God styvmor?

men allstå, oavsett vems barnet är så är man väl en familj? och i en familj gör man saker tillsammans oavsett om det är att diska, se film tillsammans eller ta del i någon lek. 

Och den familjen där ingår givetvis att uppfostra barnet, självklart ska även du vara delaktig i barnets vardag med uppfostran, läxläsning, skjutsa till kompis, what ever. Pappan har huvudansvaret förstås men du ska inte behöva stå i nån bakgrund för det.

Skaffa också en egen relation med barnet, gör saker bara du och barnet och få en egen kontakt så är det nog enklare också att hitta sin roll i familjen.     

jag tycker du o pappan borde prata om det där, bor ni tillsammans så är ni ju en familj. Jag tror inte att du vill att han skulle vara i bakgrunden om barnet var ditt, så varför ska du acceptera det från hans sida?

//för att alla inte vill samma?//

vilken roll VILL du ha i barnets och familjens liv?  Bor man med varandra så blir man ju insyltad förr eller senare ändå. Du har väl ändå koll på barnets kläder att det blir tvättat, att barnet får rätt saker med sig till förskola/skola , markservice helt enkelt sköter väl du ändå och det är ju också en del av barnets liv och vardag.

//Vem säger att TS måste ta hand om tvätten, vem säger att TS kommer ta hand om barnets tvätt? Vem säger att hon måste ha koll på vad barnet har med sig till dagis och ska sköta barnets markservice??//

Jag är bonusförälder och bioförälder och jag behandlar alla barn lika i den här familjen, det är ingen skillnad på om min man skjutsar mina barn till nån aktivitet eller om det är jag som hämtar hans dotter vid bussen, sak samma liksom.

//Det är er överrenskommelse och ni båda har barn sedan innan. Inte jämförbart med barnlös och förälder som ett par//

Däremot har man ju inget rent juridiskt att säga till om och där nånstans får man ju också kanske hitta sina egna vägar att gå. Om jag ändå ska på dagismöte så kan jag likagärna gå på bonusdotterns föräldramöte också timman efter. Den informationen jag får med mig hem därifrån  tar jag med mig hem och sen får maken och mamman ta besluten om det är något.

Så viktigast är att ni pratar med varandra, hitta ett förhållningssätt som känns okej för alla inblandade.  han kanske har sina skäl till att han håller stenhårt på föräldrarollen. Lyssna och ta in och kom med förslag.   

Jag ser liksom inte någon poäng med att bo sambo. Varannan vecka ska jag bo med ett barn som känns helt främmande och känna mig som ett bihang. Känns inte så lockande längre. Kanske bli särbo istället.