Stödgrupp för partner till narcissistisk personlighetsstörning

Hej alla =)
Jag söker febrilt efter möjligheter till gruppträffar för anhöriga till narcissiter. Jag har bestämt mig nu efter sju års relation att lämna min partner, men....jag behöver back-up stöd. Jag känner att jag behöver en gemenskap, träffa andra som förstår vad jag pratar om. Precis som jag läst i inläggen innan på denna sida, så kan mina vänner inte relatera till min situation, på riktigt. Jag står alltså helt ensam med detta och är rädd för mig själv, att jag, när tiden gått tillräckligt, ska gå tillbaka till honom. Jag vill inte det!!

När vi kom hem efter semestern, tryckte han på återställningsknappen vilket han gör varje år. Han försvann för att fylla på sitt ego lager hos någon stackars kvinna som tror att hon träffat prinsen. När han hörde av sig efter två veckor, var han len som en silkesapa i rösten och började prata om "oss" igen och som vanligt betedde sig som om ingenting har hänt. Vilken förnedring av min själ och goda vilja.  Denna gång kunde jag bara titta på honom, jag förstod denna gång, på riktigt, att han bara ljög, jag kunde helt enkelt inte hoppa på hans tåg igen. Jag kände för första gången att denna gången får det vara bra. Hur mycket förnedring och kränkning ska jag ta? Vanmakten och ilskan växte inom mig mer och mer. Han märkte att jag inte reagerade som vanligt och blev väldigt osäker,  vilket ledde till att han blev oerhört arrogant och då jag frågade honom om han tyckte det var ok att bara försvinna från mig utan ett ord i två veckor sa han att det var bara för att han var så jävla trött på mig pga saker som jag gjort innan och under semestern. Jag tyckte att vi hade den bästa semestern någonsin! Jag höll god min för barnens skull, var hans svar på min förvåning.

Han räknade upp tre saker som jag hade gjort som var anledningen till att han var tvungen att försvinna. När han satt där med ett ego stort nog att spricka när som helst och berättade för mig de tre sakerna, kunde jag bara titta på honom och tänka, vilket skämt han är. Tror han att jag tänker gå på¨detta skitsnack.....efter sju år!!

Ja nu blev det ett väldigt långt inlägg fast jag bara ville fråga om stödgruppers eventuella existens. Men det blev väl så eftersom jag vet att ni som läser förstår och jag har inte haft någon att prata med hittils. 

Tack för att jag fick möjlighet att skriva av mig här och jag hoppas att flera kan dra nytta av min historia och kanske känna igen sig i denna vanmakt och ensamhet som en sådan här relation leder till.  

Varmaste kramar till oss alla......det behöver vi ge varandra! =) Goda tankar och erkännande för de unika personer vi är.