Inlägg från: Anonym (empati) |Visa alla inlägg
  • Anonym (empati)

    De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

    Jag tycker samhället idag ställer alldeles för hårda krav på föräldrar. Och med samhället menar jag både föräldrar själva, socialen och medier som tv osv. Man ska vara en perfekt förälder, ta barnen till skolan i tid, diska städa, amma, vara trevlig och samarbetsvillig, ha ett bra jobb, sköta sin ekonomi, ha ett socialt närverk bla bla bla. Barnen ska vara rena och duktiga. Man tar ingen hänsyn till att människor går igenom kriser, vi är människor som alla gör det, speciellt när det kommer in komplicerade saker som barnafödande, ensamstående föräldrar, vårdnadstvister, allt detta som sliter på en människa som kanske inte alls är särskilt "fuckad" ifrån början. Det är situationer som gör människor dåliga.

    Hur skulle de vara om man slutade ställa så jävla mycket krav på föräldrar och började se det som samhällets ansvar att ge STÖD och hjälp till de som vacklar? De som blivit misshandlade psykiskt, fysiskt, ekonomiskt så de kanske behöver hjälp ett tag genom de perioder då de beter sig som svin för att de inte orkar med allt på en gång?

    Sen tycker jag alla barn borde få en rejäl chans att få stanna med sina biologiska föräldrar. Det betyder väl ändå något att det är ens eget kött och blod? Det betyder mycket om man klarat av att föda, amma och sköta ett barn, trots alla påtryckningar om hur man bör eller inte bör leva.

    Det där med att socialen kollar hur många gardiner man har hemma osv är ju rena vansinnet! Varje människa har väl en rätt att bo hur de vill? En familj kan väl för bövelen bo i en sommarstuga med knappa möbler men ändå va bra föräldrar? Den här jäkla "schablonen" över hur man ska va, bete sig och leva har gått ur led och överstyr. Låt människor leva fritt, erbjud hjälp, var empatiskt!  

  • Anonym (empati)

    Alltså, jag tycker fortfarande det låter nazistiskt hur man styr och ställer över föräldrars "förmåga". Alla är ju olika! Så folk som är tystlåtna, inåtvända och annorlunda, de borde inte få ha barn eller? Fy faan. Vi lever i en kontrollstat, inte konstigt att folk mår dåligt. Människan behöver vara fri, och det gäller även omvårdnaden av barn. Det är inte meningen att vi alla ska leva likadant, varför kan inte socialen fatta det? Jag trodde den här jävla "multi-kulti" trenden skulle ändra på det, att man accepterar andra sätt att tänka och leva, men icke. Krossa kontrollerandet säger jag! Släpp inte in sociala i ditt liv, dom kommer driva dig till vansinnets rand!

  • Anonym (empati)
    Mad as snow skrev 2012-03-08 20:55:22 följande:
    Precis! Låt folk göra som de vill med sina barn! Eller inte. Obestämd
    (fortsätter på ditt sarkastiska spår...)

    Näe jag håller med! Vi borde ha högre kontroll på föräldrar... vi borde faktiskt kolla upp föräldrar INNAN de fått barnen, då har vi ju så att säga fixat problemet innan det uppstått.

    När en kvinna kommer till MVC bör det först göras: drogtest och bakgrundstest. Urinprov från både mamma och pappan, kolla brottregister för både mamman och pappan. Nästa steg bli intervjuer och hembesök för att se om de är kapabla till detta. Ekonomisk kontroll är en självklarhet. Intyg från psykatriker att du inte lider av fobier eller depressioner. Familjebakrund är också viktigt. Är du tex skiljsmässobarn så är möjligtvis risken för att du skiljer dig ganska stor, så det är ett minus. Ett poängsystem bör upprättas, ju fler poäng samlar du i de olika kategorierna, och ju fler barn har du rätt till. Och får du alltför lågt betyg, blir det tvångsabort.

    Vilken underbar värld. Hur många poäng skulle du samla tror du? 

