Info angående sugklockeförlossning/ trångt bäcken (Obs långt!)

Är gravid i v36 med andra barnet och är livrädd för förlossningen! Den första tog 31 timmar och jag var knappt närvarande på slutet pga att jag var helt slutkörd. Det hela började med att slemproppen gick och strax efter det åkte vi in till BB. Då var jag öppen 4 cm och jag blev inskriven. Sen kändes det som en evighet innan något hände. Efter 4 timmar i badet hade jag öppnats 2 cm till. Då ville dom ha upp mig till rummet. Jag ville för allt i världen inte lämna det underbara badkaret eftersom strålarna från munstycket lindrade smärtan när värkarna kom. Men det var bara och kasa sig upp och iväg. Dom stack hål på vattenhinnan men det gjorde inte mycket framsteg. Jag fick dropp för att värkarna skulle bli starkare men det blev dom inte. Allt gick så fruktansvärt sakta och lustgasen blev mitt tillfälliga beroende mitt i all smärta. Men hade inte min underbara man funnits vid min sida hade jag aldrig klarat av det. Han hade tom brännsår på knogarna, så mycket hade han masserat min rygg ;) Min klippa...
Till slut var jag helt öppen men bebisen låg i ansiktsbjudning och han var väldigt stor. Så läkaren bestämde att ta sugklockan till hjälp. Efter ca 28 timmar hade jag knappt någon kraft kvar och krystvärkarna "dog ut" kändes det som. Efter att läkaren provat 6 ggr med sugklockan, varav den släppte 3 ggr (jag glömmer aldrig det ljudet), så beslutar dom för akut kejsarsnitt. När han sa dom orden kändes det som "Gör vad f*n ni vill med mig, bara bebisen kommer ut och mår bra". Han stackarn hade ju kämpat lika länge han...
Så dom fick trycka tillbaka honom och körde sen iväg med mig till operation. Det var en stark krabat på 4430gr som lades på mitt bröst efter att allt var över. Men jag minns att jag var så trött så jag kunde inte njuta ordentligt av att vara mamma. Jag ville bara sova. Väl tillbaka i rummet så slocknade vi alla tre tillsammans.
Dagen efter kom läkaren in och förklarade hela förloppet och sa bl.a. att om dom hade misstänkt det minsta lilla på att jag var för trång så skulle dom har gjort en bäckenröntgen men än gång men det fanns ingen som helst anledning till att tro det. Utan det var för att jag var värksvag, bebisens storlek och ansiktsbjudningen som gjorde, tillsammans, att det inte gick som det skulle. Okej, tänkte vi, då vet vi iaf orsakerna. Rent psykiskt sätt så tog min man det hårdare än vad jag gjorde efter förlossningen. Jag var bara glad att allt var över och att våran son mådde bra. Men min man var ett vrak två- tre dagar efteråt. Även att han självklart också var glad över att allt hade gått "bra" i slutändan.

Väl hemma fick jag, med bm hjälp som började gråta så fort hon fick se mig, prata med en annan läkare som rekommenderade en röntgen iaf, när hon hade läst journalen.

Nu är jag som sagt i v36 och var på bäckenröntgen i tors och fick svaret idag. Tydligen ligger jag precis på gränsen för att vara för trång, så dom vill göra ett ultraljud för att se hur stor bebisen är. Det är så typiskt att dom inte kunde fixa det med än gång och jag hatar mig själv att jag litade fullkomligt på läkarens uttalande.

Mitt huvud sprängs snart av alla tankar som flyger om kring. Om dom bestämmer sig för att inte göra ett planerat snitt så känns röntgen så onödig gjord. Den har bara gjort mig ännu räddare för förlossning nr 2.
Ärligt talat så känns allt för jävligt just nu. Jag brukar alltid försöka peppa mig själv men denna gången känner jag mig bara tom. Lite som att luften har gått ur en. Men vi får se vad bm säger i morgon.

Ville bara dela med mig av min historia och måste säga att det var skönt att skriva av sig allt detta ;)

Har varit på ul idag och bebisen väger ca 2700 gr, helt normal storlek alltså för v36. Fick också reda på att måttet var 31,5. Precis där gränsen går för trångt bäcken. Bm bokade tid för mig hos läkaren på torsdag för samtal och "dom", snitt eller ej. Jag är fortfarande livrädd och har tjutit hela dagen för vad som kan hända om jag är tvungen att gå igenom en vaginal fl. Tänk om denna bebis inte är lika stark? Vad händer då? För ingen läkare kan väl till 110% garantera att det blir lättare med den andra fl? Min mammas tre st fl blev bara värre...
Till råga på allt så sa bm att "läkaren kan vara lite hård, så att du vet om det när du ska på samtal". Så ett planerat snitt lär kag väl få se i stjärnorna efter...
Finns det någon där ute som har varit med om liknande fl med samma gränsmått men ändå lyckats föda vf andra gången??

Jadå båda mina grabbar fixerade sig veckor innan förlossningen. Kan säga också att jag inte fick planerat snitt andra gången. Idioten till överläkare, som inte lyssnade ett skvatt på vad vi hade att säga, nekade mig planerat snitt så det slutade med ett akut snitt igen istället. Något som skulle kunna ha undvikits, men som tur var så var gossen stark och pigg.

Jag var också tveksam och hade delade tankar om förlossning nr 2. För att försöka "lugna" dig lite så går det ju att försöka föda vaginalt men om du avviker från kurvan eller att ngt annat blir fel så gör dom snitt. Så bestämde dom med mig och det lugnade ner mig lite iaf.

Jag var i v 36 när dom mätte mig.