Inlägg från: jollan |Visa alla inlägg
  • jollan

    anknytningsfunderingar

    Är det nån som har lite koll på det här med anknytningsteori som vill bolla lite med mig?

    Skolar just nu in sonen som är 19 månader på förskolan där hans syster på 3,5 redan går. Lämnade imorse och hämtade efter lunch och allt hade gått fint enligt personalen, men han blev inte alls glad när jag kom. Pekade bara tveksamt på mig och gick sen åt andra hållet. Han var jättetrött och jag tog upp honom och gav honom nappen men han var liksom inte alls glad utan verkade bara dämpad och lite förvirrad.

    Jag undrar om detta är normalt eller om det är nått sorts tecken på störning i anknytningen? Det var nått som inte kändes helt bra, men jag kan inte sätta fingret på det riktigt. Minns att jag läste på om anknytning när jag skolade in dottern och fick ångest då också, men jag vet inte om det bara är normal föräldraångest eller om det är nått som är galet. Är det nån som har några tankar om detta eller tips på var man kan läsa mer?
    Undrar också lite mer allmänt om anknytning och inskolning, för nu har jag i princip bara lämnat honom där och gått för det har funkat så smidigt enligt personalen (som jag har förtroende för) men jag undrar om det verkligen funkar så, behöver en 19 månaders knyta an i under en längre period till en specifik personal i förskolan, liksom fasas över i någon sorts separation från föräldrarna? Det går så fort, men smidigt, och jag känner mig lite vilsen i föräldrahjärtat... 

  • Svar på tråden anknytningsfunderingar
  • jollan

    Ingen som har några tips på saker att läsa om detta heller? har googlat, men hittar inget överskådligt och bra tycker jag...

  • jollan

    Tusen tack för era svar!

    Han har varit ganska klängig och närhetstörstande övrig tid hemma och det känns ju som ett gott tecken tycker jag, att han försöker hålla koll på mig så att han inte ska bli lämnad typ.

    Jag hoppas ni har rätt.

    Det är just Lars H Gustafsson jag läst, och jag älskar hans tankar och böcker, men det var där jag läste något om att den här studien man gjort på anknytning och hur barn betedde sig när man kom tillbaka efter att ha lämnat dem i ett rum med en främling och då tolkade jag det som barn som vände sig bort från föräldern hade en otrygg anknytning... var ett tag sen jag läste dock.

    Jag brukar få höra från andra (ex förskola) att mina barn verkar trygga och harmoniska och har egentligen ingenting att gå på förutom nån gnagande oro som dyker upp ibland, men man kanske bara funderar för mycket? Ibland upplever jag att barnen (framförallt äldsta) "bråkar" mycket mer med sin pappa och jag tolkar det som att hon är tryggare med honom och vågar visa alla sidor för honom, hon verkar lite mer ängslig när hon är med mig, mån om mina känslor på ett sätt jag inte tycker hon ska behöva vara som bara är 3 år... det är nog det som startat mina funderingar mycket.

    Efterlyser fortfarande tips (gärna länkar) där man kan lära sig mer om vad som kännetecknar barn med anknytningsproblematik.
     

  • jollan

    Kanske jag också blev osäker när jag läste att just Lars H Gustafsson var kritisk till att man delade föräldraledigheten "samtidigt", precis vad vi har gjort, att båda jobbat halvtid och turats om att vara hemma..

  • jollan

    Tack för dina tips skogsvitter! Ska läsa mer sen. Jag tror lite som du, att jag läst något väldigt förenklat och förkortat, skrivet av tex lars h gustafsson, vilken jag inte tror heller haft för avsikt att beskriva anknytningsteori särskilt djupgående, och sedan dragit väl långgående slutsatser...

    Anledningarna till att tankarna dykt upp annars tror jag som jag skrev här ovan bland annat har att göra med skillnaden i relationen mellan barnen och barnens pappa samt barnen och mig, plus tankarna kring hur vi delat föräldraledigheten (vilket jag varit väldigt nöjd med förutom att jag blev lite osäker när jag läste Lars H Gustafssons syn på det) 

Svar på tråden anknytningsfunderingar