    Hahahhahahhaaaaa... Kräks 
  • Anonym (empati)
    Mad as snow skrev 2012-03-08 23:22:20 följande:
    Vilket märkligt inlägg. Alternativet till att låta föräldrar göra vad de vill med sina barn är ju inte helt automatiskt tvångssterilisering, nej.
    Tvångsabort och tvångssterilisering är inte på något sätt samma sak. Men visst, man kanske skulle kunna titta på det också, när det gäller de riktiga monstren här i världen...

    Sen kanske man kan utveckla det hela genom att utföra DNA prov där man läser av hur stor risken är att föräldern tex får psykiska sjukdomar. Och kartlägga familjebakgrunden, om det finna psykisk sjukdom eller drogberoende i familjen. 

    Vad är skillnaden mellan att göra det, och att kontrollera föräldrar efter att de fått barnen då? På det här sättet kan kan ju hindra förloppet innan det ens börjat? 
  • Anonym (empati)
    Mad as snow skrev 2012-03-08 23:36:19 följande:
    Att redogöra för varför vi inte ska införa tvångsabort eller tvångssterilisering, eller ägna oss åt andra nazistmetoder som du radar upp i dina inlägg, skulle förmodligen ta hela natten. Men jag upprepar: det du tar upp här är inte att likna vid föräldrar som vanvårdar sina barn. Det är inte ett logiskt alternativ till att socialtjänsten utreder dysfunktionella föräldrar. Men nej, man får inte göra precis vad man vill med sina barn, och det är en jävla tur.
    Definiera vanvård tack? Den som letar han finner. Om sociala skulle utreda en familj, vilken som helst, så tro faan de kan hitta 100 fel om de vill. Att vara dyfunktionell är ju för fasen normativt.

    Hur kommer det sig att föräldrar då får sina barn borttagna för att de inte kan prata eller uppföra sig? Är det vanvård? Barn som går i förskola/skola borde väl kunna lära sig prata där också?
  • Anonym (empati)
    Mad as snow skrev 2012-03-08 23:51:59 följande:
    Den grundläggande språkutvecklingen startar i den stunden barnet kommer ut, och en hämmad språkutveckling kan i vissa fall vara en indikator på att något inte står rätt till hemma, absolut. Det är liksom inte skolans uppgift att bidra med dessa elementära föräldrauppgifter som vi talar om här. Gällande vanvård så finns redan definitioner på detta att gå efter, socialtjänsten snurrar inte på en flaska och tar första bästa förälder att granska under lupp. Klarar man inte av att tillgodose sina barns grundläggande känslomässiga och praktiska behov, så till den grad att barnen riskerar att fara illa, så bör socialtjänsten absolut gripa in. Men man får inte sina barn "borttagna" hur som helst, vilket är vad tråden handlar om. Det brukar dessvärre behöva gå alldeles för långt för dessa stackars barn, innan så sker.
    Tänk om socialtjänstens inkränkan på de familjerna bidrar till att det går sämre och sämre för dem då? I vissa fall verkar det som att de stjälper mer än de hjälper.

    Om man ska gå så långt som att kalla det för vanvård när barnen inte fått lära sig att prata ordentligt, då börjar det bli farligt. Alla människor pratar olika mycket. Det finns helt normala människor som knappt öppnar munnen. Då kanske deras barn lär sig prata långsammare, ja. Än sen?

    Det har gått för långt. Vad blir nästa steg? Steget från det du pratar om, och till att börja kontrollera föräldrar INNAN de fått barnen, är kortare än du tror. Alla människor är olika, det ska vi vara. Om en familj vill bo i ett hus format som en banan, och bara prata på ett påhittat språk hemma som heter bananspråket, så ska de få göra det! Punkt slut.
  • Anonym (empati)
    Mad as snow skrev 2012-03-08 23:51:59 följande:
    Den grundläggande språkutvecklingen startar i den stunden barnet kommer ut, och en hämmad språkutveckling kan i vissa fall vara en indikator på att något inte står rätt till hemma, absolut. Det är liksom inte skolans uppgift att bidra med dessa elementära föräldrauppgifter som vi talar om här. Gällande vanvård så finns redan definitioner på detta att gå efter, socialtjänsten snurrar inte på en flaska och tar första bästa förälder att granska under lupp. Klarar man inte av att tillgodose sina barns grundläggande känslomässiga och praktiska behov, så till den grad att barnen riskerar att fara illa, så bör socialtjänsten absolut gripa in. Men man får inte sina barn "borttagna" hur som helst, vilket är vad tråden handlar om. Det brukar dessvärre behöva gå alldeles för långt för dessa stackars barn, innan så sker.
    Då bör ju inte dövstumma ha en chans i världen, då borde ju de få sina barn automatiskt borttagna!
  • Anonym (empati)
    Chianti skrev 2012-03-09 00:08:40 följande:
    Du, svenska myndigheter har omhändertagit barn i flera hundra år, så så himla kort verkar ju inte det där steget vara.
    I flera hundra år? Skulle inte tro det, hela det sociala systemet blev till i slutet på 1800.
  • Anonym (empati)
    astro skrev 2012-03-09 00:17:59 följande:
    Skillnaden är att man är oskyldig tills motsatsen är bevisad. Det är en väldig skillnad mellan att HA vanvårdat och att kanske KOMMA att vanvårda.

