Stödgrupp för partner till narcissistisk personlighetsstörning

Hej. Efter ha stött o blött vad som är fel på min sambo lyckades jag leta upp att han nog är narcissist, jag läste upp vad som definierade en sådan och han höll med om de mesta. Nu ska han till psykologen efter påsk. Jag känner att jag bara måste få häva ur mig historien, har inga vänner direkt att diskutera saken med. Jag tyckte jag vann vinstlotten när jag lyckades fånga honom, tjejerna flockas runt honom o hänger han i benen (typ), just för han är så karismatisk och underbar. Ganska direkt när de blev allvar mellan oss märkte jag en hemsk svartsjuka, han gick i taket så fort mobilen vibrerade, skulle veta allt om mina ex osv. Det var överkomligt, dom riktiga problemen uppstod när vi flyttade ihop. Jag fick göra mig av med allt som kunde påminna honom om nått av mina ex, min barndom ville han inte heller ha del av så de slängdes det med. När vi flyttade ihop var han tvungen att godkänna allt jag packa upp, så ja. Nu sitter vi här med mestadels hans saker. Ganska tidigt märkte jag att han inte kunde ta diskussioner eller bli ifrågasatt, han flög i taket, gapa o skrek och i vissa fall slog sönder saker i hopp om att jag skulle ge med mig. Nu är jag en tjej med skinn på näsan som inte blir skrämd av ett sånt barnsligt beteende, hursomhelst slutade den turen med en tripp till doktorn där han fick medicin för sin korta stubin. Vi har sen dess fortsatt i samma spår. Bråk ibland i dagar för han vägrar erkänna att han faktiskt gör fel o inte är perfekt. För perfekt anser han själv att han är, han pratar gärna om vilka idioter andra är o den ena är dummare än den andra medans han är perfekt o ofelbar. När det inte funkat för honom med o gapa o skrika har han skyllt allt på mig. Jag är känslig/svartsjuk/barnslig/korkad. Han har sakta men säkert dränerat mig, han isolerade mig med sin svartsjuka, jag slutade prata med vänner för att hålla honom lugn (har bara manliga vänner=stort problem för honom). Han berättigar sitt beteende med orden "det är inte så allvarligt". Jag fick till slut nog, packade mina saker och var redo för avfärd. Han sa inte så mycke under den processen, sen googlade jag fram narcissist och fick honom att nånstans förstå att han har problem. Jag gav honom ultimatumet att han måste söka hjälp annars skulle jag lämna honom. Han godkände att han skulle söka hjälp o jag blev kvar. Han har läst på om ämnet och har väl börjat förstå själv varför han är som han är. Det är en jävla kamp o leva med en människa som anser sig stå högre över mänskligheten och vill dom själva inte inse att dom har problem och att nånting är fel är det nog omöjligt att leva med en sån människa. Vi har ibland ordentliga diskussioner, oftast om hans beteende. Men det viktiga är att först få ner honom på jorden innan man försöker ta en diskussion, annars flyger han i luften. Jag har återupptagit kontakten med mina vänner, han har inte samma makt över mig längre o de stör honom nog. Men mitt liv spelar också roll, inte bara hans.