Inlägg från: Donum |Visa alla inlägg
  • Donum

    Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?

    Jag tycker att det är en svår nöt att knäcka att eftersträva närvarande pappor, t ex genom delad föräldraledighet, och samtidigt tillmötesgå ensamstående kvinnors önskan att föda barn. Om pappor är viktiga så blir de inte oviktiga för att man har lust att föda barn. Om pappor inte är viktiga, så blir det svårt att samtidigt argumentera för delad föräldraledighet, vilket jag gör. 

    Jag är generellt tveksam till att lagstadga kring barnafödande som om barn är en rättighet. 

     

  • Donum
    U never saw me skrev 2012-03-10 12:00:13 följande:
    Fast papporna är kanske inte viktiga just i egenskap av att de är män, utan för att de är förälder? Har man ett barn så är man väl viktig oavsett om man är en mamma eller en pappa, och oavsett om barnet har en eller fler andra föräldrar.
    Ja, och då menar jag att det är tveksamt om man bör lagstifta på ett sådant sätt att en förälder blir oviktig. Vad människor gör privat, lägger jag mig inte i. Det går förstås utmärkt att ordna så att man får barn på biologisk väg utan inblandning av staten. 
  • Donum
    Furstinna skrev 2012-03-11 12:52:18 följande:
    Elmadumle: vad? Att man inte vill leva med en man? Det kan finns tusen orsaker att man inte vill leva med en man? Utveckla gärna.
    Det är givetvis så att man inte behöver leva med en man eller någon vuxen människa överhuvudtaget, men det är en biologisk förutsättning att det finns två parter. Jag kan ju stånga mig blå i min önskan att få barn, och jag kan också sörja om det inte blir barn, men det är inte statens "fel" att det inte blir barn, det är i så fall mitt eget, om det beror på att jag helt enkelt inte vill ägna mig åt vad som krävs biologiskt för att det ska bli ett barn. 
  • Donum
    U never saw me skrev 2012-03-11 12:59:20 följande:
    Resonerar du på samma sätt när det gäller homosexuella par?
    Biologiska funktioner försvinner väl inte av sexuell läggning?
     
  • Donum
    Furstinna skrev 2012-03-11 13:01:00 följande:
    Donum: men vad förlorar staten om jag bekostar allt själv? Jag har noll problem att "göra" barn men jag vill inte göra så mot någon som inte vill bli pappa. Min moral tar emot där. Det finns donatorer som gärna hjälper ensamstående.
    Som sagt, jag bryr mig inte om hur man löser det privat, däremot är jag mycket skeptisk till att lagstifta kring barnafödande som om barn vore en rättighet. 
  • Donum
    FemaleX skrev 2012-03-11 13:08:26 följande:
    Varför ska man inte lagstifta? Det är ju redan lagstiftat vid samkönade och heterosexuella barn vid donation av ägg och spermier.....
    För att jag inte anser att barn är en rättighet. 
  • Donum
    Furstinna skrev 2012-03-11 13:09:54 följande:
    Donum: men är det bara en rättighet för vissa? Ska man förlora rättigheter för att man inte passar in i en mall? Ska man begränsa den rättigheten endast till heterosexuella par? Vad händer med de homosexuella, de som har svårt att få barn på "vanligt sätt"?
    Erh... nej, barn är inte en rättighet för någon. En biologisk funktion som kräver ett visst biologiskt förfarande förändras inte pga sexuell läggning. 
  • Donum

    Jag tycker att det är oklokt att låtsas som om behovet av att känna till och ha samhörighet med sitt ursprung inte finns, bara för att vi inte förstår varför människor har det behovet. Det må vara irrationellt och vi må tycka att det borde fungera utmärkt att bara stoppa in ett barn i en familj och så är det bra sedan, men så fungerar inte människan. Samhörighet är en otroligt stark drivkraft. 

