God styvmor?

Men vad exakt gör en extravuxen? Kan man välja att vara det ibland och ibland inte? Eftersom allt sker på pappans villkor så känner jag till och från att inte vara något alls. Men då får jag dåligt samvete..

Jag känner mig inte särskilt delaktig i sambons familj. Det är han och barnet och sedan är det jag och han när barnet inte är här. Från min sida saknas det i alla fall familjekänsla. Nu behöver det ju i och för sig inte vara negativt. Eller kanske kommer det med tiden i alla fall. Vet varken ut eller in..

Det jag är mest orolig för är hur det kommer att bli när vi får barn gemensamt (är gravid). Är det verkligen hälsosamt att ha två minifamiljer i ett och samma hushåll? För mig känns det onaturligt. Men är det bara för att jag är ovan vid nyfamiljen?

En vän har man på lika villkor och ett gemensamt utbyte av. Det kan man aldrig ha med ett bonusbarn. Särskilt om man är som jag och inte gillar att leka med barn särskilt mycket. Det gör jag ibland och bara för bonusbarnet skull.

Men är det okej för mig att äta min middag själv framför tv:n för att jag inte orkar med dem? Eller glo på film när bonusbarnet vill ha uppmärksamhet? Jag tycker själv inte att det är okej även om jag skulle ha lust att göra det ofta. Då blir det ju en relation på barnets villkor, inte mina.

Hur man än lägger det är det nog omöjligt att ha en relation till ett barn på sina egna villkor, om man inte är helt oansvarig som vuxen.    

Jag ser liksom inte någon poäng med att bo sambo. Varannan vecka ska jag bo med ett barn som känns helt främmande och känna mig som ett bihang. Känns inte så lockande längre. Kanske bli särbo istället.