Sammahär, Jag kan vara väldigt skämtsam om jag är på det humöret eller grav allvarlig om jag känner för det, jag är väldigt känslodriven även om jag tänker enormt logiskt så är det ändå känslorna som styr mig i slutändan.
Jag är djurvän, men jag har inget djur själv. Däremot hälsar jag ofta på mina föräldrar och försöker leka med deras hund så mycket jag kan. Bara för man inte själv har något behöver det inte vara osant.
Anledningen till att jag inte har något djur är för att jag har nog att ta hand om mig själv som det är just nu...
Kanske också ska tilläggas jag är barnvän också, men har inget eget- Leker med min systers son så mycket jag kan när vi träffas.
En annan sak jag inte riktigt förstått mig på ännu, varför är så många av alla singeltjejer på nätdejtsiter hästtjejer. Tar hästen verkligen över ens liv?
Personligen så råkar jag inte ut för det, eller jo av tjejer jag inte har något som helst intresse av tyvärr....
Jag är nog inte attraktiv på utsidan (Fast jag vet inte varför, jag kan själv tycka jag ser väldigt bra ut ibland... men samtidigt så hatar jag mitt utseende ibland också; Jag hatar när jag skrattar på bild... och ironiskt nog är jag en person som skrattar och skojar mycket i "riktiga livet"), på insidan är jag nog (inte för att vara självgod...) en av dom finare jag vet, jag har visserligen ett par kompisar på jobbet som är helt underbara människor. Men det känns ofta som man aldrig får försöka påvisa sin insida, men samtidigt så är jag inte intresserad av ytliga människor... men det gör självklart ont när en person man tycker är väldigt snygg avisar en. Jag måste tyvärr känna mig visuellt attraherad av någon för att kunna välja den personen, jag skiter i hur mycket sex jag skulle få eller hur intelligent hon är. jag måste ha kombinationen :(