• anemon1

    Stödgrupp för partner till narcissistisk personlighetsstörning

    ella84ella skrev 2016-01-13 20:34:04 följande:
    De lever verkligen för sina shower och utspel, ska alltid vara offret och hjälten... Men alltid bara när det finns publik, när ingen ser och hör så kommer den rätte ut..... Fy fan, konstanta känslomässiga utpressningen
    Ja så är det, bra beskrivet. "Offret och hjälten", och ständigt kränkt .....och är du inte "med mig" är du "emot mig". Och rymligt samvete eller inget alls, vänder och vrider på verkligheten tills den ser ut som de vill. 

    Suck, -  men vet ni - jag är jätteglad att ni funnit några att kanske träffa framöver - i samma stad. Det var det som var en del av syftet med denna tråd när jag startade den  - att finna varandra och hjälpa, få prata och bli förstådd på riktigt. Vi försöker bygga vidare här i Stockholm. 
  • anemon1
    ella84ella skrev 2016-01-14 21:28:46 följande:
    Är tacksam över att inte vara ensam i det, men blir också fruktansvärt arg och ledsen över att ha upptäckt hur vanligt förekommande det är! Och hur lite stöd och hjälp som finns, brist på förståelse och skuldbeläggande...
    Ja, problemet är väl i grunden att väldigt få med denna störning kommer till en punkt då det blir bekräftat att de inte är helt ok, att de får diagnos.

    Det + att de har så lätt att bli normaliserade bland de som inte lever nära dem, gör att man bli väldigt ensam om man inte pratar och inser att fler finns som drabbats.
  • anemon1
    ella84ella skrev 2016-01-15 13:52:15 följande:
    Skrämmande hur det ligger i vissas natur, dessa dubbla personligheter, hur man kan stänga av och plocka fram som med en knapptryckning. Manipulationsförmågan, tills andra börjar upptäcka att något inte stämmer riktigt. .

    Så nervös kollade på en hyresrätt idag. Måtte det bli min tur! Nedräkning till hemlösheten nästa vecka....

    Hatar att hela tiden behöva flyttpacka, blir hela tiden färre grejer iallafall.. Inga möbler, resårbotten egentligen bara...Har nästan bara böcker :)

    Ska bli så skönt att få packa upp på riktigt! Köpa allt nytt och bara mitt och min stil! Låta livet börja om :)
    Det kommer att ordna sig, det blir inte alltid exakt som man tänkt, men ibland kan det också bli mycket bättre än vad man trott. Det läskiga är ju ovissheten - så tycker de flesta, man vill veta vad som gäller, så man vet hur man ska tänka och göra.

    Jag funderar sällan på mitt ex liv, men ibland kan jag tycka det är tragiskt att historien liksom ska upprepa sig när han dejtar, någon får hans fina "introduktion", fastnar, stannar och sedan börjar de små "varningsignalerna" som deras nya kommer att bortförklara i sitt sinne med diverse mänskligheter som stress i vardagen, mycket på jobbet, jobbigt ex(!) (stackars honom då blir det ju synd om honom dessutom och han behöver eeeeextra stöd av henne....). Hm...eller finns det så starka partners att de klarar att stå ut med det hela utan att brytas ner, finns de på riktigt ...? Bara funderar ...
  • anemon1
    Lolilla skrev 2016-01-15 18:19:20 följande:
    Om de mot förmodan skulle bli involverade med en så stark partner så skulle de med all säkerhet dumpa denne snabbare än kvickt. En narcissist skulle inte ha något intresse av en partner som denne inte kan manipulera/bryta ner.
    Ja, jag glömde den viktiga detaljen. Lagom stark, så det räcker till för att de ska förälska sig lite och få "placera på pedistal", stärka dem - men inte så stark att de inte kan vara deras "verktyg" och foga sig till tillvaron såsmåningom ...
  • anemon1
    Survivor4all skrev 2016-01-29 16:33:01 följande:

    Jag har fattat efter 23 år. Men jag är lite trög kanske.
    Känner igen de återkommande missförstånden. Övergränsen attackerna. Egna svagheter används som vapen när hon blir arg. Svårigheten med att få till överrenskommelser som håller alls. Pengar som försvunnit ur huskassan till personliga resor. Och om jag inte levererar så skiljer hon sig (ej gifta) och hittar en annan som kan ge henne det hon behöver. och mycket mer.
    Nu känns det som att det är på sluthampen allting. Ser igenom allt och klassificerar.
    Alla intressen jag har/haft har blivit kritiserade. Andra jag känner har en mycket större frihet. 
    Ville gifta mig 2-3 gånger för länge sedan, men nu, glöm det.
    Bygger upp mitt eget umgänge. Hon gillar inte det. Försöker hindra. Men hon har fått se att jag är starkare. Har djupare relation till barnen och vänner än henne. Det går att prata mer avslappnat och att vara sig själv.

    Om era partners saknar intressen har jag hittat en akademisk studie som beskriver varför. 
    Hej så länge. Förresten, finns det någon stödgrupp i Göteborg som träffas runt den här problematiken?


    Nä du är inte trög, för mig tog det 16 år, helt hjärntvättad var jag. När vi väl bröt upp kom vännerna (mina - han hade inte byggt upp någon vänkrets) och berättade vad de tänkt under alla år. Att jag inte fick min röst hörd, att det verkade som om hans mål var att förminska mig och framhäva sig själv vid alla sociala tillställningar vi fått till. Först då och efter många år senare insåg jag vad jag förvandlats till under alla år. 

