sorgen och avunden

Känner igen mig i ts inlägg, livet är inte rättvis någonstans. Upplever samma sorg och smärta.  Har också svårt att hantera gravida, men då de flesta runt om mig vet om min situation  har dem också en större förståelse för hur jag känner och berättar det lite mera varsamt., vilket jag är enormt tacksam för!!!  Detta gör också att jag mer utifrån hur jag känner mig och känner att jag orkar med, kan välja om jag vill ställa dem "rätta" frågorna eller inte. Jättesvår situation och alla är verkligen inte så här förstående har även råkat ut för den andra "sorten" som blir sur för man inte tillräckligt stödjande i deras graviditet, trotts att man ställer alla dem rätta frågorna och visar glädjen över att hon är gravid. För att kunna ta mig igenom detta har jag prata väldigt mycket med min familj som har varit ett stort stöd för mig. Så mitt råd är att försök hitta någon som verkligen förstår dig och vill och orkar lyssna. Kämpa på, du är inte ensam!!!