De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Då kan man fråga sig varför soc.sekreteraren som utredde oss satt med i rummet på mötet med IFA (vi behövde försörjningsstöd de första två månaderna för att komma på fötter igen efter att blivit psykiskt misshandlade och förföljda av nämnda socialsekreterare).

Jag har läst måånga utredningar och tagit del av minst lika många berättelser kring fall, både läst artiklar, avhandlingar och pratat med berörda (både föräldrar, socialsekreterare, jurister, läkare, politiker). Bilden är samstämmig, socialsystemet när det kommer till LVU och LVM fungerar inte. Punkt. Jag ser det inte som de enskilda socialsekreterarnas fel, utan de arbetar inom ett korrupt system och de får inte heller de medel som behövs för att kunna fatta vettiga beslut, varken genom sin utbildning eller arbetssituation. Tro mig när jag säger att jag inte avundas dem som jobbar på utredningsenheten.

Det som måste göras är att göra om systemet, men först måste både gemene man, tjänstemännen och politikerna erkänna att systemet är korrupt. Att stoppa huvudet i sanden och låtsas som allt är bra kan knappast sägas vara BBIC.

Hade jag haft tid skulle jag arbeta med att få till en förändring på heltid, men eftersom jag har en familj att försörja går inte det. Familjeliv är mitt sätt att nå ut till åtminstone några människor och försöka få dem att förstå hur det går till i Sverige. Det är allt jag kan göra, för tillfället.

Sen drar de sig ju inte för att ljuga heller, och blir betrodda av allmänheten. Mycket fördomar finns om Socialen som att alla på soc. är snälla och omhändertagande och vill ditt bästa och att alla klienter är typ ovårdade ansvarslösa skitstövlar.

Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
Uppdatering om kvinna B:
Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
Uppdatering om kvinna A:
Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

Den här filmen om Milva: kan sociala ta barn från föräldrar pga deras psykiska ohälsa? Då står de alltså beredskap när någon som använder sig av psykiatrin är gravid? Jag förstår ingenting nu? Eller kan det varit psykiatrin som larmat till sociala? Ja mina vänner, det är ju i vilket fall som helst inte riktigt klokt. En människa som tex sitter hos en terapeut och pratar om självmordstankar är ju faktiskt där för att försöka lösa problemet! Det är ju dem som INTE går i terapi som är farliga, eller? Jag förstår inte hur man kan ta en 6 veckor gammal bebis, som ammas, är de helt sjuka i huvudet? De måste väl ha rejäla skäl?

Hallå ni som jobbar på soc??? Hur fasen kan nåt sånt överhuvudtaget hända?

Men då måste man ju bevisa att den psykiska ohälsan förhindrar föräldraförmågan! Hur i all världen har de lyckats göra klart en utredning på 6 veckor? Det låter vansinnigt. I videon syns tydligt att föräldrarna tex lagt tid och pengar på babyutrustning, de har dokumenterat förlossningen och babyns första tid VÄLDIGT bra i bilder. Något jag själv måste säga jag aldrig varit särskilt bra på.

Så det måste varit helt baserat på den mammans "psykiska besvär". Det finns väl mediciner? Och den "paranioda mamman" du berättar om, varför såg inte soc till att skaffa henne hjälp mot sina vanföreställningar? Om de verkligen ville barnens bästa skulle de hjälpa mamman först och främst, men jag antar att det är lättare att peka ut henne som oförmögen till föräldraskap. Fruktansvärda konsekvenser för hennes barn dock, vem skall ta ansvaret för misshandeln av det barnet? Att ta barn från föräldrar hit och dit är så vansinnigt att man börjar tro man har vanföreställningar själv.

Men då måste man ju bevisa att den psykiska ohälsan förhindrar föräldraförmågan! Hur i all världen har de lyckats göra klart en utredning på 6 veckor? Det låter vansinnigt. I videon syns tydligt att föräldrarna tex lagt tid och pengar på babyutrustning, de har dokumenterat förlossningen och babyns första tid VÄLDIGT bra i bilder. Något jag själv måste säga jag aldrig varit särskilt bra på.

Så det måste varit helt baserat på den mammans "psykiska besvär". Det finns väl mediciner? Och den "paranioda mamman" du berättar om, varför såg inte soc till att skaffa henne hjälp mot sina vanföreställningar? Om de verkligen ville barnens bästa skulle de hjälpa mamman först och främst, men jag antar att det är lättare att peka ut henne som oförmögen till föräldraskap. Fruktansvärda konsekvenser för hennes barn dock, vem skall ta ansvaret för misshandeln av det barnet? Att ta barn från föräldrar hit och dit är så vansinnigt att man börjar tro man har vanföreställningar själv.

Hur kan soc och psyk vara oense? De jobbar ju inom olika områden. Psykiatrin, som vart fall borde bestå av någon form av läkare inblandad och psykolog/terapeut är ju specialiserade inom området psykisk ohälsa. Om inte soc respekterar detas synpunkter på någons psykiska tillstånd, vems synpunkter skall de då respektera? De sätter alltså sina egna amatörbedömningar före experternas? Hur stor makt har egentligen en socialarbetare... om de står över läkare kanske de står över jurister, poliser och hela rättsapparaten också?

Mycket märkligt att det är ett kvinnodominerat yrke, det låter ju som
paradis för vilken maktgalning som helst.

Hah! BVC är ju frivilligt! INGEN måste gå dit, om de gått 12 ggr, då är de ju för att de själva velat det! Hallå?! Wake up.