    Det tar jättelång tid att "avgiftas" efter en brytning med en som lider av narcissistisk personlighetsstörning. Nu, först efter flera år efter, har jag fått känslan (långt kvar än, fri är man inte förrän de inte kan påverka en längre...) av mitt gamla sköna jag igen, och ser honom som någon mycket vrickad och tragisk.

    Långt från ett förhållande som jag tyckte var så mycket att hänga i granen en gång ...;). Tänk vad mycket onödig energi jag lagt ner på att försöka ändra på det som inte går att ändra. 

    Kram//Trådstartaren

    (Allt för få känner till det lömska som följer när man inleder ett förhållande med en narcissist, varför skrivs det inte mer om detta egentligen(?), tecken, varningssignaler etc, de som blir lämnade vet inte vilken tur de har)
  • anemon1
    ella84ella skrev 2016-01-29 20:05:04 följande:
    En till Göteborgare :) inga träffar, än, vad jag känner till?
    Stockholm här:) Någon 08-a?Glad
  • anemon1
    Survivor4all skrev 2016-01-31 19:31:36 följande:

    Ofta börjar det med "love bombing". Det är lite för bra liksom. Tillit, respekt, förtroende byggs inte i en handvändning. Om något är för bra, så är det nog det.
    Vi som faller för det här är "beroende" av vad "andra" tycker. Vi måste bygga upp oss själva, sätta tydliga gränser och hålla dem. Älska dig själv och börja respektera dig själv om ingen annan gör det. Medberoende och narcissister passar tyvärr varandra som hand i handske. Den svagaste angrips först.
    Så blir man stark, älskar sig själv med hög självrespekt med tydliga gränser slipper man ofta problemen.


    Så sant, det förklarar också varför det är så lätt att falla när man är mycket ung, tror folk om gott och är lättpåverkad.

    Det krävdes ett halvt liv (och att komma tillbaka upp från hjärntvätten...), för att förstå allt, sammanhanget. Varför jag inte längre är medberoende, ett verktyg. 
  • anemon1
    Flittigalisan skrev 2016-02-15 21:39:09 följande:

    Tack !!!! Vilken lättnad att hitta denna tråd, ser att den pågått I flera år. Vilken stöd ni ger varandra Och vilket utrymme till att bara få prata av sig.
    Har ganska nyligen kommit till insikt att han kommer aldrig ändra på sig/ bli frisk efter 16 år tillsammans , så mitt hjärta har stängt av , Inga känslor kvar för honom, en viss lättnad, det Jobbiga I ett s?nt destrukttivt förhållande är ju hoppet man lever på .  så nu är det ju nästa steg, hur ska jag kunna lämna honom... 2 barn, bor utomlands, Och jag är hemmafru, har inte haft min egen ekonomi på flera år.  Har börjat så smått berätta for några vänner , att min man är sjuk, men det är svårt att få rätt support fullt ut, Familjen hemma I Sverige tror ju att han är helt fantastisk, väldigt mkt Show off för dem, bjuder dem på resorna hit, fina restauranger när de kommer på besök. Så det är så svårt att förklara


    Tack för att jag fick skriva av mig!!
    Kram till alla som orkar Och tar sig ur detta


    Hej,

    Välkommen hit, att du insett vad det hela handlar om är ett väldigt bra första steg. Det svåra är, att du efter 16 år förmodligen är psykiskt nedbruten och hjärntvättad, det är den tuffa biten - att komma i balans igen. När man fått tillbaka mycket av sig själv, blir man starkare och har mycket lättare att stå emot påtryckningar och manipulation från motparten. Vi kan hjälpa dig.

    Styrkekram/Trådstartaren
  • anemon1
    Flittigalisan skrev 2016-02-16 21:19:00 följande:

    TACK, vilka värmande ord, det känns hoppfullt att läsa att fler har levt i liknande föhållande och lyckats ta sig ur det. Just nu brottas jag med att " jag känner mig misslyckad" om jag tar steget till skilsmässa, dels är det så emot mina principer, jag har bilden av att mina barn ska inte behöva ha separerade föräldrar samt att jag kan bara ana , hur det kommer bli jag som är skitstöveln i hans  och Hans familjs ögon, hans mor och broder är likadana.Och hur han kommer fortsätta manipulera och strida för barnens vårdnad... 

    är det någon som har bra råd att ge till barnen, hur förklarar ni för dem att " pappan ár sjuk?? Eller ska man låta det va, ar det nagon som lyft den frågan med er samtalsterapeut. 

    KRAM tillbaka 


    Hej, jag brottades med precis samma tankar. Men att bryta är ändå rätta vägen.
    Kommer alltid att vara det. Anledningen är att nedbrytningen är en process som bara fortsätter och fortsätter så länge du är med i hans "spel". 
  • anemon1
    Starkatjejen skrev 2016-02-18 22:37:40 följande:

    Hej! Undrar om någon bor i Malmö eller i närheten? Som vill höras utanför tråden? Stor kram


    Hoppas du hittar malmöbor som du kan träffa och prata med, jag jobbar vidare här i 08-området;). Torsdag nästa vecka finns om förslag, innerstan.

    Kram o trevlig helg
Svar på tråden Stödgrupp för partner till narcissistisk personlighetsstörning