Stödgrupp för partner till narcissistisk personlighetsstörning

Hej alla! Äntligen en bra sida med fina inlägg!! Tack! :)

Jag har haft en relation med en kille som passar in på beskrivningen om narcissist och många av härskarteknikerna och de cykler som förekommer. Har inte kompetens att ställa någon diagnos, men det känns inte heller viktigt. Jag vill bara försöka förstå att detta verkligen har hänt och händer.

Vi var ihop ca 1,5 år och det var en berg-o-dalbana med helt underbara stunder varvat med plötsliga vredesutbrott, misstolkningar och felaktiga anklagelser där jag känt mig tvungen att försvara mig och till slut be bryta ihop och/eller be om ursäkt för något jag inte gjort.

Han har ofta anklagat mig för att inte ta ansvar för mina känslor och att projicera på honom. Han anklagar också både sitt ex och sin pappa för att vara narcissister och är själv med i supportgrupper och läser massvis i ämnet. Jag har många gånger tvivlat på mig själv och undrat om hur jag bidrar till tumultet och om det faktiskt är mig det är fel på.

Det jag kommer fram till är att jag på nåt vis blivit besatt av honom. Han såg mig när jag var väldigt ensam (har inte många vänner då jag är rel. ny på orten), behandlade mig emellanåt som en riktig gentleman och fick mig att känna mig älskad. Men hela tiden på hans villkor, när det passade honom. Jag valde att se bort från varningsflaggen som fanns där (och som han också väldigt förvirrande berättade att han såg hos mig). För det kändes så bra i de stunder som var bra.

För 6 mån sen gjorde han slut på ett riktigt elakt sätt, men ändå har jag försökt vara vän med honom. Framför allt eftersom vi forspaddlar båda två, är med i samma klubb och paddlar med samma vänner. Och även om jag är med i en klubb till så stöter man i den miljön på varann ganska ofta. Så jag har strukit medhårs, undvikt hans triggers och försökt hålla honom på gott humör. Och jag  (ja, jag skäms verkligen för detta) måste erkänna att jag får nån slags fix av att höra från honom med jämna mellanrum. Även om det har ett högt pris emotionellt och energimässigt.

Häromdan orkade jag inte svara på hans vanliga "hej, hur mår du?" på FB då jag försöker jobba med mig själv just nu. Det tolkade han som att jag var sur för att han gått ut med våra gemensamma vänner utan att bjuda in mig. När jag inte svarade blev det värre för varje sms/missat samtal och han anklagade mig för allt möjligt hemskt. Han skulle också börja en smutskastningskampanj och berätta för alla vad jag gjort (bl.a. har jag tydligen varit otrogen efter att han gjort slut med mig... visste inte att det var möjligt) och vem jag verkligen är. Har läst mycket på nätet att det enda sättet att skydda sig själv är att inte har nån kontakt, så jag tog bort honom som vän på FB. Han svarade med att blockera mig och sluta höra av sig.

Men igår kom ett sista meddelande där han anklagar mig för att skylla allt på honom, inte klara av att jobba med mig själv (han tycker att jag behöver mycket terapi) och ta ansvar för en fullt fungerande vänskapsrelation och att inte se vad som "faktiskt" finns framför ögonen på mig. Han väljer nu att stänga dörren till framtida vänskap. Vad jag läst på nätet så kan detta vara nån slags bestraffning. Men vad det än är så mår ju människan helt klart inte bra.

Nu ångrar jag mig så jag kan dö att jag inte svarade på hans meddelanden. Jag tror honom när han säger att han kommer försöka vända folk mot mig. Och jag kommer ju stöta på honom i paddelsammanhang förr eller senare och vill fortsätta umgås med våra gemensamma bekanta där. Så att välja "ingen kontakt" var kanske inte så genomtänkt. Känns som att detta kan skada mig mer än om jag fortsatt ha sporadisk kontakt och försöka hålla en viss distans. Kan inte få mig att förstå att han vräkt ur sig så elaka saker och att han kanske har narcissistiska drag. Vad tusan skall jag göra?

Maria

Var det ingen som fortfarande var aktiv här?

Hej och stort tack för ditt svar! Så fint att du (och de andra här) vill dela med sig av sina erfarenheter! Jag har lyckats hålla mig undan att svara och även om det är riktigt jobbigt att förstå och bearbeta allt som hänt så tyckte jag ändå att jag gjorde framsteg. Små sådana, men ändå på rätt väg. Har blockat både hans telefon och FB så han kan inte kontakta mig den vägen. Men så idag...

.. har jag fått ett "paket" på vindrutan till min bil. Inuti ligger mina saker som jag lämnat hos honom för över 6 mån sen och som jag inte alls saknat (typ tandborste, deo etc). Paketet och sättet det lämnades hade tydliga referenser till starten av vår relation och rev upp starka känslor i mig. Mest faktiskt ilska och frustration. Jag blev så arg att han kom in i mitt liv och störde ännu en gång. Han körde alltså 1h för att lämna sånt han gott kunde slängt i soporna!! Blev arg för att han tar sig rätten att tömma ut en massa skit på mig och att allt jag kan göra är att ta emot. Jag vill också kunna säga hur arg, ledsen och besviken jag är på honom, hur mycket han har sårat och skadat mig och att han skall hålla sig undan!!! (även om jag ofta saknar det som faktiskt var bra... ). Kontaktar jag honom så vinner han... och gör jag det inte så förlorar jag ändå. Hur hanterar ni andra sånt?

Och hur tusan skall jag förhålla mig till honom när vi ses i den gemensamma kajakklubben? Vi är båda medlemmar i samma klubb och paddlar med samma folk. Det är en liten grupp eftersom inte många sysslar med forspaddling här. Så jag kommer att stöta på honom. Det är bara en tidsfråga.

Ja, det där med att bemöta någon artigt och korrekt, men utan känslor är inte lätt när det är mycket känslor i omlopp inuti. Har också varit inne på att sluta i den klubben då han inte kommer göra det, men tyvärr hjälper inte det så mycket. Det är en liten sport och oavsett vilken klubb man tillhör så träffar man på varann ofta ändå. Och jag tänker helt enkelt inte ge upp min hobby pga honom. Den skall han bara inte få ta ifrån mig. Behöver helt klart en bra strategi för hur jag ska agera när vi springer på varann. Hur gör folk som har barn ihop med sina N-ex eller av andra anledningar måste ha en viss kontakt?

Ja, herregud. Det finns många starka och modiga människor här inne. Jag kom ändå lindrigt undan i jämförelse. Tack för att ni delar era berättelser!

Bara en liten undran... är det vanligt att N går med i sånna här supportgrupper? Har blockat mitt ex på sociala media, men i mitt nyhetsflöde på FB dök han idag ändå upp på en gruppbild från ett seminarium i England. Seminariet var för stöd till offer för Narcissistic abuse med en känd föreläsare och terapeut. Han är ju extremt bra på att manipulera folk omkring sig, men det här är en grupp med människor som varit med förut och vet vad de ser efter. Lyckas han verkligen föra dem bakom ljuset? Är det i så fall fler N som är med i sådana här grupper och hittar nya offer?

Visste sen innan att han var med i olika supportgrupper och följer den här föreläsaren online. Så vet inte helt varför jag reagerar på det egentligen. Är kanske mest frustrerad att andra inte ser att han är en helt annan person än den supercharmiga och generösa killen som han utger sig för att vara.