Omföderska med ågren

Jag tror att det är rätt vanligt att känna oro inför andra förlossningen. Inför min första förlossning var jag bara förväntansfull. Men inför den andra kände jag absolut oro. Ganska konkret oro i och för sig:

- Å ena sidan oro för att föda längst vägen. Jag hade inte någon lång latensfas och mina värkar var glesa. Vi åkte in trots att barnmorskan på förlossningen sade åt oss att stanna hemma, och jag var åtta cm öppen när vi kom in.
- Å andra sidan att bli smärtpåverkad och värksvag som jag blev under min första förlossning.

Jag insåg redan innan det var dags att föda att en del av min rädsla handlade om att jag inte blev bekräftad i min upplevelse att förlossningen var längre framskriden. Min strategi kring det var att jag dels skrev i förlossningsbrevet att jag måste kunna lita till min kropp och att jag ringer in ENBART för att meddela att vi kommer in. Å andra sidan så tog jag inte bara barnmorskorna på orden när de tyckte att värkarna var för glesa, utan insisterade på att de skulle undersöka mig (jag hade rätt, båda gångerna, var fyra cm öppen vid första undersökningen och fullt öppen vid den andra).    
 
Jag skulle råda dig att fundera på varför du känner ångest inför krystningen, vet du det kan du ha strategier kring hur du ska tänka och agera när det väl är dags.