  • Donum
    Veladis skrev 2012-03-16 09:03:53 följande:
    Tidskriften Framtider har i sitt senaste nr (nr 1 2012) tema familj. Jag läste en forskares tankar  där, kring detta med genetiskt ursprung, att vi har mer fokus på det nu i och med genetikens framsteg, och därför har vi också gjort det viktigare för oss.
    Samhörighet är inte ett nytt påfund. Det är samhörighet som har varit grunden för mänsklighetens fortlevnad. 
  • Donum
    Veladis skrev 2012-03-16 09:13:22 följande:
    Har jag påstått något annat? 
    Vilka vi känner samhörighet med har dock inte varit helt konstant genom  människans utveckling.
    Jag vill nog påstå att det har varit hyfsat likt genom mänsklighetens historia, precis som med andra däggdjur. 
  • Donum
    Pentagram skrev 2012-03-16 09:28:42 följande:
    Huruvida ett foster blir ledset över att bli aborterat är knappast relevant, men även om jag är definitivt FÖR fri abort så skulle jag ju aldrig argumentera för att en abort är för BARNETS bästa. Samma sak med insemination, man kan knappast argumentera för att det ligger i barnets intresse att aldrig existera snarare än att existera med bara EN förälder tillgänglig.
    För min del handlar det, som sagt, huruvida vi ska lagstifta om detta. För mig är det skillnad mellan hur man privat löser evt. ofrivillig barnlöshet pga att man inte vill ägna sig åt det förfarandet som krävs för att få biologiska barn och att reglera detta statligt. 
  • Donum
    Veladis skrev 2012-03-16 09:58:51 följande:
    Som jag ser det har devbaaten tagit två vägar med olika utgångspunkt:  

    - Ifall barn har rätt till sitt genetiska arv, och det genetiska arvets betydelse.

    - Hur en familj bör se ut.
    Eller tre, om man räknar min utgångspunkt att jag är tveksam till om detta är något som ska regleras av staten. 
  • Donum
    Veladis skrev 2012-03-16 09:50:03 följande:
    Utveckla tack. Däggdjurens familje- och flockbildning ser mig veterligen olika ut. Bl a hel del däggdjursungar med "ensamstående mödrar". Eller uppfostras till stor del kollektivt.
    Javisst, men gemensamt för de absolut flesta är förmodligen att det finns ett särskilt band mellan avkomma och föräldradjur. Det är t ex inte särskilt vanligt att föräldradjur har ihjäl sin egen, friska, avkomma. Däremot händer det allt som oftast att andras avkomma råkar ut för det. Jag argumenterar för att inte glömma bort människors behov av sitt ursprung bara för att vi kan tycka att det är irrationellt att det ens finns. 
  • Donum
    Veladis skrev 2012-03-16 10:59:03 följande:
    Ja, det det finns oftast ett särskilt band mellan avkomma och föräldradjur. Men nerifrån och upp, från djurungens synvinkel, beror det främst på genetik eller på anknytning, prägling etc av föräldrafjuret som primärvårdare? Hur vet vi det? och hur kan vi applicera det på människor?

    Sen är det ganska vanskligt att använda naturen som mall, för vi kan hitta det vi vill hitta där. Beroende på vad vi vill poängtera och vad vi letar efter. Vi kan hitta lejonhannar som har ihjäl lejonungar för att honorna ska bli brunstiga igen och sprida hans gener vidare. Vi kan hitta andra djurarter som gärna tar sig an andras ungar och agerar fostermammor etc.   
     
    Jag är rätt säker på att vi som de intelligenta varelser vi är i en komplex värld, ofta har ett behov av att känna till vårt biologiska ursprung. Jag tror inte det är trams. Men återigen, är blod verkligen alltid tjockare än vatten, så att säga? Vilka band är viktigast för att en individ ska växa och frodas?  
    Jag tror inte att det går att utesluta vare sig det ena eller det andra. Jag vänder mig, som sagt, emot att avfärda människors behov av samhörighet med sitt ursprung bara för att vi inte förstår varför det är så viktigt för människor. 
Svar på tråden Insiminering på ensamstående. Vad tycker ni?