• PoL

    Stödgrupp för partner till narcissistisk personlighetsstörning

    Hej, detta med att inte 'jamsa med' har jag testat med resultatet att mitt ex istället ger igen... Så om jag inte godtar hans krav, kompenserar han sig på min eller barnets bekostnad. Jag har dock läst om andra som fått det att hjälpa. Frågan är vad man kan göra, om nåt, för att få ett fungerande samarbete..?

    Kollade på länken om härskartekniker men tycker faktiskt att de kan appliceras på många i omgivningen. Beror väl kanske på att alla ska ha en släng av narcissism, att det är naturligt inom rimliga gränser?

  • PoL

    Intressant att uppleva (hur konstigt det må låta!). De enda mitt ex visat att han respekterar deras auktoritet är enstaka män.

  • PoL

    Jeanett: mitt råd är att om pappan har såna störningar så att du är orolig för barnet men han kräver ändå umgänge, prata med familjerätten om övervakat umgänge - antingen med kontaktperson lr om de har 'familjecentral' av något slag. I Gbg har Pappis varit ett sånt alt, kolla på kommunens hemsida så finns mer info. Detta är väl ingen långsiktig lösning men du lär få svårt att helt hindra ett umgänge. Och då är detta kanske ett alternativ. Kan även behövas om barnet o pappan inte träffats på länge och behöver få bygga upp en relation där du inte är med. Lycka till!

  • PoL
    Hjärta
    Jeanett skrev 2013-05-02 19:11:20 följande:
    åh tack för tips och råd!
    ni är fantastiska! 
  • PoL
    anemon1 skrev 2015-05-26 09:10:19 följande:
    Det låter jättebra, anteckna är aldrig fel. Man behöver hela tiden påminnas om vad som är ok och normalt och vad som är handlingar och ord från någon med en narcissistisk störning. Någon sa något i stil med "de kan gå över lik för att få dig att erkänna att du håller i en kniv i stället för en gaffel" jag tycker det stämmer, deras envishet i en diskussion hur ologiskt resonemanget än är så ser de dig bara som ett "föremål" att besegra, och utan medkänsla och med ett kränkt "barns" uthållighet i att få rätt, så lyckad de.
    Så väl uttryckt, precis så upplever jag mitt ex! Snart 9 år sen separationen o hans krigande har inte mattats av ännu...
  • PoL

    Kankan: beklagar din situation. Tyvärr har jag inga goda erfarenheter av just; efter drygt sju års tvister är läget oförändrat här funderar på vad man kan göra för att orka (och ha råd!), tror det enda är att lägga problemen åt sidan när det går.

    Anemon1: funderar på narcissister o ev koppling till andra 'störningar' lr sjukdomar, tex asbergers. Känner du till om man sett nån återkommande koppling där?
    Måste läsa om boken 'Men jag, då' om tillvarons narcissister. Minns att när jag läste den för ca fem år sen gav den en massa bra insikt! Behöver det nu :-/

  • PoL
    anemon1 skrev 2015-06-13 00:36:40 följande:
    Svar från anemon1: Det är intressant och jag har absolut snuddat vid tanken att han kan lida av ytterligare störningar/diagnoser som påverkar beteendet. T ex att allt för honom är i färgerna svart/vitt. Alltså, Inte styrt till viss del av naturliga känslor som rädsla, förlägenhet, skam, skuld eller medkänsla t ex. Han följer liksom inte samma kretskort som vi andra i t ex situationer där man själv bara ser ett enda reaktionsförlopp (och då tom med rätt stora marginaler för oliktänkande). Det får mig också att fundera på hjärnskada, där viktiga centra av samspel, empati och inlevelse fått sig en törn. Anledningen är att hans far har liknande beteende, men det kan ju också vara lmitation inte genetiskt.
    Precis så jag tänker. Frågan är vad som är arv o miljö...
  • PoL
    anemon1 skrev 2015-06-15 21:38:23 följande:
    Jag tror det ofta är en kombination. Intressantast tycker jag ändå är, att man faktiskt kan se mönster. Och att två personer som upplever att de varit i nära relation med en narcissist, faktiskt har ett naturligt samförstånd som inte finns med andra, utanför dessa upplevelser.
    Alltid har man nåt gemensamt
  • PoL

    Blir tyvärr lite väl långt för mig att åka men bra initiativ!

  • PoL
    Narvalen skrev 2016-07-12 12:24:49 följande:
    Mina barn, iallafall tonåringen vet vilken dominas han utsätts för och han vet också att han är maktlös, så han har gett upp så att säga. Är det inte hemskt.

    Att prata med någon utomstående tror jag är jättebra. Min yngste ska prata med skolkuratorn i höst har vi bestämt. Skolsköterskan är bra också, men verkar inte ta på allvar. Svårt att få tag på en bra terapeut bara. Jag har själv sökt i Göteborgsområdet men det är som att leta efter en nål i en höstack. 

    Att kämpa mot 0-kontakt är det ultimata, men det går ju inte om man har barn ihop. 
    Jag fick bra hjälp av en psykolog på kvinnocentrum i Linne - kolla vilka jourer som finns nära er och vilka som har psykologer, testa att ringa dom! Där har de ofta mycket relevant kompetens inom området, fast jag vet inte ifall de även kan ha barnsamtal.
Svar på tråden Stödgrupp för partner till narcissistisk personlighetsstörning