    Något som ironiskt nog är ett av skälen till att jag tycker att det behövs en omstrukturering så att insynen i soc arbete (och möjligheten att granska detta) blir större.  Eftersom det ibland ser ut som om förutfattade meningar (det kan BLI vanvård) starkt spelat in i socbesluten (som t ex i fallet med den begåvningshandikappade mamman som diskuterades nyss här i tråden).

    Vad gäller olikheter - KLART man ska få vara olika! Vissa föräldrar tycker att barn ska vara snyggt klädda dygnet runt, andra tycker att barn ska få springa nakna omkring bara det är varmt nog. Vissa läser massor av bra böcker för barnen medan andra tror att "god litteratur" är detsamma som utskicken från GoBoken.

    Olika barn får olika förutsättningar. Jag tror inte ens att det vore lyckat att ändra på det.

    Men - och det är ett stort men -

    det är en väldig skillnad på frihet och vanvård.

    Att inte ge barnen mat. Att inte hålla reda på var barnen är. Att låta farliga saker ligga framme inom räckhåll för småbarn. Att ta droger och vara påtänd eller medvetslös medan man har ansvar för barn. Detta är INTE frihet eller "att få vara sig själv". Och här behövs verkligen socialen!

    Vad som också behövs är som sagt insyn, så att det inte KAN hända att familjer drabbas av okunniga, övernitiska eller fördomsfulla myndighetspersoner. Det är där jag tycker att det brister. 
    Exakt så ja. Att barnen inte får mat, att de blir utsatt för våld, sexuellt våld eller annat vidrigt. Det är bara då som socialen ska ingripa. Inte för att nån fått för sig att det kan vara föräldrarnas fel att nån inte pratar bra osv.

    Föräldrarnas livsstil säremot, tycker jag inte soc har nåt alls att göra med. Så länge inte den livsstilen innefattar droger, slagsmål eller misshandel.
  • Anonym (empati)
    Mad as snow skrev 2012-03-09 00:13:52 följande:
    Jag har aldrig sagt att det automatiskt skulle vara vanvård för att ett barn inte kan prata ordentligt, jag har sagt att det kan vara en indikator på en större problematik. Givetvis tar man reda på detta innan barnen omhändertas, det är väl självklart. Men i efterhand är det lika självklart att den dysfunktionella föräldern efterkonstruerar det hela till att handla om att barnet omhändertogs på grund av några skitdetaljer som ingen människa egentligen bryr sig om. Det låter ju alltid helt vanvettigt, tills man gräver lite djupare och inser att det också är det. Det handlar om föräldrar som inte klarar av att vara föräldrar, något som inte är en mänsklig rättighet.

    Var går gränsen för dig, när anser du att samhället ska stiga in och omhänderta barnen?
    Är det inte en mänsklig rättighet att vara förälder? Det tycker jag det är. Vi har organ i kroppen som är till för att producera barn, det är det som hela livscykeln bygger på. Visst har vi rätt att få barn. Ingen borde få ta den rätten ifrån någon som vill och kan få barn.

    Socialen borde byta ATTITYD helt enkelt, istället för att gå in som kontrollant om hur mycket fel föräldrarna gör tycker jag de ska gå in i första hand och se: vad kan vi göra så att de kan få det bättre?
Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version