hand om) barn ska få ha det. Det ska vara en RÄTTIGHET att åtminstone få försöka skaffa sig det där barnet. Och som tur är verkar vår regering lyssna på oss vettiga den här gången ;). Förresten så känns det som att det redan har blivit en rättighet för många av oss, det satsas ju på ivf:er och allt möjligt för barnlösa par, så varför fortsätta tjata om det?
En annan sak jag har funderat över nu när jag ändå är igång.. Jag omges av en del flyktingbarn som saknar föräldrar här, och tackar gud varje dag för att min son föddes här, i Sverige, av mig, trots att hans pappa inte är direkt närvarande. Att han har mig, för det är många barn som inte har några föräldrar alls. Och ur det perspektivet så blir den här diskussionen så himla futtig och menlös att jag nästan bara kan skaka av mig den.