De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version
Mitt barn hade +-10 revbensfrakturer, jag förstår mycket väl varför de ville placera henne under utredning. Vi blev häktade och de tog ett akut LVU, vi blev släppta och polisutredningen las ner, vi fick hem de två äldre barnen för att de har ett säkert och stabilt hem med omsorgsfulla vuxna, bra rutiner osv. Vi har bönat och bett om ALLA insatser de har, bo på övervak, ha någon här hemma, gå på kontroller 3 ggr om dagen, ha slumpkontroller här men nej, vi får inget gensvar utan istället får vi mindre tid med vårt barn. I dagsläget har vi 3 timmar i månaden...
Ang utredningen så är det katastrofal med upprepningar och ren smutskastning, tyvärr ser ingen åt det hållet för "soc gör inte fel" trots att kyrkan, förskolan, skolan, bvc och många fler står med oss emot dem (soc alltså)
Så var är min förlorade insikt? Hur kommer det sig att man som förälder alltid ska sammarbeta men när soc inte gör det så är det ändå föräldern det är fel på? Alla hävdar att det är inte soc som beslutar om LVU, det är förvaltningsrätten - och ja, det är i grunden sant, men det är inte ofta de ifrågasätter VAD som står i en utredning sålänge den ser välgjord ut/är välgjord fast med felaktigt innehåll...