Ärliga nätdejtingstråden!
Men ibland krävs ett tränat öga för att upptäcka potentialen i rucklet... Och plocka fram pärlan
Men ibland krävs ett tränat öga för att upptäcka potentialen i rucklet... Och plocka fram pärlan
Långfrukost avklarad, köket städat...en kopp té och lite kontorsarbete nu...barnen kollar på barnprogram...
...Bolibompasex.....någon?
Haha, hade passat nu faktiskt...
Det finns väl ingen lösning, det är universums lagar, de existerar vare sig du vill eller inte. Man får njuta medan man kan och sen gå vidare eller acceptera tristessen. När det gäller ”eviga kärleken” det bästa lösningen för mig är att inte bo ihop. Man delar bara trevliga stunder tillsammans och går inte på nerver med rutinerna. Jag känner en sjöman som var gift i 30 år. Allt funkade bra tills han slutade resa och bosatte sig på riktigt hemma. Hela relationen rasade direkt. Före varje gång han kom hem var det som en ny ”honey moon”, när han var hemma jämt blev det grå vardag. Men de flesta människor som t ex förr i tiden stannade tillsammans inte för att de var så hemskt kära utan att det var bekvämare att överleva i en parrelation. Man orkar kanske inte leta vidare om känslor är slut och accepterar/tål de mesta. Arrangerade äktenskap brukar också fungera bra, hela livet. Man lyssnar inte så noga på hur man känner, är man fortfarande kär eller inte, utan man accepterar från början att man ska leva med den personen resten av livet. Oavsett vad som händer eller vad man känner stannar man kvar. Sen blir det som ”stockholms syndrom”, man börjar älska till slut för att det är psykiskt enklare att stå ut då.